Riktig ångest

Idag har Fredrik haft sin första lediga dag. Och GUD va skönt med sällskap hela dagen. Vi har varit på Ikea och införskaffat ett skötbord som vi ska ha på övervåningen. Nu har vi ju 2 vångingar som det ska bytas blöjor på =) Och en liten badbalja för det lånade vi av Marie och Kalle sist.

Fredde åkte och tränade nu på kvällen och då när jag satt här alldeles ensam så kom den....ångesten. Jag fattade först inte vad som hände men det började krypa i hela kroppen på mig. Innan jag visst ordet av det så mådde jag ungefär som jag har gjort några gånger när jag varit bakis och haft sån där riktig bakfylleångest. Man skulle vilja krypa ur sin egen kropp för att gömma sig. Eller bara få sluta leva ett tag. Hur ska vi kunna leva utan pengar? Varför ska vi ha ett skötbord att ha uppe, vi kanske inte ens har råd att bo kvar. Jag kan stå ut med tanken på att Fredde och jag ska leva på exsistens minimum. Nudlar och hårt bröd eller vad 17 som helst. Men mina barn då. Aldrig i livet. När jag jobbade efter att vi fått Tuva så funkade ju det, men det går ju inte alls den här gången. För det första så behöver vi Freddes lön och för det andra så VILL jag vara hemma med mina barn. Det är min tur. Så små barn behöver faktiskt sin mamma. Tuva fick klara sig utan men nu är det hennes tur också!
Jag tänker på alla andra som också blir utsatta för det här av FK. Många av dom är ju psykiskt sjuka. Det måste vara många av dom som knuffas mot stupet(självmord) av en sån här grej. Jag har alltid mått hur bra som helst psykiskt men en sån här grej kan knäcka vem som helst. Tack och lov att vi har det så bra som vi faktiskt har det. Den där resan får vi nog bara upleva i våra drömar iaf =(

Kommentarer
Louise

det är förjävligt verkligen, klart du ska ha rätt att vara hemma med ditt barn!! Det är ju inte ditt fel att du blivit sjukskriven :/

2010-01-15 10:25:48



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0