En äkta DÅLIG dag
Finaste Tuvas feber var inte bättre imorse men jag hade fått sån värk i kroppen och feber och illamående så jag kunde inte sköta min roll som den tröstande mamman. Än en gång fick Fredrik ta allt ansvar. Är han inte underbar. Jag var tvungen att ta mig till farbror doktorn för att få min sjukskrivning förlängd. Så här i efterhand skulle jag vilja påstå att jag inte alls var i tillstånd till att köra bil men va ska man göra. Efter en si så där 3-4 besök på Brynäs Hälsocentrals toa med rop efter ulrik skulle jag så bege mig hemåt då det smäller till när jag ska köra iväg bilen från sin parkering. SHIT! Freddes älskade fälgar. Adjöss med husfriden!
Tuvas feber försvann mirakulöst timmarna senare och skruttan belv hungrig. Hon smällde i sig 8 chickenbits, massor av ris, sååås och minst 1 liter mjölk. En stund senare försöker vi med gemensamma krafter att ta tag i att klippa hennes naglar. Hon skriker och blir helt galen vilket slutar i kaskad spyor över HELA vardagsrummet. Nu när jag i skrivandets stund fortfarande har lukten fräsch inäsan så tror jag inte att jag nånsin kommer att kunna äta mer. Fredrik den ängeln (som inte fått reda på fälgen än...) är snäll och tar bort alla spyor men efter många försök så inser vi att mattan inte går att rädda. Varför ha en ryamatta när man har barn som kan spy ris i deN?!? Det är idiotiskt. Jag har länge velat ha en ny matta i vardagsrummet men tajmingen är väl så där nu när jag inte vet om jag får nå pengar eller inte. Och dessutom så den mattan som jag vill ha (som fanns på Citygross av alla ställen) har dom tagit bort....
För 5 min sen åkte Fredrik hem till sin pappa för att byta till vinterdäck. Jag har tyvärr inte "hunnit" berätta om den lilla olyckan än. Vinterdäcken som vi dessutom inte ens har några aluminium fälgar till. Så hade dom suttit där hade det inte spelat någon roll. Men självklart satt dom där fälgarna som han har betalat flera 10 000tals kronor extra för ivägen när jag skulle svänga ut från trottoarkanten...
Summa sumarium: Inte direkt den bästa dagen i min lilla fina familjs liv...
En mors värkande hjärta!
Lilla älskade Tuva vaknade med 39 graders feber inatt. Det är andra gången på en månad. Och även andra gången på ett år. Hon har alltså bara varit sjuk 2 ggr under 2009 och det efter den där jäkla grissprutan. Jag kan inte annat än att misstänka den. Nu för en timme sen mätte termometern 40,3!! Jag kom på så här i efterhand att det var ju såklart en självklarhet att ta en bild på det och lägga in här men i stundens chock hade jag inte en tanke på det!Hur många gånger har man sett den siffran på tempen?!? Aldrig jag iaf. Ååååhh va ont det gör i mitt moderliga hjärta att se henne plågas så här. Hon skakar i feberfrossa och gnäller. Jag ringde i panik till sjukvårdsrådgivningen för lite rådgivning och fick till svar att vi skulle badda med kalla, blöta handdukar och försöka hålla febern nere med alvedon. Stackars min lilla älskling =(
Fredrik har nu åkt och köpt glass för att försöka muta i litens tomma mage. 
Pappa kom tillbaka och hjälpte till med garderoberna imorse. Det blev toppen. Vi har fortfarande själva inbyggnadem kvar men nu är alla kläder på plats och det blev super med den svarta plasten!
Alla mina kläder får plats =)
Jag har som bekant haft problem med "stjärten" på min mage ända sedan jag fick Tuva. En kant som ser ut som att det sitter ett par trosor och trycker in just där, fast det inte alls sitter nåt där. Alla kilon försvann men "stjärten" verkade vara bestående hur mångs situps jag än gjorde. Och nu då....Hur ska dete se ut efter det här?!?! Magen är rund som en kanonkula där nere. Det enda positiva med det just nu är ju att "stjärten" faktiskt äntligen lyser med sin frånvaro...men kommer den vara dubbelupp efter den här ungen?
Maktlös
Hej å hå
Igår kväll när jag precis somnat så blev jag väckt av den lilla hulliganen i magen. Hur kommer det egentligen bli när "den" kommer ut. Kommer jag nånsin få sova mer? Ca 20 min efter att jag somnat, igen, så tändes lyset i rummet och jag hörde ett glatt "Hej mamma". Kl 01.13 på natten...."va vill duuu..." frågade jag. "Macka, å mölk" Såklart. Hur kunde jag inte förstå det!?! Hon fick ingen macka och mjölk. Jag förklarade att det var natt och att man skulle sova. Hon gick in i sitt rum och låg där och pladdrade och sjöng en lång stund. Hon läste bok. Sen blev hon tyst en stund och jag somnade genast. Då tändes lyset igen "Hej mamma". Hon tände alla lampor på hela övervåningen. Gjorde lite akrobatiska konster i min säng. Hon var hur pigg som helst. Kl 05.30 somnade hon igen.Va härligt det är med ungar! Verkligen.
Nu börjar vardagsproblemen komma. Så som att man inte kan klämma sig förbi bakom en stol för att magen står ut. Eller som att det inte spelar nån roll hur stor Bh jag köper så är den ändå för liten.Att sova på rygg är en omöjlighet eftersom lungorna blir typ punkterade. Och värst just nu....Hur ska man kunna raka sig när man inte seeer nåt?!?!
Tv-spel
Igår hade jag min bästa dag hitills in i sjukskrivningen. Jag hade BARA ont när jag rörde mig. All stilla tid var smärtfri. JAg hoppas hoppas att det är utav akupunkturen som jag fick hos sjukgymnasten dagen innan för då hjälper det ju.Då kanske jag kan bli frisk.....
Ännu en fullbordad graviditetsvecka klar. Nu kliver vi in i vecka 27. Fantastiskt. Tiden bara flyger fram. Madde den "jävlen" går ju in i vecka 30. När vi väl fick veta att vi var gravida kändes det så himla samtidigt. Nu känns 3 veckor före som hur långt före som helst. Sen vet man ju aldrig hur långt det verkligen blir mellan dom små liven åndå. Men ändå.
Jag har insett att jag måste försöka att njuta av den här situationen ändå nu. Jag får försöka ha överseende med värken. Men jag har insett att jag nog aldrig mer i mitt liv, förän kanske när jag blir pensionär, kommer att ha så mycket egen tid. Som kan spenderas med att se filmer, tv-serier, läsa, spela tv-spel, sy...allt sånt som man inte har tid med annars. Och nu dessutom så sköter ju Fredrik det mesta här hemma också. Så den här situationen är ganska unik i mitt liv skulle jag tro. Jag ska försöka utnyttja den till max, så jag inte vill göra en stillasittande aktivitet nånsin mer i mitt liv sen =)
Mardröm
Inte så konstigt om jag blivit like psyko nu.Alla mina dagar ser ut så här. Vaknar. Tar Tuva till dagis (200 m med bil). går upp och sover till ca 12 snåret. Vaknar igen.Äter frukost.Tar en dusch. Tittar på förlossningskliniken. Sitter kvar i soffan och tittar på diverse serier eller filmer. Fredrik vaknar vid 15.30(och jag får prata med nån), sitter kvar i soffan. Fredrik hämtar Tuva på dagis, jag sitter kvar i soffan. Fredrik lagar mat. Vi äter. Fredrik gör Tuva klar, jag sitter i soffan. Tuva somnar (runt 18 snåret)och Fredrik åker till jobbet, jag sitter kvar. Förhoppninsvis så ringer det nån som jag kan prata med(Madde är en höjdoddsare, God bless)Så där runt 23-00 snåret staplar jag in på toa, gör mig klar och kravlar mig upp för trappen och dimper ner i säng. Roliga dagar va...inte konstigt att man blir galen.
Sjukskrivningskriget
Jag fick iaf en kopia idag av hans brev som han skrivit tillbaka till dom. Han låter arg...Vilket är bra för mig. Han har te.x skrivit att jag är en hårt arbetande kvinna som mycket sällan tidigare varit sjuk och det finns ingen anledning att misstro min smärtreaktion och upplevelse av funktionsnedsättning. Det låter även i deras brev som om dom funderar på om jag kanske skulle kunna klara av nåt "lättare" arbete än frisörarbetet. Typ skicka ut mig på jobb sökning inom en annan bransch....det sätter han tack och lov stopp för. Han skriver dessutom att det är omöjligt att fastställa en en tid för arbetsåtergång.
In your face försäkringskassan! Brevet var bra skrivet och jag hoppas att det ska räcka för att jag ska få åtminstonde NÅN ersättning. Men nu kommer dom säkert sätta mig på lägsta nivågränsen eftersom jag var behovsanställd nu. Allt för att jävlas.
Har varit hos barnmorskan idag och lyssnat på bebbens hjärtljud. =) Dom låter som ett rymdskepp...det var lika förra gången. Bebben blev tjurig och höll på att sparka sönder apparaten. Budskapet var klart och tydligt. "Låt mig va!"Tuva var med, hon tyckte att det var spännande. Jag glömde att fråga hur hjärtljuden låg. Jag tror att det är höga för tjejer och låga för killar. Sen är det ju absolut inget som säger att det stämmer, men på Tuva gjorde det det. Min mage låg exakt på kurvan vilket jag ville ljubla högt över. Det finns alltid en "lagom" kurva i mitten och så en svagare över och en svagare under den. Förra graviditeten låg jag alltid på den övre linjen...fetto. Hoppas man slipper det nu!
Min unge
När vi var hemma hos mamma så fick Tuva en godisklubba av henne. Rätt var det var så sa hon"mmm gott". Ja såklart tänkte vi allihopa. Tills vi såg att det var hundmaten som hon hade i den andra handen som hon tyckte var god....Men man får ju vara nöjd med att pratet kommit igång iag =)
Porterstek och lussebullsbakning hemma hos mamsen idag. Mysigt. Men bakning gick inge bra för mig, fick för ont så jag fick sluta. Så himla konstigt. Det va ju inte direkt så att jag bakade med höfterna. Det jag åt sen, det satte sig nog på höfterna. Åt minst 6 lussebullar. Mmmmm va gott.
Frisering
Förlåt mig frisörguden för jag har syndat! Alla mina kunder skäms som hundar varje gång dom kommer till mig och har färgat¨håret själv hemma. Själv har jag alltid tyckt att det är helt OK så länge man inte tar sig vatten över huvudet och försöker sig på nåt som är komplicerat. Det handlar ju om ekonomin. Själv var jag i desperat behov av att fixa mitt eget hår nu. Några dagar efter att jag blev sjukskriven hade Nina och jag planerat in en egen hårvårdsdag. Och redan då tyckte jag att det var panik. Nu var det mycket värre än panik. Jag syndade och köpte på mig blekning som jag slängde i själv hemma. Fredde fick hålla i en spegel så att jag såg vad jag gjorde i bak. Mina toppar skulle ha lossnat om jag lagt på dom, så det handlade bara om bottenfärgning. Jag känner mig ganska nöjd med reslutatet som ,förutom en lite mörk fläck på ett ställe, är mycket bättre än det var innan. Och JA, jag är så här krullig....Pudelrock all the way!
Förtvivlan V:S Glädjerus
Det var då det hände....Jag skulle möte Idag 14.30 på biografen inför New Moon premiären. Fredrik åkte och tränade innan men lovade att komma tillbaka. 14.35 var han inte hemma och då var inte tårarna långt borta. 14.40 kommer han i lugnan ro och hade tagit fel på tiden med en timme. Jag lovar att jag har kunnat mörda i den stunden. Då var han inte mycket värd. Och tårarna brände bakom ögonlocken. Väl på bion fick jag lite ny styrka av att träffa Ida. Men jag kände att en sorglig scen skulle sräcka min fasad genast. Dom hade byggt om salongen och passande nog fick vi plats på den rad som hade extra benutrymme. Handikappraden skulle jag vilja kalla den. Dom hade tagit bort kärleksfåtöljerna högst upp vilket i sig var en anledning att gråta. Men jag höll mig. Efter filmen insåg jag att handikappraden nog är den bästa raden nu i nya salongen. Det var perfekt! Filmen var perfekt! Allting var perfekt! Jag fick äntligen ett tillfälle så min smärta inte sken igenom. Vargar och vampyrer, kärlek och avundsjuka. Popcorn som rullar ner i "klyftan" och fanta som gör en så kissnödig så man nästan måste springa ut därifrån. Aaaahhh....lyckoruset var totalt. Det kommer jag leva på ganska länge nu. Jag har ett minus att adda till filmen och det var att bilden var lite "grynig" inte direkt hd kvalite om man säger så. Och det är väl lite därför man går på bio, och ljudet förståss (som det absolut inte var nåt fel på) Jag trivdes till och med när det gick ett sus av "ÅÅåååhh och WOW:s" i salongen första gången Edward kom i bild. Själv slank det nog ur ett litet stön när vargpojken visade sin muskulösa bringa första gången. Den var inte att leka med!!
Nu hoppas jag att Ida och jag kan komma till skott och se 2012 nån gång inom en snar framtid.
Grattis min bästa kusin Anna
Första advent närmar sig med stormsteg och på söndag har mamma bjudit hem oss så vi ska baka lussebullar. Muma. Sen på självaste första advent ska vi först på Albins 1års kalas och sen tänkte vi åka och kika på Ingela när hon sjunger i Heliga trefaldighetskyrkan. Det är så mysigt med adventsgudtjänster. Och framförallt om Ingela sjunger. Jag gråter varje gång. Kan inte hålla mig. Jag blir sååå stolt!
Idag har jag varit till jsukgymnasten. Han tyckte att det var dags att börja med kryckor för att stöda upp så att jag inte blir sämre allt för fort. Jag bad att få vänta till nästa vecka så jag slipper bli nvalid redan...iofs så är jag ju redan det. Men det syns tydligare med ett par kryckor. Jag börjar inse med sorg att Backstreet Boys konserten kan bli ett stort problem för mig. *gråt* Pratade med sjukgymnasten om det idag och han tyckte att det var dumt att riskera nånting när det är så långt kvar." Dumt att göra sig sängliggande tidigare än nödvändigt" var uttrycket han använde. *suck*Jag VILL juuuh!
Imorn smäller det. Då ska invaliden och den arbetslösa gå på New Moon premiären!Föreställningen som börjar 15. Jippiee. Ida och jag. You and me and the Popcorn baby! Innan jag blev gravid med Tuva och i början av graviditeten gick Ida och jag på bio väldigt ofta tillsammans. Jag saknar det. Kärleksoffa och popcorn är gejer det.
Bacillskräck
När Tuva var nyfödd så var hon världens snällaste unge. Bortsett från dom 6 veckor hon skrek HELA dagarna. Det var för att jag hade för dåligt med mjölk, för sen när hon började få ersättning så har hon inte grinat en gång kanppt. Och så har hon sovit HELA nätterna. HELA tiden. Vi vet egentligen inte hur det är att ha barn. Så därför försöker man ju ställa in sig på att det kommer bli annorlunda den här gången. Man försöker intala sig att vakna nätter är nåt som komma skall i framtiden. Men inatt har Tuva varit vaken, klarvaken, hela natten. Det kanske är orättvist men man har inte lika stort tålamod med sin 3,5 åring som är vaken som en lite bebis. Det är iaf vad jag inbillar mig. Hon har pickat på mig, ropat på mig, varit på toa 1000ggr då hon insåg att jag faktiskt kom upp från sängen då för att torka henne. Hon har pratat och tänt alla lampor på övervångingen. Hon tjatade om att få bada. Till slut satte jag på en film åt henne inne i hennes rum. Jag tänkte att om hon ligger i sin säng och tittar så kanske hon bara somnar in. Men då skulle det bytas film var tionde minut. *suck* Sen imorse så hade hon mage att gnälla på mig att hon var trött....hallå, jag då! Unge!
Pysselklubben
Idag får ni skämmas för mig. Om inte annat så skäms jag för oss allihop. Jag som brukar ha stenkoll på saker och ting har sabbat mycket under den här graviditeten. Imorse åkte Tuva och jag till gruppsamlingen på logopedmottagningen. Tuva var lite rolig (även om det inte var nåt jag kunde säga åt henne) varje gång dom frågade om hon ville hjälpa till eller medverka på nåt sätt så sa hon bara. "nä, jag är tjött" Haha. Och så gjorde vi en ramsa med en gumma(tungan) som städade munnen. Då ska barnen träna på att röra tungan. Tuva blev sur och sa att hon minsan inte hade nån gumma, bara en flicka =) Så kan det faktiskt vara ibland. Tillbaka till det pinsamma. Jag släppte av henne på dagis och gick hem för att invänta min tid hos sjukgymnasten. Och OJ va ont jag fick. Hade visst rört mig alldeles för mycket. 20 min innan jag skulle åka så hade jag så ont så jag inte klarade av att sitta upp utan lade mig ner....och somnade.....Jag vaknade igen prick den tid som jag skulle vara där. Och när jag ringde och skulle be om ursäkt så fanns det bara en telefonsvarare. Va tycker vi om sånna egentligen *murf* Aja, jag har tid på torsdag igen så jag får betala för dagens besök då också. Usch va pinigt!
Jag är ju som bekant en liten dam nu, pyssel och handarbete är min grej. Tuvas adventskalender blev klar och jag hade inget annat för mig så jag fick en frigolitboll av mamma som man ska fylla med pärlor. Jag har två. Så nu har jag nån dag till med pyssel. Det är inget jag vill sätta upp själv, men mamma ska sätta upp dom och visa barnen på skolan hur man gör =) Tur att mamma har mycket sånt på sitt jobb som hon kan kasta hem till mig. Jag höll på att bli tokig den kvällen jag var utan nåt. Jag tror jag måste lära mig att sticka, eller hur Linda =) Men jag vet att jag har provat förut och det har inte blivit nån hit. Men nu kanske. Läsa böcker funkar inte lika bra, då känner man för väl hur ont det gör. Det gäller att ha nånting att bita i. Jag har föressten fått en julduk av mamma (korsstugn) som jag ska sy åt henne för hon hinner inte innan ´jul. Men om man tittar på storleksskillnaden på den jag gjort nu och den lilla....det kan inte ta lång tid....
Morgon stund har guld i mun
Den här morgonen har varit livad här hemma. Lagom tills Fredrik kom hem från jobbet 06.30 så fick Tuva nåt spel. Hon som vanligtvis är världens lugnaste unge. Var helt uppåt väggarna. Inte så att hon gjorde en massa hyss utan hon hade hur mycket energi som helst. Fredde och jag har skrattat gott åt henne hela morgonen. Fredde hade svårt att gå och sova sen för han blev så uppspelt av hennes pajaserier. Hon har hunnit med att leka påskkärring, läsa för dockan och hunden i vagnen (alla uppradade), träna, snickra, leka doktor med oss och en massa tok bara.Och så har hon pratat och pratat och pratat så jag tror att mina öron blöder....=) Medans har bebisen i magen har försökt att ta sig ut genom naveln. Man kan ju inte direkt föreställa sig hur det kommet att bli med två. Och om det blir som det verkar så är nr 2 väldigt mycket vildare än nr 1 också. Spännande. 
Nu har jag haft flera bra dagar med minimal värk. Riktigt skönt. Hoppas att det kan få vara så ett tag. Så fort jag rör mig så gör det ont, men det är nästan jobbigast om det gör ont HELA tiden. Vilket det inte har nu. Sköönt
Akut
Det hände inte på fredag den 13:e utan på lör den 14:e. Niklas och Tuva lekte. Tuva stod på Niklas förtter och så gick dom runt så. Niklas höll upp Tuvas armar i luften och där hände det nåt. Tuva började grina och hade jätteont i armen. Och det ska ni veta, att om min unge reagerar på att det gör ont. Då gör det ONT! När hon var mindre var jag säker på att hon hade nån sjukdom som gör att hon inte känner smärta. Hon tål vad som helst och grinar för i stort sett ingenting. Men igår grinade hon. Och höll sig om vänster armen som hängde som en död sill efter kroppen. Niklas stackarn fick ångest, men det var ju inte hans fel. Vi väntade och skulle se om det blev bättre. Hon hade ingen tröja på sig när det hände och sen när vi skulle på med den blev det ännu mer grin och skrik. Usch va hemskt. Men jag bestämde mig för att prova att åka hem och se om det blev bättre tills idag. Men det gick inte. Hon grinade och grinade och armen låg där som den döda sillen. Så fort hon rörde minsta lilla på kroppen så skrek hon rätt ut. Och skriken blev bara värre och värre och än mer plågade. Usch va jag tyckte synd om henne. Fredde fick sluta jobba och komma hem och hämta oss och så till ilfart till akuten. Precis innan Fredde kom slumrade hon till lite så han bestämde sig för att ta en snabbducsh innan. Jag fick panik när jag såg den lååånga lortiga tumnageln på hennes "ondan hand". Jag tänkte att om doktorn ser att hon har en sån nagel så tror dom att vi nån whitetrasch familj som slår vårat barn. Så jag tog helt enkelt nagelsaxen och klöpp till.
Som jag nämnt förut så hatar Tuva att klippa naglarna så hon röck åt sig den onda armen med ett skrik.
Sen åkte vi in. Det va som tur var helt dött inne på akuten så vi fick komma in direkt. Tuva hitta en stång på väggen som hon direkt högg tag i och började dra sig upp....med båda armarna....öööhhh. "Jag tränar" sa hon. Doktorn tittatde lite förvirrat på oss....ganska förståligt, jag såg nog ganska förvånad ut själv.
Tydligen så är det vanligt att små barn som man drar i armarna råkar ut för att den hoppar ur led vid armbågen och allt som behövs då är att den knäcks tillbaka. Vid sånna tillfällen så brukar armen bara hänga där....oki. Så det var jag som var doktor Jansson inatt och knäckte tillbaka Tuvas urled arm med min nagelklippning. Ganska pinigt när man sitter på akuten och hon ska "träna"....
Nu sitter vi och väntar in pappa och Helena som ska ta med Tuva på en Mumindalen teater. Och så ska dom äta på max sen. Det ser hon fram emot. Jag får absolut inte följa med, men kanske pappa. Haha
Graviditetsvecka 25
Graviditetsvecka 25 och fredag den 13:e. Inte för att jag är skrockfull, men det är ju många som är det. Jag har i övrigt haft en ganska bra fredag den 13:e. Jag städade lite imorse vilket har gjort smärtan outhärdlig nu på kvällen. Men då får man skylla sig själv. Jag trodde att veckorna skulle kryyypa fram om jag bara satt hemma och var sjukskriven. Men konstigt nog tycker jag att dom rullar på. Jag sover iofs ca 16 timmar om dygnet. Men samtidigt så sitter jag ju mest i soffan resten.
Bebisen är inte nå lugnare i magen. Skillanden nu är att den är så stor att jag ibland får en kick på kissblåsan så jag skulle behöva en blöja, typ. Kan vara riktigt tufft att hålla tillbaka det ibland, haha. Jag börjar längta efter att få träffa den livliga lilla rackaren och se vad det är för en liten person.
Jag har flera filmer som jag ser fram emot som kommer på bio nu. Självklart New Moon som jag redan nämt. Men även Avatar som jag tror kommer bli en riktig favorit hos mig, och även 2012 eller va sjutton den nu heter.
Usch nu kan jag inte koncentrera mig för Eddie håller på att mörda Takidas låt....åååhhh va illa det låter. Kan han åka uuuut nån gång!
Idag har jag slagit in dom första julklapparna. Och ni ska inte missförstå mig där, jag är absolut inte ett jul freak. Jag brukar tycka att julen är jobbig. Men Tuva ska ju få en adventskalender och det är lika bra att vara klar i tid. Jag hatar att slå in paket och är dessutom kass på det. Men som tur är så ser ju inte hon det. Vad jag har tyckt varit så jobbigt med julen är att det känns som jag lämnar alla besvikna. Eftersom jag har skilda föräldrar och svärföräldrar så är det 3 familjer att träffa. Tidigare så har vi åkt till en familj på julaftons morgon och en på kvällen. Och sen den 3:e på juldagen. Dom som får juldagen blir alltid lite besvikna först för det, men sen visar det sig alltid att dom är nöjdast. Eftersom dom man kommer till på julaftonsmorgon tycker att man åker för fort och att man inte hinner träffa dom. Och dom man kommer till sen tycker att man kom sent och hann vara där så lite. Sist när det var pappas tur att vi skulle vara där på julaftonskvällen så skulle han jobba och då blev det ett litet hopp i ordningen så nu har vi varit med pappa och Helena på juldagen 2 år(?), inte riktig säker. Men det har varit super för då får man även träffa Helenas barn också. Förra året skulle vi träffa mamma på julaftonskvällen, men så blev det så att Freddes föräldrar skulle vara själva hemma så då sa mamma att vi kunde vara allihopa här hemma. Och det var första julen som det inte blev nån stress och inget dåligt samvete. Jätteskönt. Jag hoppas att det ska bli så skönt i år också. Å sen julkorten då....nästa dåliga samvete. Man får jämt nåt kort av nån som man glömmer att skicka till själv och det är inte roligt tycker jag. Paketen sen då. Jag fick ett paket av henne men jag hade inget att ge tillbaka. Eller åh vilken fin och dyr jag fick av dig, synd att jag köpte en gammal socka till dig....Nä, julen innebär för mycket dåligt samvete helt enkelt!
Bertil Holmgren
Igår såg Fredrik och jag "Män som hatar kvinnor". Och för första gången på våra 7,5 år tillsammans så var det Fredrik som hade läst boken och inte jag. Fredde har ju tyvärr minne som en guldfisk så när jag frågade innan om det handlade om femenism eller nåt sånt så mindes han inte ens vad den handlade om. Haha. Jag vill inte spoila nånting för nån så sluta läs i så fall men det är en våldtäcktsscen i filmen som gjorde mig så himla illa berörd. Usch va dåligt jag mådde av att se det! Jag fick ont i hela mig. Man har ju alltid vetat att det är ett vedervärdigt brott, men jag har nog aldrig tagit så illa vid mig nån gång. Jag blev så arg på den där jävla gubben att jag kände att hade det varit jag så hade jag skurit ballen av honom. Utan att ens känna lite skuld. Man blir ju rädd för sig själv. Vad är jag för människa egentligen. Skulle man kunna hämnas på nån...? Vem vet. Jag hoppas jag aldrig behöver uppleva nåt som jag skulle vilja hämnas för. Filmen var otroligt bra. Jag hatar egentligen svenska filmer men den här tyckte jag var bra. Lite tung kanske. JAg var glad att Fredde för en gångs skull sov brevid mig efter den persen...=)
Min stackars stackars sambo ligger och sover nu. Har har varit ledig en dag av det som skulle varit 5 lediga dagar. Plus att han jobbar lika mycket hemma och tar allt ansvar här hemma. Och nu när han vaknar så väntar damsugning och lite allmän städning åt honom. Åh va han är tapper! Vilken tur jag har som har honom!
Babybooooom
Nu tänker jag prata lite förlossning med er, skräll va!?! Jag såg såklart förlossningskliniken idag. Det är lixom en hatkärlek över programet. Det är så härligt och man gråter när dom kommer ut. Men samtidigt så är det så mycket komplikationer och kladd och äckel och smärta också. Dom flesta som är med i just den här serien är ensamstående tonåringar mellan 14-18 år utan pappor till barnen. Det är ju så tragiskt att man vill gråta för det också. En sak som är riktigt läskig är att i stort sett alla i USA verkar ha med sig hela tjocka släkten i förlossningssalen. Oberoende om det är en ensamstående tonåring eller ett medelålderspar som ska få sitt 5e barn. Men hallå....kul att ha farmor och alla kusiner och svärisar och föräldrar och syskon...näää. Först tänkte jag att nja, kanske skulle det inte vara så tokigt med familjemedlemmar om man inte hade nån annan med sig. Men jag har ju faktiskt nån annan med mig och det räcker att han ska behöva vara med. Sen är jag så himla facinerad av att barnen när dom plockar ut dom, speciellt om det är kejsarsnitt, är alldeles lelösa och sladriga och kladdiga. Dom bara draaar ut dom. Idag tog dom tag runt halsen på i stort sett allihopa och drog. Men....dom är ju så sköra dom små liven när dom kommer ut. Man vet ju själv hur nojig man är med att hålla upp huvudet. 
tuva ca 5 min gammal =o)
Dagens program orsakade många flashbacks till min förlossning. Bland annat var det en tjej som inte fick ut bebisen sista biten och personalen började bli oroliga. När jag fick Tuva så tjatade min barnmorska om att bebisen måste igenom en liten kurva, bara ett knyck, och sen skulle den komma. Jag pustade och frustade i 3 timmar för att få till det där knycket. Men det var aldrig nåt prat om att det var nån fara eller att det tog lång tid eller så. Den här tjejen höll på 20 min sen klöpp dom upp hela helvetet. Och ja jag är ledsen att svära, men HELA alltså. FY FAN! När jag själv fick igenom Tuva genom "knycket" så kom hon ut direkt.Dom sa idag att det var det mest kritiska läget när man får ett så stort barn (som både hon och jag fick), man kan vara för trång för att knycket ska knyckas till. Hehe. Under dom första sek så var hon aldeles vit/grå/blå och lelös. Jag minns det, men jag kan inte koppla det till dom bebisarna som ajg ser på tv:n. Fredde och jag har pratat om det där efteråt, men det gick så fort för Tuva att få en fin färg att vi inte hann reagera. Men efteråt så inser man att man nog hann med att undra va som var fel. Dessutom så kastade hon upp Tuva direkt på min mage. Varken Fredde eller jag såg henne torka av Tuva. Men hon var inte det minsta kladdig, blodig eller liknande. De här bebisarna är ju ruggigt kladdiga och äckliga alltså. Det kan ju vara bra att vara förberedd på det....Imorn 13.25 kör det igång igen =)
Jag har inom några dagar fått reda på 3 kompisar som ska få barn nu. Men ni får inte veta än vem =) Men shit vilken babyboom det blir 2010. Och hur roligt blir det inte för mig som har så många kompisar att umgås med. Inte lite skillnad från sist. Iofs så var det 3 av Freddes kompisar som fick samtidigt som vi fick Tuva. Och under åren har vi fått jättebra kontakt och barnen leker hur bra som helst. Det va dom vi åkte till Bulgarien med. 2010 kommer att bli ett fantastiskt år!!
Fel tåg
Idag var jag till sjukgymnasten. En kille som brukar klippa sig på PoppiTopp så han kände igen mig. Han var supertrevlig och riktigt profsig. Han klämde och kände och kollade. Innan han började så pratade han om att man oftast om man fick foglossningar tidigt så var det hormonellt. Jag förstod då när han förklarade om det vad som menades med det men det har jag redan glömt. Och att foglossningarna sedan går till nästa nivå då bäckenet börjar luckras upp. Efter att ha kikat så sa han att det var klockrena foglossningar som redan hade kommit till det värsta stadiet. Han frågade hur i hela 17 jag hade tagit mig dit. Det är tydligen bara en tidsfråga innan jag inte kommer kunna ta mig upp för trappen till sängen iaf. Han var förvånad att jag klarade det nu. Det kändes ju förståss inte så roligt att höra den domen men samtidigt så kändes det sååå skönt att få träffa någon som tog tag i saken. Han undersökte, ställde en diagnos och förklarade. Mer än så begär jag inte....tror jag. Nä men det kändes skönt och då får man ju genast förtroende för en sån människa. Det känns som att det ska vara så lätt att bara INTE vara otrevlig...eller?
Jag frågade om han kunde hjälpa mig på nåt vis. Han sa att man kunde göra akupunktur men att det inte skulle bli nå bättre när det såg ut som det gjorde, men att han kunde göra ett försök ifall jag ville. Jag vill ju självklart bli bättre och så länge det inte gör saken värre så får han minsan prova. Mirakel kan ske! Så han gjorde lite akupunktur idag och så ska jag dit 2 ggr i veckan nu. Så får ni hålla tummarna!
I förrgår såg jag nya Harry Potter filmen. Den var BRA! Jag gillar Harry =) Jag har sista boken kvar. Kan inte ta mig för att läsa den för jag vill inte att det ska ta slut. Men jag har ju all tid i världen nu. Iaf när paketkalendern är klar. Idag är det premiär för nya NCIS, det ser jag fram emot. Jag har ju inte så mycket för mig, så döm mig inte. Efter det ska jag nog börja kolla på Underworld filmerna som Erik rekomenderade mig nu innan han åkte. Jag ÄLSKAR när det är konstiga monster och vampyrer och sånt. Tydligen så är dom första 2 underworld filmerna gamla, men jag har inte ens hört om dom. Trots att dom innehåller vampyrer och varulvar *myser*
Vem följer med mig på premiären av New Moon då? Det bara måste jag få som en ljuspunkt här i livet. En kärlekssoffa på premiären av New Mooooooon.....jaaaa
Lättnad!
Idag kom mina svärföräldrar förbi på en fika. Och så städade svärmor mitt kök. Inte så lite skönt det heller! Lyxigt värre. Tyvärr skulle det behövas damsugas och tvättas i morgon också. Fredde hart tagit på sig ett extra pass inatt så det känns dumt att kräva allt av honom. Han är helt fantastisk nu och ställer upp hela tiden. Och när jag berömmer honom så säger han hela tiden att vi är ju faktiskt två som skaffar barn. Gulligt! Han är fin han min kille! Tvätten tänkte jag försöka tvinga min nittioåriga kropp till att lyckas med. Så kan ju Fredde bära upp det sen. Så kan han handla och städa. Jämt fördelat va?!?
Nu ska jag krypa till sängs. Och jag tänker vara så självisk att jag tar med mig Tuvisen in i min säng så jag kan få ligga och lyssna till hennes andetag och mysa med henne hela natten. För det är jag värd!!
Gråt
Jag inser ju själv att det lika gärna kan inte vara nåt fel alls på mig, men ÄNDÅ! Dom borde väl kunna ta et titt för att lugan ner en orolig mamma. Alla som jag känner och pratat med har varit upp på förlossningen för diverse sånna här saker under deras graviditeter uatn att nån bråkade med dom.
Vanmakten tog över och gråten kom. Jag grät nog i 2 timmar. För att jag känner mig orolig, för att jag blir alldeles matt när det känns som ingen lyssnar, för att jag har ont hela dagarna, för att jag är trött eftersom jag sover dåligt av smärtan och säkert för att jag är extra känslig nu när hormonerna härjar i kroppen.
Officiellt så HATAR jag barmorskor och alla som har med barnafördande att göra. I mina ögon är dom bara en massa nonchalanta idioter. Under min förra graviditet träffade jag på EN barnmorska som jag gillade. EN! Ska det vara så....Och tack och lov så var det hon som förlöste mig. Då är man ju i en ännu känsligare position. Jag tänker iaf i fortsättningen ha så lite som möjligt med det där släktet att göra. Och så länge inga komplikationer ställer till det så tänker jag absolut inte sätta min fot på BB, som för den delen var det värsta jag har varit med om i hela mitt liv. Träffar ni på en gråhårig barnmorska på BB som heter Hillevi och har en äcklig lång grå lugg så sparka henne på smalbenet och spring! Hon är vidrigast av dom alla. Ty fusan gubbars!
Så länge jag känner min bebis sparka här inne vilket "den" gör hela tiden så känner jag mig åtminstonde lite lugn. Det är "hon" och jag (och Fredde å Tuva förståss) Vi behöver inte dom där gamla haggorna!
Fiasko
Idag har vi varit och ätit farsdagsmiddag hos Pappa och Helena. Och det var ju som rena 5stjärniga maten i jämförelse med igår. Riktigt gott! Och så hade Tuva och Helena bakat fikat till efterrätten. Det va himla mycigt att träffas allihopa. Bådra bororsorna och så Helenas barn och Andreas tjej. Väldigt trevligt. Men efter maten så fick jag nån sort psykos dp mitt huvud höll på att sprängas och jag höll på att svimma av utmattning. Det värsta var att jag bara suttit stilla också. Jättehemskt! Ska det vara så?!?! Jag ska kräva hos läkaren imorgon att han gör några tester och ser va det är för fel på mig. För nåt fel är det då absolut! Nu kännse jag mig pigg igen dock. Konstigt.
Fredde jobbar sista natten inatt, sen blir han hemma med mig igen några dagar. Skönt! Och Erik åker tillbaka till Frankrike på tis =(
Övernattning
Fars dag imorgon. Då ska vi på middag hemma hos pappa och Helena. Mys mys. Alla ska vara med. Och tur var väl att den var inplanerad för nu har Erik precis fått veta att han lär åka till Frankrike redan på mån eller tis. Så nu får vi inte se honom nå mer. =(
Jag längtar redan efter min lilla älsklings Tuva. Mammas skrutta =)
Klippa naglarna
Inatt har Tuva varit riktigt dålig av den där himla svinsprutan. Just nu känns det som det var superidiotiskt att ge henne den. Speciellt när jag endast har gjort det för att andra har påverkat mig och inte alls för att jag själv tycker att det var nödvändigt. Hon har haft ont i hela kroppen. Och så har hon varit skållhet på överkroppen men inte på underkroppen....? Och sen har hon även fått en massa utslag på underkroppen. Vi har nog inte sovit mer än max 2 timmar inatt. Hon har gråtit och gnällt i sömnen och ropat "gunna dej" (dumma dig) som för den delen är hennes nya favorit uttryck. Usch vad jag har tyckt synd om henne inatt =( Mindre nu efter ett riktigt storbråk om naglarna.
Igår hade jag en riktigt bra dag då det bara gjorde lite ont när jag väl rörde på mig. Hoppas att det kan fortsätta så ett tag till framöver. Ringde till BHC idag och fick en ny läkartid på mån då min sjukskrivning gått ut. Hon som svarade frågade om jag skulle forsätta vara sjukskriven. Får man välja det själv frågade jag? Konstigt folk det där. Jaja, vi får se vad han säger på mån. Klådan är i stort sett försvunnen nu. Det kliar bara där Bh:n sitter och i alla veck. Men det är underbart. Känns knappt längre. Och på en gång glömmer man hur vidrigt det var.
Nu ska jag nog försöka få min lilla 3 åring till vila en liten stund.
Misstrodd
Ganska snart efter det här hade jag några incidenter med min mage. Det går en sjukdom i min släkt, en tarmsjukdom. Med liknande symptom som jag hade. Efter att ha varit till hälsocentralen, där dom i stort sett skrattade åt mig, flera gånger så gav jag upp. Men jag fick så int flera gånger så jag bara låg och skrek hemma och inte var vid medvetande. Fredde ringde sjukvårdsrådgivningen (en lördag) som tyckte att han skulle ringa hälsocentralen på mån. *suck* Där skickade dom iaf upp mig på akuten där jag fick vänta 6 timmar. Sen kom det en läkare som tittade på mig och sa att jag såg då ut att vara vid medvetandet nu. Han undersökte mig inte alls. Han sa att det var iaf inte blindtarmen för det visade ett blodprov som jag tagit när jag kom in. Jag fick gå därifrån. Men när smärtorna kom tillbaka började jag använda mammas medeciner och med dom så blir det bra när det kommer.
Det här är i stort sett min erfarenhet av sjukvården. Tills nu. Den här graviditeten. Då det också känns som om ingen lyssnar och alla tror att jag är en sån som gnäller hela tiden så det är inget man behöver lyssna ¨på. Nu har jag fått nånting vitt i mitt urin. Plus att jag har riktigt värkar då jag måste ta tag i nånting och stå och pusta tills den går över. När jag fick tag i en barnmorska idag så tyckte hon att det lär ju inte bra och att det måste kollas upp eftersom det kunde vara så att jag börjat öppna upp mig. Jag fick en läkartid....om 3veckor!!! Men hallå! Dom bara kan ju inte lyssna på vad man säger. Nu har jag kommit till samma punkt som jag gjorde med magen. Jag orkar inte tjata på dom nå mer. Jag har inget förtroende för dom så nu skiter jag i att ringa dom där idioterna. Jag hatar att gnälla och jag tycker inte att man ska behöva tjata, eller till och med ljuga och överdriva för att nån ska kolla upp en. Huvudvärken som jag har tyckte hon att jag minsann kunde gå till hälsocentralen med. Fast dom förra veckan sa åt mig att ringa om den inte blev bättre. Jävla klåpare, jag skiter i er!!!
Sjukhuslig dag
Tuva fick ta svinsprutan idag. På väg dit så hade jag dödångest. För det första för att jag hade så ont av att ha gått säkert 200 meter, och då kände jag att jag skulle bli knäckt om hon skulle grinaoch skrika. När vi kom in och skulle vänta på våran tur var det två barn inne som båda två skrek som galningar. Men det verkade inte påverka min fina Tuva. Hon var lugn som en filbunke. Hon tittade på hela tiden medan hon fick sin spruta men sa inte ett ljud. Mammas duktiga flicka. Pappan däremot, han blundade och skakade. Fegis. Jag är inte alls rädd för nålar/sprutor och har därför svårt att förstå vad det är som är så hemskt med dom.Inte konstigt att han inte vill ta nån spruta.
Imorgon börjar Fredrik jobba igen. Då blir jag molalena och då kommer det att bli riktigt tråkigt med den här sjukskrivningen. Tur att han är hemma sen flera dagar i sträck.
Svinigt värre
Idag var vi till Ica Maxi och handlade. Jag minns för drygt ett år sen när jag var sjukskriven för min axel att en gång när vi handlade då var en av dom värsta upplevelserna jag varit med om. Det var nog värre än det här men det här var inte heller roligt. Ont ont ont. Och dessutom så blev jag till en början alldeles matt, och det övergick sedan i en svimkänsla. Och så kändes det som om huvudet blivit så litet som en studsbolla så allting inte fick plats därinne. Ett jävla tryck alltså. Nä fy va hemskt. Jag fick gå och lägga mig när jag kom hem. Kom på då att Tuva kanske smittat mig med nånting, men det blev bättre. Min nya teori är att mitt dåliga blodvärde kanske har blivit ännu sämre. Va vet väl jag, doktor Jansson.
Tvingade Fredde att ta tag i garderoberna idag. Det är ju inte så himla trevligt att ha alla tomma nya lådor på vardagsrumsgolvet hur länge som helst. Min kära sambo har ett tålamod som inte ens existerar och dessutom så är han så ohändig som man bara kan bli. När han tappat en skruv en gång så var han beredd att ge upp hela projeketet. Och så är han expert på att förhala ALLTING. Jag fattar inte ens vad han gör men det tar sån tiiid. Det är även om han bara ska sätta på sig skorna och jackan. Man kan bli tokigt. Och jag som gillar att skruva och dona satt där på sängkanten och höll på att bli galen. Åh va mycket fortare det skulle gå om jag fick göra det själv. När han försvann ännu en gång, för gud vet vad för skull, så kunde jag inte hålla mig längre. Då tog jag skruvdragaren och drog i skenorna. Då tänkte jag att han kanske kunde springa och hämta lådor medans men till och med det tog sån tid så jag fick sitta och vänta emellan.Dessutom kom han på där mitt i att han nog inte skulle ha tagit bara vanliga hyllor utan kanske skulle ha haft lådor och stång i båda. Suck.Tänk att han inte kunde ha lyssnat på mig tidigare då. Det gick iaf bra med min sköra kropp. Jätteskönt. Men bältet hjälper och så lär man ju sig hur man klarar av att belasta. Det var superkul att få skruva lite grann och det kommer att bli så himla bra när det är klart. Synd bara att man nu efter rensningen och efter att dessutom fått en större garderob, typ inte kommer att ha några kläder därinne. Kommer se riktigt tomt ut. Men det fyller man nog upp med skit ganska fort. Imorn ska vi kolla på sån där plast att tejpa på glaset till dörrarna.
Imorgon ska vi till Logopeden med Tuva för en gruppsamling. Första gången. Ska bli spännande att se vad dom kommer hitta på. Hon pratar och pratar nu men man förstår inte hälften =) Idag har hon pladrat på så det känns skönt att hon sover nu =) Vi ska även till ortopedtekniska med henne för att prova ut inlägg till skorna åt henne. För att göra nånting åt hennes inåtlutande plattfötter.
Ganska seg helg
Imorse var det städdag på gården. Det brukar alltid jaga fram "göm dig" känslan i mig. Jag tror jag har fått det från min mamma. Tror att hon aldrig heller har velat vara med på sånna grejer. Fredde har varit med varje gång, till och med när han varit dödbakis. Själv åt jag av korven som serverades förra gången. Men den här gången hade jag ju världens bästa anledning. Skööönt. Tuva var inte lika glad dock för hon ville också kratta. Men hon fick vara inne. Febern är bättre men inte helt borta.
Tuva blev så himla rädd för alla spöken som plingade på igår. Och så tittade hon på en Scooby Doo film idag och då var det ju en massa spöken där. Hon blir så himla rädd men tycker ändå att det är sååå spännande. Haha. Så nu har Fredde och jag sett Scooby Doo hela kvällen *kräks* Tyvärr blir det väl mer imorn eftersom hon lär vara hemma från dagis.
Idag har jag mått riktigt bra och inte haft så himla ont.
Välkommen till min värld. 
