Känslan av att kunna röra sig obehindrat är överväldigande! Jag kan gå som vanligt, jag kan vända mig i sängen, jag kan ligga och sova hur jag vill, jag kan resa mig utan problem om jag suttit på golvet, jag kan ha Tuva i knät, jag kan sitta så nära ratten som jag vill när jag kör bil, jag kan jag behöver inte kissa var tionde minut, jag kan se mina lår, mm mm mm.
Idag packade jag ner (packade är ett passande ord när man bylsar på henne så att hon blir som en michelingubbe) Nellie i vagnen och gav mig iväg på en promenad ner till apoteket i Bomhus centrum. En 50 min lång promenad. Jätteskönt att röra på fläsket. Här ska brännas bort gammal hängig lösmage, och gärna halva stjärten också. Tyvärr insåg jag ganska snart att min kondition inte var som den borde. Väl framme vid apoteket var jag bra svettig och på vägen tillbaka trodde jag att jag skulle svimma i backarna upp för. Jag flåsade, pustade, stönade och svettades. Jag brukar i stort sett aldrig svettas men jag var blöt i håret när jag kom hem. Dessutom kände jag den gamla ovännen "mr foglossning" när jag kom hem. Så dryga timmens promenad är nog det värsta min numera dryga 60åriga kropp klarar just nu. Men jag ska kämpa mig tillbaka. Men först är det påsk och det innebär ju förstås påskgodis =)



HEJ HOPP GLAD PÅSK!

Jag  vet att jag inte har någonting alls att klaga på. Men jag är så himla trött nu att jag önskar att få sova ett helt dygn i streck. Och då sover ändå Nellie 6-7 timmar i rad på nätterna. Så det är som sagt egentligen inge synd om mig. Inatt sov hon från 00.00 till 07.00. Stackars mig va =) Det är nog omställningarna som gör det. Och amningen. Ofta när hon äter känns det som hon suger ur all ork eller ibland som hon suger ur hela hjärnan. Då kan jag somna sittandes =)

Imorse när Nellie och jag kom ner för trappen hade Fredde städat också. Så det är igen inge synd om mig. Vi hade missat att klockorna skulle ställas om till sommartid imorse. Så Tuva kom för sent till dansen. Pinsamt värre. 
Igår var vi på 30 års kalas hos Tomas och Anna. Tomas fyllde år. Det blev nästan bara bebisprat där med Nellie 2 veckor, en Elvira 3 månader, 2 gravida tjejer och 2 tjejer som är sugna på en till bebis. Jag var helt slut efter att vo varit där. Trött trött trött som sagt. Men det va supertrevligt. Jag är glad att jag följde med. Jag var lite osäker först om jag skulle orka. 

Tuvisen är lite hängig här hemma för hon har fått urinvägsinfektion igen. Men vi började med penecillin kuren igår så förhoppningsvis släpper det snart. Nu ska hon äta medecinen fram tills hon ska göra en undersökning där de ska spruta in kontrastvätska i urinröret och sen se med röntgen om det går upp till njurarna ordentligt. Det låter smärtsamt men doktorn sa att det kan göra lite ont och vara obehagligt men inte smärtsamt. 

Igår hade vi besök hela dagen. Det va hur najs som helst. Madde och Isac kom på förmiddagen och vi gick på promenad, fikade och umgicks. Lilla Isac som är 6 veckor idag väger nu 5,5kg och ser ut som en riktigt stor kille brevid lilla Nellie, 2 veckor idag och 3,7 kg =) Konstigt att en 6 veckors bebis som är i stort sett nyfödd kan kännas stor =)


Sen kom min bästaste kusin Anna och hennes Jonas på besök. De hade med sig fina presenter både till Tuva och Nellie. Jag blir så rörd av att mina fina kompisar (anna inräknad som kompis fast hon är min kusin) tänker på Tuva också. Så himla snällt. Hon blev så fäst vid Anna att hon pussade henne på kinden =) Linnea och Sandrine kom och höll oss sällskap sen hela kvällen. Så himla trevligt!

Tuva har fått det lite jobbigare nu med hela storasyster rollen. Hon är fortfarande jättegullig med Nellie men hon har blivit lite obstinat och så har hon börjat kissa och bajsa på sig. Hon har aldrig tidigare kissat i sängen, men nu har hon gjort det. Jag tycker så synd om henne men samtidigt så är det ju nåt som hon måste gå igenom nu. Så det är bara för mamman att bita ihop och försöka sköta det på bästa sätt. Tuva har problem med sin urinblåsa. De har kommit på att hon har bakterier i urinblåsan hela tiden, alltså urinvägsinfektion. Men eftersom hon inte verkar lida av det vet dom inte hur de ska göra med det. De kanske måste söva henne och gå in i urinblåsan för att ta bort bakterierna. Men nu idag fick hon feber och jag hoppas att det inte blir som förra gången hon innan hon fick penecillin. Då blev hon supersjuk.

Nellie såg mig igår. Hon fäste blicken för första gången =) Vilken lycka för mamman. Hehe. Och idag tittar hon på allt. Det måste vara konstigt att helst plötsligt börja se saker. Hon har skrattat åt både Tuva och mig idag också. Mys mys.
Hon fortsätter att sova bra på nätterna. Hon sover dryga 6 timmar i streck innan jag får väcka henne för en liten slurk med mat. Men hon somnar alltid sent. Mellan 00.00 och 00.30. Det är nog för att jag har suttit upp och kollat på NCIS repriserna på 3:an hela graviditeten =) Gibbs is my man!

En sak har jag funderat över nu så här 2 veckor in i 2 barnsmammalivet. De här familjer i Familjen annorlunda som går på tv. Hur hinner de egentligen skaffa fler barn? Det är inte direkt så att man varken hinner eller orkar ta tag i sitt sexliv kan jag säga. Och då har jag bara 2, de har ju dryga 10....

Trötter =)

Mitt lilla hjärtegryn hade gått upp 100 gram till när vi var och vägde henne på BVC igår så det tar sig. Hon har nu i 2 dagar varit hur snäll som helst och sover mest hela tiden. I natt fick jag väcka henne så att hon skulle få i sig mat. Det hade hon nog helst skippat själv eftersom hon var så trött =) Gohjärtat. Tuva börjar bli lite trött på alla som frågar henne om hon tycker att det är roligt att ha blivit storasyster =) Fast det tycker hon ju, men hon vill bara inte få frågan hela tiden. Nu den här veckan som kommer ser vi fram emot att få lite besök här hemma. Det är ingen annan än familjen som vågat sig hit ännu. Men i veckan blir det nog lite främmande. Förhoppningsvis med fika =)

Dagarna går och imorgon är det en vecka sen Nellie föddes. Det känns otroligt både för att tiden gått så fort men ändå känns det konstigt att hon inte funnits i mer än en vecka. Nellie verkar ha sin lugna och nöjda period dagtid och sen kommer kinket på kvällskvisten och början utav natten. Det är iaf så det har sett ut nu i 2 dagar. Jag försöker fortfarande lista ut varför hon blivit hysterisk då när hon är så nöjd resten av dagen och natten. Men samtidigt så måste man ju få vara ledsen också. 

Till alla som ringt utan att jag har svarat. Oftast har jag suttit och ammat och det har inte riktigt passat. Men jag tycker inte att ni är jobbiga så ni får prova igen bara så svarar jag förhoppningsvis då. Jag försöker ringa upp om jag har tid men det är mycket annat som ska fixas här hemma när man får tid så det blir lite dåligt med det. Jag märker på alla som jag har pratat med att ni är rädda att störa men det är klart jag vill prata med er =) Och passar det inte så svarar jag ju inte. Busenkelt. ;)

Då var det klart. Nu är vi hemma hela lyckliga familjen =)


Jag är glad att jag har 2 graviditeter och förlossningar att jämföra med nu. Det gör att allting känns lite lättare. Förra graviditeten var hur smidig och enkel som helst medans den här har varit grönjävlig. Men då vet jag iaf att det kan vara bra också. Sen trodde jag att jag hade haft den bästa förlossningen man kan önska sig första gången men det visade sig vara fel. Den förra var mer smärtfri men utdragen och utmattande. Den här var iofs väldigt jobbig den tiden den höll på här hemma (3 dygn dvs) men väl på förlossningen gick det hur bra som helst.

Jag hade ju värkar hemma i 3 dygn hela tiden. Värst på nätterna då de kom med ca 10 min mellanrum. När början på den 4:e natten närmade sig gjorde värkarna sååå ont, men kom inte nå tätare. Kanske snarare lite mer sällan. Timmarna mellan 23.00 och 02.00 försökte jag att stå ut men det var ju omäjligt att sova. Vi funderade mycket på om vi verkligen skulle ringa förlossningen eller inte. Man visste ju inte om det var dags eftersom det hade hållt på så där 3 nätter före också utan att hända nåt. Fast nu gjorde det mycket ondare.


Till slut övertalade Fredde mig att det var bättre att dom i så fall fick skicka hem oss igen. Vå packade in Tuva i bilen och släppte av henne hos mamma kl 03.00 på natten. Hon var så bekymrad när jag kved. "Va ä de mamma?!?" Gullungen. När vi kom in på förlossningen var jag öppen 5 cm. Vi fick ett rum och så tog de hål på fosterhinnan så att vattnet gick vid 04.45. Sen sa de att det bara var att vänta.

Värkarna gjorde nu fruktansvärt ont!Så ont gjorde det aldrig när jag fick Tuva för då fick jag ryggmärgsbedövningn innan. Jag fick lustgas och det ska jag säga er. Lustgas is the shit! När jag kände hur värken släppteav gasne så log jag i masken. Jag fattade aldrig den där när jag skulle få Tuva. Barnmorskan frågade om jag ville gå på toa medans jag fortfarande kunde.

Fredde fick följa med så jag inte hittade på nåt tok...Väl på toa fick jag en värk som går till väldshistorien. Jag började gasta till Fredde att jag skulle trycka ut "den" på golvet. (Här är det lite suddigt för mig) Fredde släpade mig från toan till sängen medans jag bönade och bad efter masken med lustgas. När vi väl fått upp mig i sängen och jag fick tag i masken var det som att kroppen sköt ut hela maginnehållet (haha) ur mig. Jag skrek i den där masken som jag aldrig gjort förut. Riktiga iiiilvrål, inga aj eller oj där inte. Jag minns svagt att Fredde började skratta hysteriskt (stackarn var ju chockskadad) och att just då kom barnmorskan och sköterskan inspringades. De kastade över mig på rygg och så sa hon åt mig på skarpen att sluta skrika och andas i stället, och att jag måste sluta trycka för värken va slut. Huvudet var halvvägs ute. En ny värk och floffa. Vilken befrielse. Aaaahhh. 05.43 var hon ute, underverket! All smärta var bortglömd och på magen låg en vacker liten slemmig varesle. Vilken kärlek! Ännu en gång (3,5år senare) kände hur Freddes tårar droppade ner i mitt ansikte. Ett ögonblick som man aldrig glömmer.


Den här gången var mycket mer smärtsam men en övergående smärta under en kort period. Jag är hur pigg som helst nu efter i stället. Med Tuva pratar vi ett enormt köttsår i hela underlivet som gjorde sig påmint i hela 6 veckor med svidande och ont. Den här gången blev jag inte ens svullen och har inte haft ont över huvudtaget efteråt förutom eftervärkarna när livmodern drar ihop sig. (och amningen förståss)  Toabesöken är högst normala och inga handduschar behövs. Så himla skönt. Jag rekomenderar en förlossning där man känner sina värkar. Smärta är en annan form utav njutning sägs det.

Nu har jag äntligen min lilla ängel här hos mig. Och hon har riktigt en stolt storasyster. Lyckan är total!!

Gårdagen var hur tråkig som helst när Tuva var borta. Usch jag vill aldrig mer lämna bort henne utan att jag ska göra nånting särskillt. Det skönaste var förståss att jag fick sova ut ordentligt. Jag kissade bara 2 gånger på hela natten. Det måste vara rekord sen flera månader tillbaka.
Anso har kommit hem från sin upptäcksfärd i Nepal/Thailand så hon kom hem till mig. Visatte oss ute på altanen och njöt av solen och hade syjunta. Hon har ju varit borta så länge så vi pratade mest =)
Jag började virka en "Os mössa" åt Boje igår fast med Brynäsfärgerna, och när jag ändå ändrat färger ändrade jag mönstret lite också =) Den blev klar ikväll. Tuva har haft den på och haft sång show fös oss. Hon har skrikit heja Brynäs och sjungit till smurfhits. Gohjärtat!! Hon är världens finaste  <3

Heja Brynäs!

Imorgon är det kalas för Madde så då får jag gosa lite med Isac. Det kan jag behöva nu. Och sen kommer min junta kompis på besök igen på kvällen. Får se om det blir nåt stickat/virkat eller om vi pratar bort tiden igen =) hehe

Idag börjar Fredde jobba igen. Jag trodde att det skulle bli superjobbigt för mig on jag inte fått än när han väl skulle kliva på. Men jag känner mig fortfarande lugn som en filbunke. Jag tror mer att det är omgivningen nu som börjar bli otåliga. Efter att jag fick åka upp på förlossningen sist så har jag tappat stinget lite tror jag. Jag tror inte riktigt själv på att det är jag som ska få barn. Det känns mer som att det är lilla Isac som jag har gått och väntat på hela tiden. Och jag känner mig ganska nöjd med honom faktiskt. En av faktorerna kan också vara att min mage är lugnare än den har varit under hela graviditeten. Har typ 3 sammandragningar per dag och de gör inte det minsta ont och det känns inte som att magen alls blir särskillt hård. Tidigare hade jag nog minst 3 i timmen. Plus alla dessa förvärkar. Jag kanske har varit skendräktig hela tiden?


Tuva ska sova hos Freddes föräldrar inatt. De ville så gärna det. Så jag ska fly min kos hem till mamsen så jag slipper vara helt ensam ikväll. Jag kanske sover kvar till och med. Mamma har virkat en OS mössa så nu ska hon visa mig så att jag kan sticka en egen fast i andra färger. Gult och blått garn är ju slut i hela landet.

Jahapp. Här sitter jag. Nyss hemkommen från förlossningen. Utan bebis. Har spenderat hela eftermiddagen där. Mellan 16 och 22.30. Vi åkte in strax öre 16 då det var 2 min mellan värkarna. Där fick jag göra en ctg kurva och så kände hon på mig. Jag förstod inte riktigt men den yttre livmodermunnen (?) var öppen ca 2 cm medans den inre inte hade öppnat sig alls än. Men eftersom mina värkar kom så tätt så ville dom inte att vi skulle åka hem. Värkarna blev ännu tätare och jag hade inte ens 1 minut mellan. Dom kom med sånna där fula kläder åt mig....blä. Men jag propsade på att vi skulle få gå och äta på Sibylla först. Man vill ju inte svälta ihjäl heller. När vi kom tillbaka var jag öppen 1,5 cm.....!! Hallå snacka om plåga för så lite. Tacka vet jag förlossningen med Tuva...
Sakta men säkert så avtog värkarna och kom mer sällan och blev svagare. Vilket gör att jag sitter här hemma nu. Kul! NÄ!
Barnmorskan som jag fick nu till nattskiftet(hon som skickade hem oss) Hon sa att vi lika gärna kunde kalla det här för förvärkar eftersom det fortfarande kan ta 2 veckor till.En annan barnmorska påpekade att det lika gärna kunde ta 2 timmar men det hoppet ville inte den här ge mig iaf. Och lika bra är väl det. Så här sitter jag nu. Deprimerad. Med 5 min mellan "fejkvärkarna" och tycker synd om mig själv =( Vi hörde hur en tjej i rummet brevid gormade och skrek som en galning, följt av ett bebistjut som lät dubbelt så högt. Så himla fuskigt. Hon hade minsann inga fejkvärkar hon inte.
Så nu tänker jag sluta med den här töntiga nedräkningen för jag kommer bara att bli ännu mer upprörd när det bli +8,+9 dagar osv.
Jag längtar mer än nånsin efter Tuva också. Stackaren som fick sova borta fast hon inte är riktigt pigg ens en gång =(
Jag hade bra gärna krupit ner och gosat med henne inatt!