Trött, tröttare, Therese. Jag går fortfarande och väntar på att det ska lugna ner sig tidsmässigt. Jag minns bara inte om jag har väntat på det för evigt, sen jag började plugga eller bara sen jag klev på VFUn. Zzzzznark. Idag och imorgon ska jag ta igen två VFU dagar eftersom jag var sjuk under den perioden. Det ska bli roligt. Jag ska hålla i fyra lektioner. 

Idag har Tuva och jag besök Ida och Pantis. Äntligen! Det va alldeles för länge sedan! Pantis var så där underbar som alltid. Världens snällaste häst. Snel hest som Ida skulle ha sagt. Ida har flyttat henne till ett nytt stall. Mycket populärt enligt mig och Tuva för här fanns två gosiga och hundar och illern Puma. Fantastiskt! 













Den här gången fick Tuva var med och åka vagn. Själv fick jag inte plats så jag tog en prommis istället. Lika bra. Det här fläsket börjar inte bli nådigt...

Och när vi kom hem fick vi finbesök av lillkusin Elise. Mina brorsdöttrar är så fina att jag blir alldeles tårögd bara jag tänker på det! 

Idag har vi varit på Amalias djurlekis. Det var helt fantastiskt! Vi träffade minigrisarna Majken och Grynet.


De fick så många äpplen så jag gissar att det gjorde lite ont i grismagarna efteråt. 
















Hon hade kaniner, marsvin, ankor, hönor och tuppar utöver grisar och hästar. På smådjursskolan skulle de få föda upp kycklingar från att de plockat äggen. Undra om jag också får gå på djurlekis...?

Tjejerna var så duktiga på tåget till och från Örebro. Knappt nå gnäll alls. Väl framme käkade vi lunch 52meter upp i luften i Svampen. Nedanför Svampen upptäckte vi en rolig lekpark som vi lekte i båda dagarna. 





Sedan gick vi på dockteater. Pomperipossa. Den va skojig. Dockorna var roliga efter också när vi fick titta på dem. 


Tjejerna blev så inspirerade att vi gick hem och gjorde egna dockor som tjejerna skulle göra en egen teater med. Men det blev inte så mycket teater för Tuva ville bara stå i popcornståndet, trots att det varken fanns popcorn eller popcornstånd. Men dockorna blev fina. 



Vi hade två underbara dagar i Örebro! Tack Ingela och Andreas för gästvänligheten! 

Jag vill inte veta! Och dessutom var det en människa som ramlade ner i ett slukhål i Sverige! Har jag inte sagt hur rädd jag är för dem?!! Vi vet aldrig vad som finns under oss. Tydligen inte i örat heller...så otäckt!