Nu är det våran sista kväll här på koh Chang. Usch va fort tiden går! Vi har njutit ordentligt idag och sugit ur solen dess sista timmar. Vi tittade på solnedgången på stranden innan vi gav oss. När jag ser all snö som har kommit hemma vill jag helst inte komma hem alls.

Imorn drar vi iaf vidare till en liten,liten ö som heter koh mak. Nu ska vi för första gången vara lite wild n crazy och åka utan att först ha bokat boende. Spännande. Men vi har spanat in ett hotell som vi helst skulle vilja bo på. Får hoppas att de har nån ledig bungalow till oss. Vi vet inte hur det ser ut med internet där ute då de nyligen fått el där ute så vi får väl se om vi kan höra av oss på några dagar.

Hej så länge!

Nellie är omåttligt populär här nere. Alla thailändare vill känna och klämma på henne och gulla med henne vart vi än går. Men japanerna eller kinsernerna eller vad de nu är tar priset. Jag tror det är hennes vita hår som de blir galna sv. De kommer fram och stoppas oss hela tiden och vill fota henne och fotas med henne. På färjan över till koh Chang gjorde hon knappt annat än satt i knät på främlingar och log lite tillgjort.
Redan innan vi åkte var hon riktigt nog med kläder och det här med att vara fin. Nu är det alldeles hopplöst, de har givit henne storhetsvansinne. Hon ska ha fin-kjolen på sig ner till stranden och så ska fet väljas klänning med noggrannhet på kvällen. Sen speglar hon sig fyrtioelva gånger om dagen och säger "ååååh vad jag är söt" och det har hon ju också så rätt i :) hon har dessutom handlat en liten fickspegel här som hon speglar sig i hela tiden. :D

Idag har det varit molnigt på riktigt. Grått och ingen sol alls. Jag har inte snärjt mig men är ändå vit som ett spöke. Nu kan det ju också ha lite att göra med hur jag mår får vi hoppas.

Vi tog därför en taxi till en större gata med lite shoppingmöjligheter och restauranger. Hotellets mat är riktigt syr och sen jag fick upp all min inatt är jag inte särskilt sugen på att ens sätta mig i den restaurangen. Koh Chang är en ö som är bergig och därför blir det lite som en berg och dal bana att åka här. Men vi har bara träffat på skickliga förare som kört lugnt och säkert sen den dåren som körde oss från flygplatsen. Jag tänker på att alla som inte varit på sånna här ställen inte kan föreställa sig hur det är att sitta på ett flak med djungeln som spretar in när man svischar förbi. Tänk om man åkte taxi på det här sättet i Sverige. Sjukt.

Vi hittade inte mycket shopping men fick höra att det är festival ikväll på stranden inne vid White sand beach som är ett litet större område lite längre bort. Vi tänkte åka dit och kika. Loy krathong heter visst högtiden. Spännande.

Nellie har på nåt vis lyckats få en ny idol i Fabbe som ska komma ner hit snart och vara med oss. Inte för att det är konstigt att han är en idolgestalt, mer för att Nellie inte har träffat honom så många gånger. Hon nämner honom i olika situationer titt som tätt som att han vore Bamse världens starkaste Björn eller Pippi Långstrump. Fabbe skulle spöa dig på det där pappa, Fabbe skulle ha sprungit snabbast av alla....osv. Ska bli spännande att se hur det där utvecklas när han väl kommer :)

Framme på koh Chang konstaterar vi snabbt att det är det finaste hotellet vi någonsin bott på. Till och med finare än det i Brasilien. Fast där var ju allt all-inclusive och här är allt dyrt. Men det känns det värt för några nätter.

Pool direkt utanför altandörren. Mangoträd fulla med härlig frukt. En stor pool precis vid den privata stranden. Måtte min mage hålla ihop nu så jag får njuta av alla de dagar vi har här.

2 thailandsesor och en Egypten resa har jag klarat mig från magproblem. Men 3:e gången gillt i Thailand blev det. Igår var jag en döende kvinna som kräktes och hade jordens diarré. Dock tog det bara en natt och en liten del utav morgonen innan jag var helt tom. När jag gick på toa för nr2 kom det ut i samma färg och form som jag hade svalt det. Rensning av kroppen kan man säga. Men nu mår jag bra igen. Tack och lov!

Vi sitter och väntar på båten som ska ta oss till fastlandet för att sedan åka till koh Chang. Tyvärr skulle vi ha åkt på utflykt igår för att se den här ön lite bättre men jag kunde absolut inte åka på nåt sådant. Vi hoppas på att kunna åka från huset som vi ska bo i med alla andra sedan.

Det har inte gått att ta sig någonstans här och därför känns det helt ok att lämna efter bara 5 dagar. Hade jag inte varit sjuk hade vi nog kunnat tänkt oss att åkt igår redan. Vi är nöjda med vistelsen här men det ska bli skönt att slippa diskodunket som är här på nätterna!

Jag vet inte om jag blivit snål eller bara bortskämd. Men när man tycker att 50kr är hutlöst dyrt för en pepparstek börjar man fundera...

Vi verkar inte ha kommit in i dygnsrytmen än. Inatt vaknade vi alla 4 vid 01.20 pigga och hungriga. Vi var vakna större delen av natten och missade frukosten. Vi hade även tänkt åka på en utflykt runt ön idag men efter att nu ha ätit frukost vid 12.30 får det nog bli imorgon. Om vi kan sova inatt dvs. Så här svårt har vi aldrig tidigare haft när vi skulle ställa om.

Idag har vi lite blåsigt så det är lite vågor på vattnet. Inga jättestora med lagom för att tjejerna gillar det. De fick en madrass igår av ett par som åkte här ifrån. De kallar den för bananbåten och guppar omkring på vågorna.

Imorse hade vi alla svårt att kliva upp till frukosten. Vid 10.00 släntrade vi in trötta som få och fick resterna av frukosten bara. Så imorgon blir det till att gå dit en timme tidigare om vi ska få någon omelett. Förhoppningsvis kommer vi ikapp med sömnen inatt och slipper vara så trötta imorgon.

Vi har det helt fantastiskt! Här är så lugnt och skönt, inte ens några affärer eller gator. Vi har träffat på 2 svenska familjer och en norsk med barn i tjejernas ålder och trevliga föräldrar som vi kan umgås med. Tuva har fastnat för en mamman i den svenska familjen så idag har hon mest varit med henne :)

Vi har det väldigt varmt. Vi blev lite ledsna idag när vi skulle lägga oss på solstolarna eftersom det var helt igenmulet och såg grått och tråkigt ut. Det visade sig att det inte gjorde någonting alls eftersom det ändå blev så varmt att man var tvungen att hoppa i och bada nästan direkt ändå. Solen måste vara bra stark där bakom molnen.

På kvällen stället de ut stolar och borde på stranden här så man får äta där. Och så tänder de en massa lyktor och har ljusslingor i träden. Supermysigt. Så får man gå efter stranden för att hitta restauranger. Utbudet är ju såklart inte lika stort som på andra ställen vi varit på men det gör ingenting alls. Här är det lugn och ro. Thaimaten levererar än en gång! Så himla gott. Dessutom är det asbilligt! Idag åt vi alla varsin maträtt med dryck och efterrätt för 160kr. Sjukt.

Nellie höll på att smälla av i ekstas av alla ljusballonger som de skickar upp i luften så idag fick de skjuta upp en sådan själva tillsammans med fredrik. Total lycka. Jag hade tänkt lägga ut bilder men får det inte att fungera.

Nellie har frågat ca 100ggr idag " Är det här Thailand?!!?" Och Tuva har frågat ungefär lika många gånger "ska vi vara här jättelänge?!!?" Det kan man tolka som man vill :) hade en bild på paddan från igår när tjejerna somnade som jag bjuder på

Ursäkta att jag dröjt med detta inlägget. Men inget att oroa sig över, allt har gått så himla bra. Nästan för bra för att vara sant. Inte alls jobbigt. En restid på 20 timmar från dörr till dörr låter ju inte direkt som något angenämt. Men det kan man nästan säga att det var. Vi hade förberett tjejerna så bra på att det inte ens var någon ide att fråga när vi var framme eftersom vi typ aldrig skulle vara det. Tuva frågade några gånger ifall det fortfarande var jätte,jätte,jätte länge tills vi skulle landa. Jag svarade ja alla gångerna och hon protesterade inte ett dugg. När vi sen landade på flygplatsen här i thailand räckte Nellie armarna i luften och sprang ut i den nästan fulla flygplatshallen och skrek Thailand här är viiii!

Sedan var det ca 3 timmars restid till som gick riktigt fort. Men jag undrar dock om det inte vore större chans att överleva ett spel i rysk rolette än att åka den taxifärden. Chauffören förstod så passande inte ett ord engelska heller så det spelade ju ingen roll hur mycket jag klagade. Han förstod tydligen inte stönande och iiiiihhhh:ande och väsande heller när han kryssade mellan bilarna i ca 200km/h. Jag kan inte veta säkert hur fort det gick eftersom hastighetsmätaren hela tiden stod på noll.... Däremot kände jag att jag nästan på millimetern kunde säga hur långt det var mellan honom och närmsta bil i stort sett hela tiden eftersom det inte kunde varit mer än en mm. Men vi överlevde och kom fram en timme tidigare än beräknat.

Även flygplanet körde in en timmes tid så det tog BARA 9.20 att flyga. Men vad gjorde väl det oss som ändå fick vänta in den icke engelsktalande fartblinde chaufförsdåren som vi inte gav en endaste bath i dricks. Thaiarways plan var toppen att flyga med pga benutrymmet. Mycket mer än vi vant oss med vid tidigare resor. Gratis mat oh dryck var ett annat plus även om maten kanske inte är något jag kommer att längta efter igen. Dock ett stort minus att de inte hade en tv i stolen framför så att alla fick en varsin. Det var en stor tv längst fram med skitdålig bild. Paddorna var grymma till tjejerna. En annan dålig sak var att matbrickorna som man fäller ner framför sig lutade nedåt. Så allt man lade på dem gled ner i knät. Våra byxor var fulla av all möjligt dryck, mat och godis när vi kom fram.

Jag vet ju sen tidigare att jag har snälla och lugna barn men den här resan har de verkligen visat det med måtta. De har inte bråkat eller tjafsat eller gnällt en endaste gång. En flicka i 4 års åldern som satt bakom oss grinade och skrek mest hela tiden, då satte Tuva på sina byggjobbarlurar som hon tagit med och sa att hon inte orkade höra. Haha. Jag skulle också ha behövt ett par sånna. Inte ens fast de knappt sovit ett dugg har de kinkat. Bästa tjejerna <3

Väl framme i Thailand kan vi konstatera att det är riktigt varmt, vet tyvärr inte riktigt huuur varmt men det är hett! Skönt :) och fuktigt. Känns ungefär som när vi hade 100% luftfuktighet i Karibien, kanske lite mer...
Träligt nog har det visst varit dåligt väder här nere nu. Vi hade molnigt när vi kom imorse och fick vänta på vårat rum i 4 timmar. Tjejerna tjatade så mycket om att få bada att vi snärjde dem men hann inte med oss själva. Så nu på eftermiddagen när solen kom med full kraft klarade vi inte av att vara ute mer.

Jag har gjort något som jag sagt att jag aldrig någonsin skulle kunna tänka mig. Tror det var tröttheten som gjorde att det slog slint. Jag har tagit fotmassage och pedikyr, eller vad 17 det kallas när någon skrapar ens fötter. Först ångrade jag mig styggt och var säker på att jag skulle avlida men tröttheten tog över och jag somnade nästan till slut. Bildbevis finns tyvärr inte eftersom fredrik låg bredvid och fick sina fötter knådade. När hon var klar med mig fortsatte hon med Nellie som somnade som en slocknad stjärna där på solstolen med nymålade naglar och allt :)

Myggen attackerar oss redan så nu är det bara att spraya myggspray utav bara 17! Nellie får riktigt otäcka märken av de där hemskingarna!

Vi är såååå trötta. Det har vi varit sen imorse, då det svensk tid var natt. Men vi har inte kunnat sova nåt. Nu vid 16 snåret thai tid somnade Tuva sittandes med en klubba i munnen mitt i en mening. Fredrik, jag och Nellie nickar till mellan meningarna men vi vet inte riktigt hur vi ska lösa detta. Somnar vi nu kommer vi aldrig kunna ta oss upp för att äta middag. Och då vaknar vi ju svältfödda inatt. Det blir nog till att sätta tandpetare mellan ögonlocken och kämpa på nån sista timme.

@ samed villa resort, Koh samet

Jag har fått frågan ifall jag har resfeber flera gången nu. Första gången blev jag lite förvånad och fick tänka efter....nääää jag är alldeles för resevan för sånt, har jag därför svarat lite kaxigt. Varje morgon och kväll har vi pratat med våra döttrar om hur lång tid det är kvar till Thailand. Vi har dessutom börjat förbereda Tuvisen på flygningen. Pratat om obehaget i öronen när man lyfter och landar, hur läskigt toaletten låter osv. Allt för att förbereda henne så gott som möjligt. Mitt i allt detta packande och längtande glömde jag bort att tjejerna inte alls är lika resevana som sina föräldrar, även om de är väldigt beresta för sina åldrar. Tji fick vi och Nellie vaknade inatt kl 3.22. "Nu ska vi åka till Thailand mamma" sa hon och sprang och tog på sig en klänning. "Man behöver ingen jacka i Thailand" konstaterade hon. Det gick inte att få henne att somna om igen. Kollektivtrafik har resfeber, så himla gulligt. Tyvärr blir ju nu sista dygnet lite konstigt då hon måste sova middag idag som hon annars inte gör. Och så inner hon vara vaken sent och så blir hon jättetrött imorgon och skriker hela flygresan. Nejdå, inte Nellan, hon är ett riktigt A-barn hon ;) En tröstpris vid frukostbordet

Inte många dagar kvar nu. På onsdag bär det av. Om allting går som det ska. Det verkar som att högre makter vill att vi stannar hemma från semestern. Fredriks ryggproblem verkar inte ge med sig och han kan inte sitta längre än ca en kvar åt gången utan att gny av smärta. Belle har fortfarande ögoninflammation på båda ögonen och nu klagade Fredrik över halsont. Tågtiden har blivit flyttad så att vi måste åka en halvtimme tidigare än vad vi bokat men kommer fram samma tid ändå. Alltså 30 min extra restid, ungefär som att vi inte hade nog med restid till att börja med.

För några veckor sedan blev vi av med alla våra kanaler på tv:n då han vi hade ALLA kanalerna genom åkte fast. Det ska tydligen inte vara olagligt att ha kanalerna så som vi hade men han hade visst sämre tur. Våran tur är lika med otur och igår blev det något fel på våran tv helt och hållet, lagom tills jag hade vant mig vid att ha bara 1:an,2:an och 4:an fick jag nöja mig med INGEN kanal. Dessutom har vi något skumt läckage i handfatet i duschrummet så vi numera borstar våra tänder i badrummet uppe(vilket vi aldrig gjort förut, iofs bra att det kommer till användning) och att vi får tvätta händera i köket efter toa besök på bottenvåningen. Inget av dessa problem är någonting vi orkar ta tag i nu innan resan så därför går vi tunt och låtsas som det inte irriterar oss det minsta....

Ett stort plus är ändå att väskorna nästan är färdigpackade och att det verkar som att vi klarar oss på de två backpack-ryggsäckar vi har lånat. Vi hade trott att vi skulle behöva Tuvas resväska också men än så länge ser det ut att hålla utan den. Det är bara att hoppas att Fredrik klarar av att ta sin på sin gamla, onda rygg så att jag slipper gå med en på magen och en på ryggen. Det skulle ju kännas som att man var gravid igen. Hemska tanke.

Men snart när jag ligger där i gassande solen på en solstol med en god fruktsmoothie i handen är alla bekymmer som bortblåsta ska ni se. De högre makterna kan ta sig i arslet för jag tänker minsann åka vare sig de vill det eller inte!

Tjejerna har fått gå på sin första brynäsmatch idag. Brynäs mot Modo. I andra pausen hade vi sådan tur att Knutte spelade en kort match mot ett ockelbo-lag. Tuva var lycklig över att få se knutte spela. Annars tyckte tjejerna att det var riktigt roligt. Målrikt blev det också 5-6. Det är inte de stora brynäsarna på bilden utan Knutte och hand lag :)

Slocknad stjärna efter alla dagens övningar

Då är vi i Sthlm på utredning. Utredningen görs på ett ställe som heter Prima där de är experter på sånt här. Idag har jag och Fredrik suttit i en 3 timmar lång föräldraintervju. Den 4:e på ett halvår. De tar med utvärderingarna från de tidigare3 i sin diagnosställning. Tuva har jobbat med en psykolog halva dagen och med en läkare den andra halvan. Eftersom vi gjort en hel del tester och intervjuer och grejer innan vi kom hit så får bi förmiddagen ledigt imorgon. Då skulle de prata ihop sig om vad de "sett". Efter lunch ska vi sen få utvärderingen. Jag blir mycket förvånad om ingen diagnos ställs men jag är ju inte heller någon expert. To be continued...

Igår var det personalfest. Jag hade laddat för en söndag i vånda. Mitt mål var att åtminstone ta mig ur sängen till 18 snåret. Av annan anledning än att spy. Josefin inbjöd mig i hennes bakfylletips. 2 brustabletter resorb innan man går och lägger sig. Och 2 brustabletter resorb + 2 tabletter Ipren ca 2 timmar innan du ska "gå upp".
Vaknade 11 med jordens skallebank, förmodligen fortfarande berusad. Fick ta den sedvanliga turen in till toan och få upp det sista giftet på ytan av magsäcken. Sen stoppade jag i mig tabletterna och drack resorb, somnade, sov 3 timmar och vaknade. PIGG! Självklart trött och allmänt äcklig. Men uppe ur sängen, jag till och med åt. Jag har ätit mat 2 ggr idag, i vanliga fall på bakfylledagar får jag vara glad om jag får i mig nån enstaka tugga. Tack Josefin för bästa tipset! Nu är det förhoppningsvis slut på alla timmar i fosterställning nedanför toan på det kalla, hårda golvet med kräksmak i munnen. Ingen trevlig syn...

Sitter här och luktar sur mjölk. En riktigt angenäm doft för en mamma med stora barn som jag har. Idag fortsatte jag vidare för att träffa dem jag har försummat på slutet. Dagen till ära fick jag mysa med fantastiskt fina Mira! Hur ofta säger man inte att en bebis är sen sötaste bebisen man sett?! Men Mira är verkligen så söt! Med sina mörka ögon och sitt långa hår kan hon charma vem som helst. Bebisen var dessutom så snäll att föräldrarna borde skämmas ;) älskade lilla Mira hoppas vi träffas snart igen!

Jahapp då var jag här igen då. Då när klockan ringer allt för tidigt för att jag ska åka till gymmet innan jobbet. Just nu undrar jag hur fan jag nånsin kunnat tycka att detta är ok. Av mån konstig anledning, som jag inte förstår, lyckades jag släpa mig upp ändå. Mitt största problem just nu är att eftersom jag har svullat skit i 2 månader utan att gå upp i vikt, i smyg tänker att jag nog inte behöver träna eftersom jag ändå inte blir tjock. Enda anledningen att jag tänker så är att jag har trillat ur mina träningsrutiner. Igår när jag skulle träna för första gången har jag aldrig känt sånt stort motstånd till att gå till gymmet. Jag ville, ville, ville inte! Kan inte påstå att jag vill nu heller. Men jag vet ju att det blir bättre och att det slutar med en piggare och gladare Therese. Dags för skärpning!

När snön föll ner kom mysiga mössor och härliga halsdukar fram. När värmen kom tillbaka i luften känns långkalsongerna och de mysiga vantarna och härliga halsdukarna överflödiga. Dock kan jag ju inte sluta med dem nu, mitt i vintern. Twilight premiär biljetterna är bokade och det är dags att ännu en gång se Bellas ständigt lidande ansiktsuttyck. Mina äggstockar har gett sig till känna och vill helt plötsligt låta mig veta exakt var och när ett ägg släpps, vare sig en Ipren försöker döda deras ihärdiga plågor eller ej. Min 30 års acne vill inte sluta att infinna sig i ansiktet och ploppar upp i tid och otid. Mitt godissug nådde sin topp i och med inköp av lösgodis påsar varje dag, därför tog jag idag tag i träningen som tyvärr varit nollad i nästan 2 månader. Kändes så bra att jag nu sitter och svullar marängsviss efter att ha tömt den godispåsen jag köpte igår. Dessutom verkar min kissblåsa löpa amok och får mig att springa på toa stup i ett. Nu läser ni...gravid! Det tänkte jag också. Men Stickan visar nej. Tack och lov verkar det bara vara min kropp som cravar en ny graviditet och is acting out.