Imorse var ungarna helt galna. Jag drog till jobbet och Fredrik fick ta över. Han var helt slut när jag kom hem och sa att han började förstå varför jag är knäckt efter att själv ha tagit hand om trollen 5 dagar i stöten som jag oftast gör. Kändes skönt, rätt åt han :p

Igår när Fredrik skulle gå upp med tjejerna på morgonen sov alla så skönt när min klocka ringde och jag var superavis. Idag när jag börjar 12 och kunde ha dödat för en sovmorgon till kl 9 vaknade båda tjejerna kl 6. Livet är bra orättvist! Nu har jag bäddat ner mig på soffan och ligger här å lyssnar på musik och försöker vila lite. Då kom paparazzi ligan och fotade...

Häromdagen när jag kom hem från jobbet brann himlen, vackert så man ville gråta

Min blogg app fuckade upp sig helt när vi var i långå men nu har jag raderat och installerat så nu börjar vi om :)

Nu har den kommit, tyvärr inte Lindas bebis, men min nya onepiece. Den är skööön! Det blev en röd som ni ser

Sen vi började prata om att Tuva eventuellt är autistisk så ser jag på allt hon gör på ett annat sätt. Bra eller dåligt?!!? Jag vet inte, men det är svårt att komma ifrån.

Jag vet inte om problemen har blivit fler och tydligare eller om jag ser mer och gör en större grej utav det. Men det känns iaf som mer. Innan sommaren var jag på vansinnesgränsen men räddades av att sommarlovet kom som räddning. Då flöt allting på perfekt och livet var hur lugnt som helst. Så fort skolan började kom vi in i samma vansinnes kamp igen. Bråk, bråk, bråk.

Efter att ha läst lite och fått förklarat en del om autistiska drag kan jag ju lätt placera in Tuva i flera utav dem.
Det är te.x ,vad jag förstår, vanligt att man kan ha problem vad gäller känsel. Så som beröring eller dylikt. På Tuva skulle man då kunna framlägga att hon inte alls känner av kyla, hon kan gå ut i t-shirt nu utan att frysa. Varenda dag får jag gå ut och försöka få henne att sätta på sig jackan igen efter att hon slängt den på gatan eller ännu hellre i en vattenpöl. Hon känner ingen direkt mättnadskänsla när hon äter utan kan äta hur mycket som helst och har inget stopp. När hon var liten uttryckte jag min oro högt många gånger och undrade om hon inte hade någon känsel. Hon kunde slå sig så man nästan själv började gråta medan hon bara ställde sig upp och fortsatte med vad hon höll på med utan att reagera.

Det här med att reagera på att slå sig har ändrats och hon reagerar numera på nåt sätt men som psykologen på habiliteringen sa så är det högst vanligt att barn med den här problematiken lär sig att härma beteenden utav andra barn och att det här kan vara en sådan sak.

Att ha svårt med förändringar är en annan sak som de som ligger inom autistiskt spektrum brukar passa in på. Just nu är det hetaste bråket här hemma förändringen i att gå från sommar till höstkläder. Tuva helt enkelt vägrar att sätta på sig stövlar, hon ska minsann ha Foppa-tofflor hon. Det gör ju inget att de blir blöta så länge hon är utan strumpor säger hon. Och fryser gör hon ju inte så hon kan inte alls förstå varför hon inte kan vara utan strumpor i ett par Foppa-tofflor. Jag har äntligen lyckats få henne att ta på sig jacka på morgonen men det är oftast bara korta stunder. Folk tror ju att jag är totalt galen som skickar ut mitt barn utan kläder i den här kylan.

Jag har läst att problem med hygien är en annan sån här typiskt grej. Allt sånt som är ett djävulskap att få igenom här hemma, så som att borsta håret, borsta tänderna, tvätta händerna, torka sig efter toa besöken, klippa naglarna. Om jag förstod det hela rätt så kan det vara svårt att förstå varför man ska behöva göra någonting som är obehagligt. Där kommer problematiken in igen.

Att ha speciella ritualer/rutiner är en annan grej. Tuva kan te.x inte starta sin morgon innan hon dragit upp sin persienner. Först då är det morgon. Gör man inte det, är hela dagen förstörd. Då kan man inte gå tillbaka och dra upp dem sedan, för om jag tog fram kläder först, är det för sent för att dra upp persiennerna. Då blir det kaos.

Att sedan ha svårt att förstå ordspråk eller olika talesätt. Te.x "det var nära ögat" eller som när jag sa att vi skulle få bajsa i kolmörkret när lampan gick sönder och Tuva trodde att hon skulle få bajsa på kol. Haha hon är ju för härlig :) men det var ju inte direkt vad jag menade.

Jag har bara en 6 åring, och hon är den första jag har. Jag kan inte jämföra med nån och har därför så svårt att veta ifall jag överdriver och ser saker som alla 6 åringar gör. Att hon är på en annan mognadsnivå än sina jämnåriga i klassen är helt klart och har varit under flera år, men är det något mer eller inte? Jag börjar känna mig mer säker på att det är så för var dag som går. En utredning är på gång iaf och idag har vi fått besked att vi ska få åka till ett ställe i Stockholm som heter PRIMA för att göra den. Vi väntar på att de ska ringa så att vi får bestämma ett datum. Självklart ville de såklart att det skulle göras när vi är i Thailand. Såklart. Men de skulle höra av sig igen.

En sak är dock solklar. Våran Tuva är världens finaste,goaste och bästa tjej och oavsett, så älskar jag henne mer än allt!

Kl 9.00 imorse efter att jag lämnat kidsen gick jag och lade mig och sov. Det fanns 2 väldigt bra anledningar till det. Båda framkom av att Fredrik och jag har jobbat om varandra i flera veckor nu och sen höjden utav det blev när vi åkte till Långå utan Fredrik. Vi har knappt träffats nånting på vad som känns evigheter. Så det var riktigt mysigt att krypa ner och gosa in sig bredvid honom i sängen och bara känna att han var där. Den andra anledningen var att jag var så sjuuuukt trött. Det var meningen att jag skulle åkt och tränat på morgonkvisten men lite extra sömn kändes absolut nödvändig för att ens överleva. Nu sitter jag och väntar på att Linda ska höra av sig om det är kaffetajm snart. Hon har bf idag så jag hoppas att hon är inne på förlossningen istället ;) jag kan ju dricka kaffe själv om det skulle vara så :)

Då var det klart och gick mycket bättre än jag trott. Paniken lös i hennes ögon när de klistrade dit de små elektroderna. Men hon satt stilla. Mannen fick en på huvudet han också, och en egen mössa. Under själva testet grät hon lite försiktigt efter Ingela som hon längtar så mycket efter. Gounge! Och så hade hon så inte i kroppen så hon måste gå hem, det säger hon alltid när hon är orolig. Hon kunde absolut inte somna, men i helhet gick det riktigt bra!

Nu har hon fått nya vinterkläder och belönas med ett happy meal!

Imorgon bitti ska Tuva göra ett EEG. Då kollar de hjärnan. De ska sätta fast en sorts mössa på hennes huvud med små järnpluttar. Jag gjorde det hör testet själv när jag var litenoxh det var inte alls roligt! Under en den av testet vill de att hon ska sova. Jag själv kunde aldrig somna med den där Järnmössan på huvudet och jag känner mig säker på att inte Tuva kommer kunna set heller. Hon som aldrig kan sova på dagen. Vi försökte hålla henne vaken nu men kl 23.00 somnade hon sittandes, mitt i en mening. Jag hoppas att testet kan genomföras imorgon men om jag får sia så tror jag inte ens att de får på den för mössan på huvudet på henne. To be continued....

Sen Tuva började skolan har vi alla haft lite svårt att aklimatisera oss och ställa in oss på de nya rutinerna. En av de lite svårare sakerna är det här med kläder. Tuva har jobbigt ändå nu när det ska sättas på mer kläder för att det är kallt. Hon klarar inte riktigt av den förändringen och då lur det bråk och skrik. Hon har därför haft en lite grövre munkjacka på sig istället för jacka. Det är lixom så långt jag har lyckats komma med den saken.

På skolan får hon ju större eget ansvar för kläderna. Jag har te.x fått be fröknarna om att de har ett öga på henne så att hon inte går ut barfota när
Det regnar och sådana konstiga klädval. Hon väljer alltid mindre kläder hellre än mer. En dag försvann hennes nya munkjacka och Fredrik påstod att han letat överallt men inte hittat den. Jag frågade tuva och hon visste redan hemma att den hängde ute på skolgården. Vi hittade den där när vi kom till skolan den morgonen. Självklart var den dyngblöt eftersom det såklart hade regnat.
Jag sa åt Fredrik att han måste fråga henne nästa gång.

Förra veckan hände det igen. Fredrik påstod att han hade letat överallt och att Tuva inte hade en aning om vart den var. Jag hittade den på exakt samma ställe som gången innan. Lila blöt denna gång. Nu blev jag sur och tröck ner den brevid Fredrik som låg och sov. Möjligen lite överreagerat, men ibland får man göra det också.

Igår var första dagen jag lyckades få på henne en jacka. Jippieeee vilken seger. Jag talade om för fröknarna att det var jacka som gällde så att alla skulle vara medvetna om att den existerade eftersom Tuva själv aldrig hade valt att sätta på sig den.

Fredrik berättade när jag kom hem på kvällen att jackan var borta. Han var extremt upprörd och arg och hade letat ÖVERALLT och det hade tagit honom 20 min, ändå gick han hem utan.
Imorse tog jag upp det med personalen. Alla tuvas kläder kan ju inte försvinna. Nån måste ju hjälpa till att hålla rätt på dem. De berättade att hon hade satt på sig jackan när hon gick ut. Vi gick till dörren och kilade ut på skolgården. Och vad ligger väl där i en lerig, blöt klump mitt på skolgården om inte Tuvas magiskt försvunna jacka. Det blir ju extremt genant för mig att min Karl har sådant extremt tunnelseende så han kan missa dem vart de än ligger. Om de så hänger på ett staket, illrosa som munkjackan är, eller om det ligger en lila hög mitt på asfalten.

Jag kan inte ens bli arg på fredrik den här gången heller då jag hörde på honom att han var förtvivlad igår. Kan han vara färgblind? Så att allting smälter ihop? Eller
Behöver han bara ett par glasögon?

Det har stått stilla med Tuvas rum ett tag då jag varken hade tid eller pengar till det. Men nu har Erika gjort nya lampor till rummet och så har vi införskaffat lite nya grejer så som skrivbord, matta, nytt överkast mm. En ny canvas tavla kom med posten idag så nu sitter även den på väggen

En olycka händer så lätt. Lampan i badrummet ville inte tändas. Jag skruvade ner den och när jag skulle lägga ifrån mig lamp"skärmen" ville Tuva hålla i den. Jag kände på mig att det inte var nån bra idé men jag talade om hur viktigt det var att hon höll den hårt. Sen överdrev jag och sa att om den gick sönder skulle vi aldrig mera se nåt inne på toa så alla skulle få duscha och bajsa i kolmörker. Hon verkade fatta. Jag gick och hämtade en ny glödlampa och irriterade mig över att hon följde efter som en svans med lamp"skärmen" i händerna. Hon är ju lite klumpig så jag antog att hon skulle ramla. När jag skruvade i glödlampan andades jag ut och fick dåligt samvete för att jag inte alls hade litat på att hon klarade av det. Då kom Nellie springandes med sin lilla minificklampa och kastade ner den i den skålformade lampan....KLIRR!!!
Ja vad ska man säga, otur?

Tuva sa "men mamma det gör inget, jag kan bajsa i kolen. Det går bra"

:D haha

Ligger här i Tuvas säng och lyssnar på henne När hon leker med sina petshops. Det är hur mysigt som helst. Det är en sån här gång man inser vilken fantasi det snurrar runt i den där lilla skallen. Alldeles nyss sa hon, väldigt imponerad, "mamma hörde du?!! En pet shop kan prata!!"
Jag sa det inte till henne men, nej jag hörde inte det. Däremot tvivlar jag inte på att hon hörde. Det är absolut inte den konstigaste fantasin under tiden jag har legat här och lyssnat :)

Det händer inte ofta men idag är en sådan dag. En tråkig dag på jobbet. Jag vill gå hem! Vi har skit lite att göra och allting flyter på i otakt. När jag hade 30 min bokad på en damklipp tog det 45 min och jag blev en kvart sen med killen som satt och väntade. När jag sen hade 45 min bokat tog den klippning 23 min och jag hade 22min till nästa klippning. Suck. Min lunch spenderades ensam i köket på jobbet, väntandes på att nån skulle komma in och hänga. Ingen kom. Och så vart jag spymätt.
Är det så här folk brukar uppleva måndagar?
Jag som älskar mitt jobb gillar ju måndagar. Men den här dagen gillar jag INTE!

Idag blev det premiär för nya mössan. Nu ska jag bara införskaffa mig ett par fingervantar så har hösten börjat på riktigt sen.

Idag ska Tuvisen ha med sig en ny kompis hem från skolan. Snacka om lycka för mig! Iiihhh, jaaaa, jippppiiieeeee hon skaffar kompisar! Gullunge! Det kommer ordna sig!
Tuva har plötsligt, när hon började skolan, blivit killtokig. En riktig killtjusare. Varje dag när hon kommer hem berättar hon om alla killar hon har pussat. Om jag förstår det hela rätt vill de absolut inte ha pussar utan hon jagar dem över hela skolgården för att hinna roffa åt sig en liten mysig puss. Mammas tjej i den bemärkelsen ;) i förrgår kom hon till och med hem med fläskläpp för att hon hade ramlat när hon jagade någon på fotbollsplanen :)
Pussjaga, det var tider det *nostalgisk*

Ända sedan Tuva var bebis har hon kastat sig fram och tillbaka i sängen som en stormvind när hon sover. Hon lixom lyfter upp sig en bit med armarna, ändrar riktning, och kastar sig handlöst framåt ca 3-4dcm. Och så håller hon på så där. Redan som bebis var hon omöjlig att ha i sängen. Det kändes som jag fick hjärnskakning var och varannan kvart av att hennes skalle, som är hård som en gatusten, träffade min med ett klonk.
Ibland när Fredrik jobbar vill tjejerna att vi ska mysa och sova alla 3 i våran säng. Det brukar alltid sluta med att jag efter någon timme flyttar Nellie, som ligger i mitten, till hennes säng eftersom jag är orolig att hon ska få kross skador. Sedan borde jag ju ha lärt mig att det är dags att flytta Tuva. Men nyvaken som jag då är har jag oftast ingen lust att förflytta denne vilt kastandes 35kg klump. Så jag lägger mig att sova.
Inatt vaknade jag då först av att ha fått två hälar i ryggraden så jag var rädd att jag blivit förlamad. När jag då skulle flytta henne till hennes sida igen gjorde hon ett nytt utfall som bjöd mig på en fläskläpp. Jag försökte barrikadera med kuddar och täcken mellan oss men efter en timme vaknade jag av en häl som krossade mitt skallben via pannan.
Jag tog mitt förnuft tillfånga och flyttade över virvelvinden i hennes säng där vi pallar upp kanterna med ca 10 kuddar så hon ligger mitt i botten på ravinen. Så får man hoppas att hon inte lyckas kasta sig ur. Det gick bra inatt, hon låg kvar. Nu är det bara jag som måste lära mig att inte leka med elden.

Nellie vaknade som Gnellie och sa "jag har ont i min huve mamma" hon är alltid glad som en solstråle när hon vaknar så jag blev nojjig och gick och hämtade termometern. Men ingen feber. Skönt tänkte jag och fick en stråle med kräks i knät. Mindre skönt och extremt ofräscht!

Det är ju så hemskt när man tycker så synd om den lille som mår så dåligt samtidigt som man helst vill försvinna från jordens yta själv för att det är så äckligt. Jag fick in henne på toaletten så en tredjedel kom i toan. Tack och lov. Men att ta rätt på resten var varken trevligt eller lätt.

Att sen behöva ringa till mina stackars jobbarkompisar för att berätta att jag måste vara hemma idag igen var heller inte så roligt. Jag var ju hemma med henne förra veckan. Men vad ska jag göra då....? Fredrik hade precis gått och lagt sig efter att ha jobbat hela natten. Man kan ju inte direkt ställa in hans arbetspass när det redan har gjorts...

Ibland är det helt enkelt mindre trevligt att ha barn

Jag skulle precis gå ut för att leta på Tuva för att säga att det det var mat. Hon satt precis utanför dörren och lagade egen mat :)

Mina robinsonkänslor är kluvna. En del av mig vill att veteranen of all times, RobinsonRobban, det blåa mongot, ska vinna. Det måste ju vara hans tur. Borde vara. Det vore ju dessutom det bästa slutet om det här nu är den sista säsongen. Den andra delen tycker att Anna är den självklara vinnaren. Men nu är det ju inte jag som bestämmer. Puh va skönt! Så länge Anna slår ut Mirre så är jag nöjd :)

Imorse gick jag upp med Tuva och skjutsade henne till skolan. När jag kom hem vid 8.30 sov Nellie och Fredrik fortfarande och eftersom jag var sååå trött gick jag och lade mig igen för att vila lite. "Vila" var det. Som en äkta tonåring sov jag till 12.30!! Oh My god. Inte konstigt att det känns som dagen gått fort.

Fredrik frågade när jag vaknade om VI inte skulle ta och spola av utemöblerna och ställa undan dem för vintern nu när vi ändå var hemma och det inte regnade. Jag släpade mig ut och började. Plötsligt var jag klar och han hade inte ens kommit ut än. Så är det oftast när VI ska göra nåt måste. Han försvinner helt enkelt. Han måste bajs si så där 3 gånger och kolla sin Facebook 14 ggr osv. Va in 3 gånger och frågade om han skulle komma ut och hjälpa mig bära, alla 3 gångerna gick han och bajsade. Konstigt.
Nu efter sen ansträngningen känner jag mig hängigare än någonsin! Längtar ren tills jag får sova.

Tänkte mig nån av de här 2 sköningarna

Här hemma är det soffhäng. Lillfisen har feber och jag känner mig riktigt hängig själv. Vi har knaprat medicin och sprutat näsorna fulla med nässpray. Jag beklagade mig lite över att vi inte hade varsin onepiece att mysa i men när Nellans medicin började verka blev hon så svettig så hon var tvungen att klä av sig ändå. Men eftersom jag fick ett presentkort av mamma på ziperall när jag fyllde år ska jag ta och köpa mig en sån onepiece. Synd bara att de stängde butiken här i Gävle så nu har jag fått skicka in mitt presentkort och tjafsat en massa. Ännu mer synd är att de är så rackarns dyra! Jag får lägga till 700kr själv, det är ju sjukt! Men men.

Nässpray mot nästäppa och öronvärk. Check!

Alvedon mot huvudvärk och frossa. Check!

Med det säger vi godnatt till folket och hoppas att vi alla får sova lika skönt som lillfisen ser ut att göra :)

Som egen företagare har man allt för ofta stora ränningar som ska betalas och då får man jobba som ett as strax innan så att man får ihop det. Oftas får man ingen extra lön för de extra timmarna, utan bara lyxen att slippa betalningspåminnelser och allt som väntar efter det. Nu som anställd fick jag idag se skörden av mitt slit och konstaterar att jag fått nerstöt varenda liten extra minut jag slitit. Så jävla värt det! Det va inte direkt igår jag fick en heltidslön. Fast jag vill nog helst inte jobba så här mycket ändå :) ett tag går ju bra, men inte för länge.

Arbetsdag 13 av 17 inleds 1 timme tidigare än vanligt då jag ska styla en gammal barndomsvän som ska gifta sig idag. Åh så roligt!

Igår kväll var jag så sjukt trött efter många långa arbetsdagar och incidenten på jobbet att jag tvingade i säng mina socker boostade tjejer tillsammans med mig kl 21.00. De låg och fnissade och tjuvnypte varandra när jag somnade,hoppas att de inte höll på så länge :)

Jag håller på att spara ut mitt sketna hår och just nu skulle jag kunna tänka mig att ta hyveln och bara skala av hela skiten. Varför i hela fridens namn vill jag ha mycket av nåt som är så vidrigt? Då borde det väl vara bäst att minimera så man får se så lite som möjligt av katastrofen! Jag ska ta ett kort när lekonmanen är som värst så får ni se vad jag menar... Idag efter att ha sovit den någorlunda tänker jag iaf prova att släppa lös den. Men en snodd ska iaf med ifall nödläge krävs. Men visst börjar det bli långt?