Idag fick jag ett fyrkantigt paket i lindat i grå plast som såg riktigt mystiskt ut. Han som kom med paketet räckte över en lapp där det står WARNING! This package contains lithium batteries. Jag höll på att skita i brallan, dock inte av att jag var dålig i magen. Jag kunde inte för allt i världen komma på vad för nåt jag hade beställt. Var detnöjligtvis en brevbomb?!!

Lättnaden var total när jag insåg att det bara var min peruk till min wonderwoman dräkt. Puh!

Varför i hela fridens namn fick jag med det här varningspappret?

Tjejerna var lite roliga häromdagen när jag sa att Putte skulle komma. Tuva reagerade på att min kanin som jag hade när jag var liten också hette Putte.

Några timmar senare frågar Tuva mig:

"Mamma, när kommer Stampe?"

Jag började skratta och sa att han heter Inte Stampe. Han heter Patrik men kallas för Putte. Så utbrister Nellie väldigt nöjd:

"Jahaaa, det en paprika!"

Haha, roliga ungar!

På bild: Nellies paprika vid namnet Paprik

Nu ikväll vaknade Tuvisen nån timme efter att hon hade somnat. Helt otröstlig. Hon grät och grät. Efter nån timme började hon gnälla att det inte gick att sluta och att hon inte visste vad som var fel.

Som föräldrar till ett barn som har svårt att uttrycka sig så är vi vana vid att leka detektiv en sådan här gång. Vad är fel? Tankarna snurrar. Hon bad om vatten flera gånger och jag trodde först att hon blev törstig av allt gråtande, men det var en pusselbit. Hon hostade även tillgjort lite då och då.

Pusselbitarna föl på plats och jag insåg att hon nog har ont i halsen. När jag tittade i halsen på henne så var hennes halsmandlar väldigt svullna. Mysteriet löst.

Stackars Tuva som inte ens kan sortera ut känslan av att ha ont i halsen, bland alla andra sinnesintryck, känslor och känningar som strömmar runt i kroppen hela tiden. Vi som har hjärnor som klarar av att göra det, borde vara mer tacksamma för att inte behöva anstränga oss för att känna!

Tuva sitter helt stilla på en stol och utbrister " ååååhhh, det känns att jag håller på å bryter benet"

Mycket konstigt...

Som rubriken säger, jag kom in på utbildningen i Falun. Hälso och vårdadministratör. Som jag redan bestämt mig för att den inte alls passar mig. Så surt att jag fick det, och inte lärarjobbet istället. Men jag ska väl kanske ändå vara nöjd, det var ju många som ville gå den utbildningen som inte kommer att komma med. 208 sökande på 30 platser. Men nu blir det ännu en plats över. Min plats. Slåss om den ni andra :)

Nu var jag här igen då. Nya tag med träningen. Igen! Det är ju sjukt. Varför slutar jag hela tiden?!?! Idag skulle jag försöka mig på 5km i Hemlingby. Fy fan, på ren franska...(?) Efter en ynka kilometer var jag sååå trött. Efter 1,5 kom hållet och efter 2 km var jag tvungen att gå tills hållet försvann. Jag kände mig värdelös. När jag väl började jogga igen gick det dock bättre. Så nu är det bara att hoppas att nästa gång rullar på lite smidigare så jag slipper sitta i skamvrån hela sommaren.

När jag tänker efter så inser jag att sist jag tränade var när vi började göra om duschrummet här hemma. Då blev vi utan dusch och har sedan dess bara kunnat tvätta oss i badkaret, vilket jag tycker är extremt jobbigt. Jag var då så nöjd över att jag kunde ju duscha på gymmet. Det gjorde jag också. En gång...det var i Jan. OMG! JANUARI!!?? Hur länge har de egentligen renoverat den där jädra toaletten? Och hur länge sen är det inte sen jag tränade?!! Att jag inte skäms. Eller ja, det gör jag ju....

Idag har Nellie varit utan blöja hela dagen utan en enda olycka. Både nummer 1 och 2 har prickats ner i toastolen istället för för att kladdas i blöjan. Min stora tjej!

När Tuva och jag hälsade på i hennes nya klass, startade vi dagen i en ring där vi skulle berätta något roligt från helgen. När det var Tuvas tur sa hon

"Min mamma bajsade innan vi åkte hit"

Alla barnen skrattade, jag försökte spela lite oberörd och fröken sa
"Ja det måste man ju ibland. Har du nåt annat roligt att berätta från helgen?"

Tuva: " Ja. Min mamma är jättedålig på att parkera"

Tack Tuva. Nu är jag ordentligt presenterad för din nya klass.

Idag har vi varit på stan för att inhandla examenskläder åt Tuva. Jag insåg redan innan att det skulle bli en utmaning. Det blev det också. Efter att bara ha satt sin fot i första affären, som råkade vara lindex, blev hon stingslig. Hon ormade och ålade sig och försökte smita iväg. Inga kläder dög. Suck.

Helst vill jag sätta på henne söta klänningar. Det hatar hon. Helst ska det vara skelett(dödskallar i våra munnar) och nitar.

Vi fortsatte till kappahl där det fann precis lika många fina,vita klänningshistorier där som på Lindex. Hon tvärvägrade att ens titta på dem. Till slut pekade hon på en vardags tunika och så var det bestämt. Ingen idé att tjafsa. En knallrosa jacka och ett par färgglada skor till, och så var vi 1200kr fattigare.

Tuva summerar inköpen som "inte så fina"

Våran rullgardin rasade ner i onsdags när jag skulle dra upp den. Eftersom jag hade bråttom och tjejerna och jag skulle till stugan, lämnade jag den åt Fredrik att fixa. Han är som bekant inte så händig. Inte helt oväntat hade han inte lyckats få upp den igen.

Igår kväll kom vi hem så sent att jag inte kunde börja sätta upp den jag heller.
Så inatt har jag vaknat flera gånger och trott att det var morgon eftersom det var så ljust i rummet. Suck. Idag blir det till att ta fram fixarhatten för mig.

Lagom sov-mörkt?

Nellie sätter in dracula löständer i munnen, tuva grinar och säger att hon blir rädd.

Nellie: "Förlåt att jag skrämde dig Tuva, det var inte meningen"

Tuva: " Ja, men jag blev rädd för jag visste inte om du var du, eller om det var jag"

Haha! Goungar!

Tuva har fått en ny sovmedicin eftersom den förra inte fungerade så bra. Vi har privat den här i 2 dagar nu. Båda dagarna har hon slocknat efter 30 min och sovit heeeela natten. Helt obeskrivligt skönt! Jag vet knappt hur man gör det längre.
Tyvärr verkar bi effekten vara dåligt morgonhumör. Hon har vaknat i nåt sorts drak-liknande tillstånd båda dagarna. Hon har skrikit dumma ord till mig, försökt slå och sparka mig, morrat åt mig, fräst åt mig osv...

Men när jag nu har sovit en hel natt klarar jag av det. Jag har tålamod och ork. Jag föredrar drak beteende, hellre än sömnlösa nätter!

Som den ständige tvåan jag är fick jag inte frisörlärar jobbet. Igen...trögt. Jag är mer ledsen över att nån annan "vann", än att inte få utföra självaste arbetet till hösten. Missförstå mig rätt, jag ville ha jobbet. Men jag kan samtidigt behöva lite tid hemma med tjejerna så det var inte hela världen.

Rektorn sa att de var uppriktigt ledsna över att inte kunna ta emot mig och att hon som erfaren domare i sådana här fall, inte stött på många bättre intervjuer än den jag genomförde. Trots det var en av de andra kandidaterna erfaren inom lärarjobbet och hade mer erfarenhet. Så kan det vara. Hon sa även att de hade kunnat behöva min kompetens inom diagnosområdena och att där var de medvetna om att de gjort det sämre valet. Enligt henne hade det inte varit ett lätt beslut att ta och hon tyckte att jag skulle känna mig nöjd med det eftersom i vanliga fall går de med mindre kompetens bort direkt.

Nu är frågan bara, om jag ska ta ett sabbatsår eller om jag ska börja plugga redan till hösten. Jag känner starkt för barn med speciella behov och för att komma dit krävs en lång utbildningstid. Samtidigt som jag i det fallet hade velat jobba med yngre barn. För att söka lågstadie, mellanstadie lärare behöver jag matte B och skulle då kunna plugga upp det under mitt "sabbatsår".
Tur att jag har hela sommaren på mig att bestämma ☺ Jag är definitivt inte bitter.

Tuvas besök på skolan idag gick bra. De andra barnen älskade henne. De frågade hela tiden när hon skulle komma igen. Tuva verkade trivas bra men en gång blev hon ledsen och sa att hon inte ville gå där. Tyvärr tror jag att det är oundvikligt. Hon kommer att bli ledsen, hon kommer att längta tillbaka till sin gamla skola och sina kompisar. Då gäller det bara för oss föräldrar att försöka komma ihåg att vi gör det för hennes skull. I det långa loppet. Men nog kändes det som att jag var boven i dramat när hon blev ledsen idag. Jobbigt som tusan!

Jag har blivit besatt av en ny serie. Igen...! Många har tjatat på mig att börja se den här men det är alltid lika motigt att börja med en serie som andra ligger före med. Varför kan jag inte svara på, det bara är det. Nu är jag såklart skitnöjd att jag har så många avsnitt att sträck kolla på den här! Alltid det bästa som finns. Zombier. Så overkliga, töntiga, äckliga, fula men ändå så fascinerande. Jättekonstigt. Jag har alltid gillat zombies. Det måste bara vara världens konstigaste mening. Se serien vettja! The walking dead

Idag är det ny premiär. Tuva ska sova borta för första gången. Hos sina bästisar, Vincent och Oliver som bor granne med oss. Spänd av förväntan alla tre, har de varit här och packat Tuvas väska. När jag var liten kunde jag inte sova borta. Jag blev så ängslig och rädd att jag fick ont i magen och mamma eller pappa fick komma och hämta mig. Jag tror inte att det kommer att hända med Tuvisen men det är jourtelefon som gäller för mig inatt. :) Det känns roligt och spännande och helt sjukt på samma gång. Tänk att min lilla flicka har blivit så stor! Och att hon trots alla sina problem och diagnoser, har fått så fina vänner! Det känns varmt i hjärtat!

På måndag ska Tuva och jag åka och besöka hennes nya klass. När jag pratade med Gudrun, som hennes blivande lärare heter( fast hon ser ut att heta Pernilla) blev jag så lättad. Jag älskar henne! Hon är fantastisk!! Rätt människa, på rätt plats! Hon är så självklar på nåt vis. Så naturlig i sin roll. Det där kommer att bli sååå bra. En sten har lossat från mitt bröst.

Vi ska få vara med på samling, lektion, gympa lektion och lunch. Jättespännande att se hur Tuva reagerar. Hon verkar tycka att det är spännande nu åtminstone.