Sjukling
Jag vaknade inatt av att jag blev nerspydd. Nellie som mådde dåligt hade smitit in i mitt sovrum för att hon mådde illa. Lagom tills hon kom fram till mig kom spyan. Hela jag, hon, hennes hår, min säng, golvet i hallen, alla kläder på tvättställningen, dörren till badrummet(genom hennes små kräktäckta händer) och golvet i badrummet blev täckta av kräks.
Nellie var alltså frisk i 7 dagar den här gången. Rekord döende senaste 9 veckorna.
Fantasi
Det är inget fel på Nellies fantasi. Hon leker med vad som helst och kan förvandla allt till rekvisita som passar hennes lek. Hon sitter här brevid med en febertermometer.
"Åh nu ringer min Pellotitermål mamma, får det bra om jag tar det? Det är ett viktigt samtal"
Pellotitermål = nån typ utav telefon...?
Förkyld
Usch nu blev det min tur att bli förkyld och hängig. Fredrik hade jobbat natt så det föll på min lott att underhålla kidsen trots att jag bara ville gömma mig under täcket.
Tjejerna tjatade att de skulle få ta sina pengar från spargrisarna och åka till leksaksaffären för att spendera dem. Jag nötte in i deras små upprymda skallar att om det blev minsta bråk eller gnäll så skulle vi åka hem utan att handla. Det gick galant. Tuva fick jag som vanligt övertala att ta någonting alls, till slut valde hon ett ritblock för 39kr. Inte så materiell den damen.
Väl hemma tog de igen för förlorad tid och maximerade bråken tills jag ville gömma mig i tvättstugan och slita av mig håret(som jag så mödosamt lyckats spara ut) När nu Fredrik vaknade fick jag äntligen krypa ner under en filt i soffan och tycka synd om mig själv. Som plåster på såren bjöd Fredrik mig på de få droppar på botten av en red bull, de som han inte vill dricka för han säger att det bara är saliv kvar. Tack älskling för din omtanke!
Så där ja
Efter besvikelsen med C som första högskolebetyg känns det som jag nu hamnat på rätt spår. Här på toppen tänker jag stanna!
Storken
Tydligen ska den där långbenta storken, som alla tycker så mycket om, sparka boll i gulblå tröja ikväll. Då tar jag och tittar på schindlers list istället. Jag kommer inte alls ihåg vad som händer i den mer än att den är sorglig.
Pennor
Förr julen fick tjejerna nya tuschpennor. Alla tidigare tuschpennor hade missbrukats och lämnats utan kork för att torka ut. Jag gjorde klart för tjejerna att det inte skulle bli några nya ifall de misskötte de nya pennorna. Det höll inte särskillt länge och nu har de ritat med halvskugga kritor men mest blyertspennor i ett år. Eftersom de ritar så ofta tyckte jag nu synd om dem ock köpte nya i fredags. Vi hade ett allvarligt snack om hyr de skulle skötas. Detta blev resultatet efter 2 dagar. 
Soffa och barn nerkluddade. Den yngste har numera inte tillåtelse att använda de nya pennorna. Det blir spännande att se hur länge den äldre kommer att klara av det. Just nu är hon superstöddig över att lillesyrran nu inte har tillgång till pennorna.
TELEFONTJUVAR
Frankenstein
Jag har precis läst Frankenstein till min litteraturkurs. Alla vet ju att frankenstein är ett grönt monster med bultar i halsen. Men inte då! Det var en fantastiskt bok. En känslobok. Jag sträckläste den och svor över att jag aldrig läst den tidigare. Det är verkligen en bok som alla borde läsa, framförallt eftersom alla "vet vem Frankenstein är" Nu vet jag iaf vem han är och hur tragisk och känslosam boken är, och vilka floppar filmerna är i jämförelse med boken. Snacka om filmatiseringar som förstör boken!!
Litteratur
Att läsa är för tillfället min sysselsättning. Det jag förväntas göra från skolan. Hur underbart är inte det?!? Litteraturkurs, ja men jag tackar! Läser just nu Orlando, en klassiker. Härlig adels snubbe som garanterat hade autism eller Aspbergers. Det bästa med tankegångarna i boken är att det är då jag föreställer mig hur det ser utbildning Tuvas tankar :)
Sen ska jag läsa Mary shelleys "Frakenstein", ännu en klassiker, jag ska också läsa dramer och dikter och jag har ingen lektion på nästan två veckor. Bara läsning att se fram emot. Det måste vara varje läsande småbarnsförälders dröm!Lyllo mig!
Annika Östberg
Förvåningen som uppstår när Annika Östberg kliver in på Maggis när jag sitter för och käkar...kändes riktigt oväntat!
Jag läste hennes bok "Sorgfågel" för många år sedan nu. Men den har etsat sig in i mig. De flesta hemska Sanna historier gör nog det. Den här kvinnan har suttit i amerikanskt fängelse i stort sett under hela sitt vuxna liv. Jag Linns inte exakt hur det hände, men hennes dåvarande kille mördade någon och hon var där. Jag tror hon blev dömd för hjälp till mord, eller något. Jag minns inte exakt. Men läs boken! Det ska jag göra igen. Sorgfågel
Livet
Jag har rannsakat mig sjäv efter föreläsningen med Emerich. Andra världskriget har alltid varit ett känsloladdat ämne för mig. Och det här väckte tankar hos mig. Tankar som aldrig tidigare har slagit mig. Eller som kanske har funnits där men som aldrig har fått komma till ytan riktigt.
Jag vill ändra mig. Jag har ändrat mig. Jag har inte varit särskillt förtjust i invandrare under min uppväxt. När jag tänker tillbaka på varför så tror jag att det kan bero på att jag inte har mött så många. Jag har inte haft någon kunskap. Jag har lyssnat på det som "sägs" istället för att skapa mig en egen uppfattning. Men ta en vanlig skolklass som exempel. Vilka i en klass är det ni hör talas om? Vad pratas det om när vi pratar om skolan? Jo de bråkiga eleverna. De annorlunda eleverna med diagnoser. De barnen är minoritet i alla klasser. Ändå är det dem vi hör om. Det är inte ofta man hör om de där duktiga, snälla eleverna som inte ställer till problem. En folkgrupp, så som invandrare, är bra många fler än i en klass. Om det finns många som hörs och syns finns det garanterat lika många som inte gör det. Jag skulle inte vilja bli dömd utifrån vad de som skriker högst och gör värst saker i svenska folket håller på med.
Jag väljer att hädanefter döma handlingar. Inte människor. Jag gillar inte det han/hon gjorde/gör, men jag tycker inte illa om människan som är han/hon. Han/hon kan ändra sig. Lika som jag nu har gjort. Han/hon kanske får mer kunskap, det kanske går upp ett ljus, eller vad som helst. Då kanske jag kan lära känna människan och tycka om "den". Man kan inte tycka illa om någon för hur den ser ut. Det råt man inte för. Man väljer inte sina föräldrar, "åh men då tror jag att jag vill ha två supermodeller till päron", man väljer inte vart man föds "jag vill gärna bo där det är varmt", man väljer inte sin hudfärg, även vi vita har olika mörka och ljusa nyanser. Däremot väljer man vad man gör med de verktyg som man har.
Jag väljer att tycka illa om handlingar. Inte människor!
Nazism
Jag kom precis hem efter att ha lyssnat på Emerich Roth och Patrik "en värsting" som hade en föreläsning på engelska skolan här i Gävle. Emerich har fyllt 89 år för två månader sedan. Han har överlevt 5 koncentrationsläger under nazisternas terrorvälde. Hans historia var otroligt gripande. Tårar rann ner för mina kinder. För ca 13-15 år sedan var jag inne i en period där det här ämnet intresserade mig starkt. På en resa till Tyskland besökte jag även koncentrationslägret Buchenwald som ligger i Tyskland. Där var det kusligt. Det låg ett obehag i luften och historien "fanns" där. Det var en fruktansvärd känsla att vandra över gårdsplanen där, att få gå in i duscharna som i själva verket var gaskammare. Utanför hade de "omklädningsrum där fångarna fick hänga av sig kläderna för att stuga in i duschrummet. När vi klev in där såg vi klösmärken i betongen ända uppe vid taket ca 2 meter upp. Klösmärken i betong alltså. Tanken på att de skulle stänga dörrarna när jag stog där inne, fy fan alltså. Nästa dött mittemot omklädningsrummet stod nu öppen och där fanns ett litet spår, som en räls. Som ledde rakt till ungnarna, 4st om jag minns rätt. Fruktansvärt!!!!
Jag har inte glömt. Men det fanns inte längre längst fram i mitt medvetande och att nu få se bilder och uppleva allt igen river upp de där känslorna.
Emerich började sin fångenskap i Auswitch men kom så småningom till Buchenwald. Usch. Att se sådana hemska bilder från en plats där jag stått. Där jag befunnit mig. Känslan är obeskrivlig!
Emerich var 21 år när kriget slutade och han befriades från fångenskapen. Han var 170cm lång och vägde 34kg...!!! Tanken att den där starka 89 åriga mannen som stod upp och höll föredrag, hur stark som helst, varit i den situationen går knappt att föreställa sig.
Sedan fick Patrik berätta om sitt liv. Hur han hamnade fel som barn. Redan som 11 åring hamnade han i ett kriminellt gäng och som 19 åring var han en ledare i ett utav Sveriges största kriminella gäng. Men han har vänt sitt liv och de senaste 20 åren har han kämpat för att hjälpa människor att bli av med sitt inre hat.
Att de sedan drar likheter till Sverige demokraterna jämfört med nazismens start skrämmer mig så otroligt! Emerich talade om när Jimmy och grabbarna stod på torget för flera år sedan med sträckta händer och gjorde "Heil" hälsningar, hur de var klädda i hakkors. Man liknade det med att de då var ulvar i ulvakläder som sedan fått stöttning av en smart ledning. En ledning som sagt. Stopp, det där köper inte folk. Ni måste bli smartare. Hakkorsen togs bort och hälsningarna försvann för att man ville vinna mark. Numera är de ulvar i fårakläder. Och se...hur mycket makt de nu börjar få! Patrik talade om att de som hamnar i gäng, aldrig följer sina egna ideologier. De följer sina ledare och deras ideologier. Sverigedemokraterna fick en smart ledning som hjälpte dem att vinna mark. Jimmyn och grabbarna följer dem. Sen följer svenska folket efter utan att egentligen veta vad som finns under fåraklädseln.
De som tänkt rösta på det partiet borde fråga sig hur de ser på tyskarna som stod och såg på. Hela folket som blundade och höll tyst. Skulle "du" vilja vara en av dem, eller ännu värre, en av dem som utför de vidriga handlingarna?!?
Självklart inser jag att ingen har talar om att starta upp gaskammaren igen. Men vart startar sådana här historier? Är vi inte lite farligt nära en krock i vårat samhälle? Valet 2014 skrämmer mig!
P.s. Jag läste en fantastisk bok i veckan som heter "Sarahs nyckel" som handlar om det här ämnet och hur det var i Frankrike. Läs den"
Nellie 3 år
Nellie frågade mig idag:
"Mamma kan jag få ett akvarium med en riktig sjöjungfru i? Jag tycker om att se dem simma"
Gullig
Tobiasregistret
Jag har ett tag funderat på om jag ska anmäla mig som stamcellsdonator. Nu på väg hem från Långå har jag googlat om det och hittat på otroligt gripande historier om människor som räddar andra människor, och människor som har blivit räddade av en donator. Det nog inte smärtfritt men att få rädda ett liv kan vara värt lite smärta tycker jag. Att jag ens började fundera på detta var för att min gamla gymnastiklärare Bertil berättade om hut han överlevde sin cancer tack vare en donation, medans hans kompis inte hade lika tur. Han dog i väntan på sökandet efter stamceller som matchade hans egna. Det är inte alltid som familjemedlemmar hat matchande stamceller och kan donera. Det enda jag vill ha svar på innan jag bestämmer mig är om man bara kan donera en gång i livet. Det vore ju surt om nån familjemedlem eller vän skulle behöva mina stamceller framöver och jag har gett bort dem redan. Samtidigt så har jag då kanske redan räddat en mamma eller pappa , en syster eller bror eller någons son eller dotter. Steget från att ge blod som jag redan gör känns inte jättestort.
Jag vill uppmana er alla att ta er för att börja donera blod iaf! Det räddar också liv och det tar inte mycket av eran tid!
www.geblod.nu
www.tobiasregistret.se
Höstlov
Tjejerna och jag drog till Långp med mamma och Boje några dagar över lovet. Jag har ofantligt mycket att läsa inför nästa kursstart som är på tis. Inget ställe än Långå kan ju passa bättre för det. Det är lika vacker som vanligt här när det är vinter.
Tyvärr är det mindre trevligt(och det är vanligen inte så trevligt på sommaren heller) att besöka "das dass" ( som vi kallar det) när det är minus grader. Tack och lov tog Boje med sig en strålkastare som kan lysa upp vägen fran tilm "das dass". Man vill hu inte gärna springa på en Björn i mörkret!
Välkommen till min värld. 
