Hormonsvallningar
Varning: Detta inlägg inehåller en starkt upprörande frånstötande bild!
Min lilla prima ballerina var på dans idag i nya gruppen där föräldrarna inte fick vara med inne i danssalen. Det var så himla mycket bättre för Tuva. Hon levde upp och blev helt exalterad när hon fick göra nånting på egen hand. Barn måste ju få chansen att utvecklas och det tror jag kan vara svårt när mamma står bakom och tittar på hela tiden. Hon har helt otroligt dålig motorik och kunde inte göra 2 saker samtidigt som te.x hoppa och vifta med armarna, utan fick då välja en av dom. (såg jag när jag smygkikade). Så det är perfekt för henne att börja på dans så kanske hon kan träna upp det där. 
Jag trodde att jag tidigare hade upplevt vad hormonsvallningar var. Men icke! Nu vet jag...för nu återkommer dom nån gång om dagen. Hela kroppen eller vissa ställen börjar att koka och man kan inte göra nånting åt det. Allra värst är det på kinderna.Mina kinder är ett fenomen i sig själv,eftersom jag har lite grönaktig (som vissa kallar olivfärgad fast det är nog bara för att vara snäll) hy så blir jag i stort sett aldrig röd om kinderna. Färgläran säger ju att grönt tar bort rött så det är ganska logiskt. Men under mina svallningar så får jag två runda ringar på kinderna som är rödare än röd. Som att jag har försökt att måla mig som påskkärring. Har missat att knäppa kort på det, ska försöka komma ihåg det så ska ni få skratta.
Mora Träsk var helt ortroligt mysigt. Tuva var helt galen. Har aldrig sett henne så lycklig över nånting förut =) Gubbarna var hur gamla som helst. Ingela och jag var rädda att dom skulle dö där på scenen. Men dom gjorde ett fantastiskt jobb dom där gamla gubbarna =)
Jag är nu inne i graviditetsvecka 36. Igår vägde jag mig hos svärisarna (på den våg jag vägt mig hela tiden) Och jag hade gått ner 0,7 kg sen förra veckan. Det kändes ju riktigt skönt med tanke på att det känns som jag håller på att spricka nu. Men man vet ju inte hur bra det är för bebisen. Men den kan gärna få komma ut nu för min del.VARNING: ni ska nu få se el fetto in aktion...
Föräldraledig
Så igår var det första lediga dagen. Då tog vi snålskjuts ut till Gräsbäcken med Boje och Erik så var vi ute och lekte i snön lite. Det var skönt. Det är ju så otroligt vackert ute när det är så mycket snö. Speciellt där ute där inte snön är avgasfärgad alls. Men nu är jag riktigt less på snön. Nu vill jag ha vår!Och ju mer snö det är och ju kallare det är när bebisen kommer desto jobbigare för mig.
Idag tog Tuva och jag bussen ner på stan för att köpa lite grejer till hennes dans. Vi fick besked igår att hon Elsa fick byta grupp. Vi köpte ett par dansskor. Jag lyckades avstyra dom extremt fula Hello Kitty skorna mot ett par svarta med argumentet att Elsa hade svarta. Det köpte hon. Men däremot så var det omöjligt att avstyra henne från en lila prinsessbalerinadräkt. Lite väl sött för min smak. Men hon är väl stor nog att få välja lite själv. En Hello Kitty vattenflaska blev det också. Det var bussturen som Tuva tyckte var roligast så stadsturen tog bara 30 min. Passade mig utmärkt. Gå i affärer är oftast inte min grej.
Snart ska vi åka och hämta Ingela. Så bär det av en sväng till McDonalds innan vi sen ska gå på Mora Träsk. Tråkigt nog har vi en biljett över. Vi har försökt få nån kompis till Tuva att följa med men inte lyckats. Så hon får nöja sig med mig och Ingela. Hon tjatar efter Ingela nu så det är nog ingen fara. =)
Datanörd
Idag har jag hjälpt Erik med hans personliga brev still sitt cv. Och fy vad jag blev ledsen. Jag skulle verligen ha viljat ha det där frisörlärarjobbet som jag sökte. Jag VET att jag skulle ha varit perfekt för det där jobbet! Och jag är helt säker på att jag skulle ha gjort det hur bra som helst. Känns tråkigt. men samtidigt så hade jag inte haft den här bebisen i magen om jag fått jobbet.
Erik har åkte iväg nu och skulle träffa nån kompis. Han är en ängel. Han är här och leker familjefar med mig hela dagar och kvällar. Han hjälper till hela tiden. Det är helt fantastiskt. Men nu tycker jag lite synd om. Snacka om att ställa upp =)
No shit Sherlock
Snöstorm
Problemet är ju den här ankommande stormen. Jag tittar ut nu och.....It has begun! Jag har ju suttit inne och häckat så länge nu så jag är inte direkt sugen på att ge mig ut i storm väder....Tur att jag blev färdig med min nya halsduk igår.Den är alldeles fabulous! Garnet fanns i massa olika fina färger så jag kanske ska fixa en i annan färg också. Det är ju inte direkt så att jag har så mycket för mig...Stadsbesöket till ära har jag till och med kastat på mig lite smink. (kors i taket)
5 veckor kvar. Den här veckan har min mage blivit dubbelt så stor (som det känns)Man kan ju hoppas att vikten inte ökat så drastiskt! Jag börjar känna mig sprängfärdig.
Fredde kliver på och jobbar ikväll så nu tar Erik över och håller mig sällskap några dagar igen =)
Syskonkärlek
Bowlingklot
Tuvisen har haft en riktigt händelserik dag idag. Först blev det "skridskoåkning" med pappa och Helena. Hon gjorde lika som sist och vägrade att stå på benen. Hehe. Men hon säger att hon vill åka igen.
Sen kom hennes dansdebut. Hon och Elsa började på Uddans idag. Pyttedans. Det var mest "lekdans". Dom tyckte att det var superskoj. Men vi hade lyckats hamna i en grupp med barn som var drygt 1 år yngre. Och dessutom en där mammorna skulle delta. Och det passade inte mig så himla bra just nu. Sen tror jag att våra tjejer skulle tycka att det var roligare att få dansa själva utan oss. Det blir ju så att när dom små barnen hänger på sina mammor så tar ju våra efter också. Så nästa vecka ska vi se om vi kanske kan få plats i en grupp för större barn.
Vi tog en sväng förbi hemma hos familjen Wängman och lekte lite. Konstigt nog så var inte Tuva alls intresserad av Albin. Albin fyllde 1 år nu i dec. Hon brukar ju tycka om att ta hand om småbarn. Men jag vet inte om hon kanske tyckte att han var lite för stor för att gullas med. Det var mysigt för oss i alla fall. Vi hade inte träffats på så länge.
Idag har det varit riktigt tungt med graviditeten. Det känns som jag har ett bowlingklot i trosan(fast innanför köttet förståss)Det är ruskigt tungt. Så fort jag ställer mig upp så känns det som att bebisens huvud trillar ut och hänger utanför en stund. Det drar sig tillbaka lite grann efter en stund men då känns det som bowlingklotet är tillbaka igen. Jag har inte ont, i alla fall inte som att det är värkar på gång eller nåt. Men det är obehagligt och jättetungt. När jag sitter ner känns det som att jag sitter på bebisens huvud. Det är också väldigt obehagligt. Jag börjar förbereda mig på 5 lååånga veckor som är kvar nu.
Jag har upptäckt att min pensionärsnerv är värre än jag någonsin kunnat tro. Jag har nämligen börjat titta på Lyckohjulet. Och jag gillar det!
Barnledig
Idag är vi barnlediga. Jippie är vad vi tänkte. Men nu känns det tomt och tråkigt. Vad gjorde vi innan vi fick barn egentligen? Allt vi gör är då mycket roligare nu.
Tuva sover hos pappa och Helena. Vi har varit på Church street och käkat med Adde och Madde. Vi fick stå upp och vänta på bord i 90 min. Det kändes kan jag säga. Så länge har jag inte stått upp på 3 månader. Och jag fick svimningskänningar fler än en gång idag. Uscha va tugnt det var. Det kändes till och med under fötterna att jag har blivit tyngre. Det gjorde ont i fotsulorna. Men vad gör man inte för en Breast of chicken?
Tuvas mardrömmar har varit som värst den här veckan. Men igår natt när Fredde sov hemma med oss blev det mycket bättre. Snuttan då. Hon känner sig kanske osäker när pappa är borta på nätterna. Va hemskt.
Nu börjar jag tröttna. Nu vill jag att bebben ska komma ut. Jag börjar tappa tålamodet!!
Frisk?
Den har kommit smygandes utan att jag märkt av det. Min förbättring. När man har ont så kretsar allting man gör och alla tankar utav bara det. Men när man sen blir bättre så vänjer man sig genast och det kommer naturligt. Mina foglossningar känns riktigt bra nu och har gjort det hela veckan. Jag har hämtat Tuvisen tidigare och på dagis nästan varje dag eftersom det har kännts så bra. Tidigare har jag inte ens hämtat henne. Det har Fredde fått göra. Jag har lagat mat och städat. Känns overkligt att jag inte skulle klara av så enkla saker.
Jag tycker att det är så himla konstigt att jag nu när jag är som störst ska må som bäst. Förutom det här med foglossningarna så har jag dessutom det mycket lättare att sova nu. Tidigare har jag sovit ganska dåligt. Har inte kunnat ligga på rygg för då har bebisen legat på mina lungor så jag fått andnöd. Att ligga på sidan har kännts otäckt, som att jag har klämt bebisen. Så då har jag fått rulla runt efter en kort stund. Men nu som sagt sover jag som en liten prinsessa. Hur kan det vara möjligt?!?
Idag är Tuva ledig från dagis. Jag tyckte att hon kunde få långhelg nu när jag klarar av henne på egen hand. Nu ska vi börja med matsäck, sen bär det av ut i pulkabacken. Fredde kliver upp snart och Ingela kommer och ska vara med. Korvgrillning med varm choklad och saft. Jag tänker sitta parkerad i en stol medan dom andra två stora får dra upp den lilla och åka med =) Hur mysigt låter inte det?!
LångFrulle
Idag har vi haft ännu en lååångfrukost hemma hos Mickan. Linnea , Mickan , jag och Wilma. Bara en massa gott och så sitter vi i flera timmar. Det är andra gången vi gör det och det är absolut nånting vi måste hålla i som tradition!
Igår slog vi på Guitar Hero för första gången på så himla länge. Och OJ va roligt det är! Håll dig kvar där inne en stund till bebis, för nu vill mamma ha tid med sitt Guitar Hero beroende. Det är oundvikligt att sitta vaken på nätterna nu. Igår missade jag till och med "Gibbs" (NCIS). Som för övrigt har varit mitt största beroende ett tag nu. Varje dag är det ett avsnitt antingen 18.00 eller 23.00. Gibbs är grym!
Barnmorskor
Nu ska jag tjata om dom där barnmorskorna igen. Har precis varit på besök igen. Idag fick jag en ny barnmorska eftersom min gamla har slutat. Det är en månad sen jag sist var där och jag hade sett fram emot att få fråga lite om "värkarna" och dom vattniga flytningarna idag. Men då besöket tog drygt 3 min var det helt omöjligt. Jag fick väga mig själv. Hon kastade upp mig på "sängen" för att mäta magen och lyssna på hjärtljuden, innan jag ens hade fått satt mig ner och pratat lite. När jag försökte nämna mina funderingar hörde hon inte alls på. Jag fick fråga 2 ggr hur hjärtljuden låg och hur stor magen var innan hon till slut visade mig skärmen på datorn.
Det var så himla nonchalant. Är det verkligen så dom ska behandla någon som är i slutskedet av sin graviditet? Fine, jag är omföderska. Men jag kan ju ha funderingar och vara orolig för det. Och sen är jag ju framförallt människa och vill gärna känna att dom bryr sig.
Besviken efter besöket pratade jag med Madde för lite tröst. Madde hade 1 cm större mage än mig i den här veckan (YES) men på henne hade dom känt hur barnet låg i livmodern också. Det gjordes såklart inte på mig. Vi kom fram till att det nog är mig felet ligger hos. Eftersom jag nu har så svårt att gilla allihopa... Men sen ringde min telefon.
Det var en liten tant som hette Anne-Maj som lät som hon stod framför stor risgrynsgrötsgrytan med sleven i handen och förklädet på. Hon presenterade sig och sa att hon var barnmorska och frågade mig om det var ok att hon tog över efter min gamla barnmorska Monique. Och genast var jag mycket gladare. =) Jag ser fram emot att få träffa den här tanten istället, om ca 2 veckor. Så ska jag försöka glömma den jag hade idag. Nya tag!
En inneboende
Anso: Vi har inte provat med Guitar hero än. Vi är lite tveksamma till hurvida gitarren får plats i mitt knä, där det sitter en stor mage, eller inte. Men vi ska defenitivt prova. Jag ska ju såklart regera.
Imorse var Tuva så söt. Hon tittade på mig och såg lite besviken ut. Och så lade hon handen på min mage och sa "mamma, bebisen inte kommit än?" Jag tror att hon börjar förstå mer och mer nu. Madde hade läst i sitt horoskop igår att idag kunde det hända en livsförändrande sak på jobbet för henne. Så vi får se om hon tänker sätta igång och föda på sitt jobb idag =) Isåfall har hon svurit på att aldrig mer läsa sitt horoskop. Hehe.
Erik
Efter incidenten med förvärkarna igår så skickade jag upp Fredde på vinden idag så han kunde plocka ner alla Tuvas gamla kläder. Jag har sorterat dom i olika storlekar och ska tvätta de små. Tänk att hon varit så liten =) Det enda toliga är att hon var ju så stor, så om vi får en "normalstor" bebis så har vi bara för stora kläder till den.Men man vill ju ha lite nytt ändå. Det dumma med att plocka med sånt här redan nu är ju att jag kanske börjar intala mig själv att det ligger närmare i tiden än det egentligen gör. Jag kan ju fortfarande gå över tiden i 3 veckor (må gudarna se till att jag slipper)
En annan sak som ska bli så skönt med att ha Erik här är ifall mina värkar börjar på en natt när Fredde jobbar. Det är ju ganska stor chans att man får ligga hemma ett tag innan det sätter igång ordentligt.Och då skulle jag nog känna mig riktigt ensam om Fredde jobbade. Nu kan jag ju väcka Erik =) Fast vi får väl se hur länge han står ut med att bo med en handikappad storasyster som pratar alldeles för mycket. Han kanske flyr fältet ganska snabbt. Men då kan jag ju alltid spela på hans dåliga samvete. "Inte kan du väl lämna en gravid syster alldeles ensam, tänk om det händer nåt...."
Falskt alarm
På dagen blev dom mycket värre och jag började känna mig lite nervös.
Tuva och jag åkte hem till Linnea och myste med henne, Mickan, Wilma och katterna. Mina värkar blev bara värre. Efter det åkte vi direkt hem till Freddes föräldrar för att fira Adde som fyllde år. Där hemma satt jag som på nålar för jag hade så ont. Det gick över nån timme men kom tillbaka och var kraftigare.
När vi kom hem vid 23 tiden så var både Fredde och jag beredda på att vi kanske skulle behöva åka in till förlossningen den natten. Jag hade ångest för att jag önskat hela tiden att den här bebisen ska komma lite tidigare istället för att jag ska gå över tiden igen. Det är ju alldeles för tidigt än. Drygt 6 veckor. Värkarna kom oregelbundet men blev kraftigare och kraftigare. Vid 04.30 gjorde det så ont att jag fick väcka Fredrik. Konstigt nog var det den sista som kom...
Idag har magen varit spänd och jag har haft kraftiga sammandragingar hela tiden och så är livmodern öm. Så som jag kommer ihåg att den var mellan värkarna under Tuvas förlossning.
Nu känns det som det lagt sig. Det var nog bara sånna förvärkar som folk pratar om. Men hur ska man veta om dom är riktiga eller inte? Dom känns iaf lika.
Sällskapssjuk
På kvällskvisten fick vi trevligt sällskap här hemma av Sofie och Cissi från Popp i Topp. Vi käkade lite taccos och "tittade" på Let´s dance. Tyävrr pratade jag nog sönder hela programmet. Jag är ju så himla sällskapssjuk nu. Jag skulle kunna prata ihjäl vem som helst. Tack för en supertrevlig kväll tjejer. Jag behöver verkligen mina vänner nu =) Jag kände när dom var här hur mycket jag saknar Popp i Topp. Det känns tomt när dom pratar om jobbet och jag inte vet vad som hänt. Jag känner mig fortfarande som en stor del av den salongen. Jag skulle hemskt gärna jobbat där igen men det är ju så synd på 20 kvällarna. Och sen har väl Stina fullt hus ändå. Men det var så himla roligt att få träffa tjejerna igen! Tack för att ni hälsade på tjejer!!
Idag har min mage varit jobbig. Stenhårda sammandragningar hela tiden och så har bebisen varit helvild. 7 veckor kvar nu =)Jag längtar efter min lilla bebis =)
Miraklet!
Riktig ångest
Fredde åkte och tränade nu på kvällen och då när jag satt här alldeles ensam så kom den....ångesten. Jag fattade först inte vad som hände men det började krypa i hela kroppen på mig. Innan jag visst ordet av det så mådde jag ungefär som jag har gjort några gånger när jag varit bakis och haft sån där riktig bakfylleångest. Man skulle vilja krypa ur sin egen kropp för att gömma sig. Eller bara få sluta leva ett tag. Hur ska vi kunna leva utan pengar? Varför ska vi ha ett skötbord att ha uppe, vi kanske inte ens har råd att bo kvar. Jag kan stå ut med tanken på att Fredde och jag ska leva på exsistens minimum. Nudlar och hårt bröd eller vad 17 som helst. Men mina barn då. Aldrig i livet. När jag jobbade efter att vi fått Tuva så funkade ju det, men det går ju inte alls den här gången. För det första så behöver vi Freddes lön och för det andra så VILL jag vara hemma med mina barn. Det är min tur. Så små barn behöver faktiskt sin mamma. Tuva fick klara sig utan men nu är det hennes tur också!
Jag tänker på alla andra som också blir utsatta för det här av FK. Många av dom är ju psykiskt sjuka. Det måste vara många av dom som knuffas mot stupet(självmord) av en sån här grej. Jag har alltid mått hur bra som helst psykiskt men en sån här grej kan knäcka vem som helst. Tack och lov att vi har det så bra som vi faktiskt har det. Den där resan får vi nog bara upleva i våra drömar iaf =(
Viktångest
Mardrömmar
Nu börjar det bli tråkigt att vara hemma. Jag längtar efter bebisen så jag har nån att ta hand om.(och för att värken ska gå bort. *egoist*) Jag både önskar att Madde ska få tidigare så jag kan få snosa lite bebis och så inte. Hon ska jobba jan ut och sen vara hemma och då kan ju jag få lite sellis. Får hon sin bebis kommer hon ju ha fuult upp utan att jag hänger där. Jag tror jag ska börja ha Tuva på dagis kortare dagar så jag har lite mer sällskap. Problemet med det är att då måste jag hjälpa henne mer och får då ondare. Svår övervägning.
Ångesten över pengarna från försäkringskassan ligger som ett mörkt moln inne i mig och gör att jag känner mig stressad och deppig, vilket i sin tur gör att jag ororar mig för min lilla bebis där inne. Kan den känna hur jag mår?
Trevligt tidsfördriv
Jag blev så himla glad idag när mina framkallade kort låg i brevlådan. Jippiie nu har jag haft nåt att göra hela dagen. Så har jag kunnat låta bli att tänka på att jag kommer vara luspank. Det är ju så himla roligt med kort. Jag verkligen älskar det! Från 10 till 14 har jag suttit och klippt och klistrat. Nu är jag färdig så nästa sväng blir väl bebisens ankomst. Åh va spännande.
Madde hade varit till sin barnmorska idag. Hennes bebis är fixerad. Iiiihhh va spännande. Kom ut lilla krabat, jag vill träffa dig! Min bebbe har hicka inne i magen nu som vanligt =o)
Förtvivlan
Jag anmälde mig som sjuk till FK 14 dagar efter att jag gått hem från jobbet, vilket visade sig vara fel. Eftersom att FK skulle stå för dom 14 dagarna för att jag är timanställd. Jag skulle därför ha anmält mig till dom redan första dagen. Dom 14 dagarna har jag redan räknat med att inte se röken av pengar från. Men hör och häpna...det är dom ENDA dagarna som jag får ersättning för.
Sen tycker dom att jag skulle ha stått till förfogande för den öppna arbetsmarknaden för ett jobb med lättare arbetsuppgifter som innebär lite lyft, lite ansträngning, inga vridningsmoment och varierade arbetsuppgifter. Hur ska en gravid frisör hitta ett sånt jobb? Och vad är det för ett jobb egentligen? Det frågade jag när jag äntligen kommit fram efter att ha varit nr 237 i kön.
FK anställd jävel: Det handlar inte om att du får ett sånt jobb, utan att du finns till förfogande ifall ett sånt jobba skulle dyka upp
Jag: Menar du att ni tycker att jag skulle säga upp mig från mitt jobb som frisör som jag är utbildad som och skriva in mig hos arbetsförmedligen. Och det fast att jag har en sjukskrivning från min läkare. (Ska jag kanske utbilda mig till läkare själv först så jag vet om min läkare har gjort en riktig bedömning? )Fast att jag har ett jobb redan?
FK anställd jävel: Ja det borde du ha gjort.
Jag krävde att få prata med hon som har tagit alla beslut om mitt ärende men det kom inte på frågan sörru. Fegis!!
Det värsta med det här är inte dom 4 månaderna som jag blir utan sjukpenning utan det hårda slaget var att dom även tänker ta av mig min rätt till tillfällig föräldrapenning. Vilket innebär att jag te.x inte får ta ut föräldradagar från och med feb som jag först tänkt omjag skulle bli utan sjukskrivningspenngar. Jag får dessutom inte vara hemma med vård av sjukt barn. Förän jag börjar jobba igen. Inte med Tuva heller.
Vaddå börjar jobba igen...jag sitter ju här med ett anställningsbevis som gäller NU och hela feb ut. Jag har ju skrivit på en 6 mån anställning. Jag fattar ingenting. Gör det nån skillnad om jag jobbar nån dag på den anställning nu? Får jag mina pengar då?
En sak är iaf stensäker.Jag har alltid röstat blankt i valen för jag tycker inte att det spelat nån roll vem som vinner. Men den här gången ska jag då INTE rösta på den här regeringen!!!!
Stick
Krokodilen och Mullvaden
Den här bebisen har en annan karaktär. Det liknar mer en mullvad den här gången. Inatt när jag låg i sängen vaknade jag av att den försökte "gräva" sig ut. Jag kände hur den tog spjärn med ben och armar i mina tarmar och gned sig neråt. Det innebär att idag kan jag inte sitta. Jag är full av bebis från troskanten och ner. Det är som en kula där. Den stackars bebisen kommer ju att få ett vanskapt huvud om jag sitter och klämmer på det lilla mjuka huvet.
När den höll på som värst inatt var jag säker på att den skulle orsaka att vattnet skulle gå. Hur kan den böka så mycket utan att nåt händer? Kan bebisen själv sätta igång förlossningen för tidigt? Nån som vet?
Krokodilen Tuva
Tuva har sånna problem med mardrömmar nu. Det är så synd om henne. Hon vaknar flera gånger i timmen och är helt hysterisk. Hon säger saker som "dumma pappa", "jag vill ha mera bulla", Jag vill åka till stugan", "jag vill åka hem" och "MIN Ozzy". Kanske inte så läskiga saker för oss stora men säkert väldigt hemskt för henne. Jag tror att det har blivit lite värre av att hon inte har nappen också. Det är ju en tröst som har försvunnit där. Och det gör dessutom att hon blir supertorr i munnen och på läpparna. Bara hoppas att det går över snart!
Uttråkad
Nu ska jag gå och försöka peppa upp mig lite. Kanske sticka lite socka.
Vanlig vardag
Ingela och Andreas kom förbi med fika tills Tuva kom hem. Dom lekte med henne och stojade. Det var jättemysigt. Dom har fått jobb på ett Sunwing hotell på Kreta i år. Dom åker nu i mitten på feb och blir borta till i Okt. Jättetråkigt tycker jag! Men roligt för dom att dom äntligen får jobba tillsammans. Fredde och jag gjorde slag i saken och bokade en vecka på deras hotell. Vi ska åka den 19:e Aug. Det var lite svårt att boka eftersom jag var tvungen att skriva kön, namn och personnr på bebisen. Kan ju vara lite knepigt. Men det får vi väl byta sen... =) Nu känns det genast bättre när vi har nånting bokat att se fram emot. Jag drömmer om solen varje dag nu. Jag är helt besatt! Jag gillar verkligen inte vintern.
Mamma och Boje ska komma hit med min "nya" fåtölj nu. Så från och med nu kommer jag att vara parkerad i den i stort sett hela dagarna. Trevligt trevligt...eller?
Syjunta
Hoppet om pengar
Det faktum att killen var så trevlig gjorde att jag inte alls känner mig arg på FK. Gud va härligt med rätt man på rätt plats! Jag är nöjd med deras beslut också!
Snart ska vi åka på kalas hemma hos svärisarna och få lite mat. Jonas fyller 19. Åh så skönt att slippa laga mat!! Tuva och jag har tittat på våra filmade videofilmer från när hon var liten idag. Hon tycker själv att hon är sååå söt. Och frågar när bebisen ska komma. Hoppas hon tycker det är lika roligt när det väl kommer =0)
Graviditetsvecka 32
Jag försöker njuta av graviditeten så mycket som det går nu. Även om det inte alltid är lätt. Men jag känner redan en saknad. Tänk om jag inte kommer uppleva det här igen. Det är ett liv i min mage! Nån som rör sig, hickar, sover och lyssnar. Det lever i mig. Konstigt!
Äntligen får jag vara med på nån bild då och då i min kamera. Nu när min lilla dotter har blivit paparazzi. 
Fantasins värld
Min älskade fina dotter har äntligen börjat leka med leksaker. 3,5 år gammal så går hon in i sitt rum och hämtar olika grejer och faktiskt leker. Det är helt otroligt roligt att se på. Tänk att man som barn kan vara så lätt road. Och att dom har sån fantasi. Idag har dockorna sovit i trappen. Hästen och Tuva har åkt tåg på skostället. Hästen har fått ett stall(som enligt Tuva inte alls var ett stall utan Hästens hus med ilsken stämma) av lite stolar. Jag har börjat låta bli att sätta på tv:n i alla lägen som vi alltid gjort åt henne tidigare. Men jag insåg att varför ska jag göra det för. Det är ju bättre att hon leker. Och titta vad bra det gick. Får se hur bra det går nu när den icke konsekventa pappan ska vara ledig i en vecka...
Befrielse
4 dagar i stugan med mamma gjorde att miraklet var ett faktum. Mamma har gjort precis allt när vi har varit där ute i skogen. Hon har gått upp med Tuva på morgonen, gett henne frukost, lagt pussel med henne. Gått ut och lekt med henne och klätt på henne alla kläder. Borstat hennes tänder och torkat henne efter hennes toabesök. Sånt där som en mamma gör av bara farten. Det är ju det man är till för(som mormor också tydligen, nu vet jag vad jag har framför mig resten av livet) Sånna där småsaker som gör att det hugger till i mina fogar. Jag blir lika förvånad fortfarande av sånna hugg. Jag tycker ju inte ens att jag gör nånting. ´
Mamma och Boje har två fåtöljer framför braskaminen som passade mina fogar alldeles utmärkt. Dom var det skönaste jag suttit i sen jag fick ont. Så i en sån satt jag parkerad hela tiden och stickade på min socka som jag håller på med. Den är kanske inte så fin ,men jag tänker lära mig av mina misstag och bli bättre och bättre.Och sängen var mycket skönare också. Min dyra säng här hemma ,lurade den dumma kossan jag köpte den av på mig en mjukare variant fast jag sa att jag får ont i riggen om en säng är för mjuk. Med min vikt så tyckte hon att jag skulle ta en "mellanhård" och inte den hårdaste. Vilket har slutat i att det är en sån där trevlig grop i mitten som jag rullar ner i. Som en fälla. Det är hemskt. Men sängen i stugan var hård och skön.
Jag märkte ju redan i stugan att jag var mycket bättre i mitt onda och kände knappt av det alls. Men det var igår när jag kom hem som jag insåg riktigt hur bra jag var. Det var när jag tog tag i dom där dagliga småsakerna som jag insåg att jag faktiskt inte plågades alls längre. Jag bestämde mig genast att ge igen lite till min duktiga sambo. Så jag damsög och gjorde rent sånt där som han inte ser(och förmodligen inte ens vet att det måste städas) Det blev som ett nytt hus här hemma =) Han uppskattade det verkligen. Det innebar att jag har lite ont nu, men det är ingenting i jämförelse med hur det har varit. I morgon ska jag försöka ta det lugnt så det inte kommer tilllbaka.
Godnatt på alla
Sorgligt!
När jag kom hem från stugan idag och läste tidningen såg jag den här anonsen. Det kändes jättehemskt och sorgligt. Jag jobbade hos AnnBritt på Brynässalongen i ca 1,5 år. Och hennes unflytande har verkligen satt spår =) Både bättre och sämre. Det var ju tack vare henne som jag kom igång att jobba in mig här i stan. Att jobba där nere i hennes källare är väl kanske inget som jag saknar med det var en perfekt start. Jag fick rulla permanenter och läggningar på tanterna så fingrarna blödde. AnnBritt gormade och skrek och jämt om hur mycket hon hade att göra (jag kan inte annat än att sitta och småle) och så la hon av luren så att hon skulle slippa svara. Haha.
Hennes röda läppstift satt alltid mer på tänderna än på läpparna och så rann det ut i rynkorna runt munnen. Missförstå mig inte. Jag ser det här framför mig med ett leende. AnnBritt blev riktigt besvikna på mig och Stina när vi drog vidare till Popp i Topp men jag har träffat henne ett par gånger och fått nån liten kram. Det var värre med Stina. Men nu i höstas så hade de träffats på stan och givit varandra en kram dom också. Så det känns ju skönt nu.
Jag tänker mycket på AnnBritts stackars familj som fick genomgå det här på självaste julafton. Tydligen jobbade hon dagarna innan så det måste ha gått jättefort och förmodligen kommit helt oväntat. Tråkigt att alltid ha det över sig på julafton.
RIP AnnBritt
lite pics
En strandad gravid mamma "leker"(ligger/sitter) med sin dotter i snön
Den grå halsduken som Niklas ska få blev bättre för garnet var bättre.Det värsta med att börja sticka är ju att man behöver inte hur många halsdukar och sockor som helst.
Olyckan
P.S. Jag ska försöka få ut en bild på den enorma fläskläppen. Man kan faktiskt inte låta bli att skratta. D.S
Varmt eller kallt?
Men nu upplever jag som sagt svettningarnas värld. Det är inte roligt alls. Man kan ju inte klä av sig skinnet ifall man svettas direkt. Och så kommer det lixom i svallningar.Inatt i stugan fick jag iaf vara eldvakt. Så att inte Boje skulle överhetta mina kretsar.
Mamma och jag har haft stora problem tidigare med att få eld i braskaminen. Jag bergriper inte hur en eldsvåda startar egentligen. När 2 vuxna människor inte ens kan starta en eld i en kamin på torr ved, tidningspapper och tändare när man försöker hur mycket som helst. Har ni provat? Det är inte så enkelt ska ni veta.
Men inatt kom den gamla scouten i mig fram och jag klarade galant. *lycka*
Välkommen till min värld. 
