Stjärnklar vinternatt
Det var en otroligt vacker och ljus natt. Fullmånen lyste upp snön så att det nästan var lika ljust som på dagen och det var helt stjärnklart.
Lite nerkyld igen somnade jag om. Efter ca 20 in vaknade jag av telefonen och fick panik när jag tänkte tanken att det nog var Fredde som kört av vägen och gjort sig illa....tänk hur hjärnan fungerar.
Jag gick upp och svarade...."Buenos Noches (och en massa annat svammel på ett språk som lät som spanska) Ivan?" Jag lade på luren i ren chock. Det är ju alltid trevligt att få samtal från spaninen mitt i natten. Nu gick det ju inte att somna om. Ut på altanen igen för att svalka av sig. Lagom tills jag somnat om började Tuva gråta i sömnen och jag var tvungen att gå upp och trösta. Sen fortsatte det på den vägen. Så där vid 7 snåret så somnade jag in och Tuvas mardrömmar verkade lugna ner sig. Men då vaknade visst Boje till och gick upp och eldade på igen. Lagom tills temperaturen hade blivit lite lagom. Luften hettade som eld igen...Vilken natt.
Så nu sitter jag här på nyårskvällen och är astrött. Ja saknar Fredrik som jobbar. Men vi har det trevligt här. Har precis ätit riktigt god mat. Jag har stickat klart min halsduk och en till Niklas också. Tänkte lägga ut nån bild på dom men internet är så segt här så det får nog vänta. Nu ger jag mig in i sockbranschen. Pensionärsåret har börjat.
GOTT NYTT ÅR!!
För trångt
Hur ska den lilla krabaten få plats när den blir ännu större? Den växer ju ganska mycket varje vecka nu. Man får hoppas att den kanske förflyttar sig ut till "utlandet" där skinnet kan spännas ut. Det känns inte som om revbenen tänker ge plats åt mera bebis.
Tuva och jag ska fira början av nya året ute i Gräsbäcken. Jag är inte alls nån nyårsmänniska. Tycker inte det känns så speciellt. Jag tänker faktiskt inte ens ta med mig några "finkläder" ut dit. Jag kanske rentutav sitter i mina senapsgula långkalsonger med hål emellan benen och småfiser lite...
Fredde ska jobba han. Duktiga han.
Jag ringde försäkringskassan idag. Jag var extremt trevlig och inte alls surig. Jag ville bara fråga om dom hade nån tidsgräns för hur lång tid en sån här utredning kan ta. Det skulle visst helst vara klart inom 30 dagar...jahaaa...det är över 60 dagar sen jag skickade in mina papper. Jag fick några sura muttranden till svar. Fattade inte alls om det skulle hända nåt mer nu eller inte. Men den som väntar på nåt gott väntar tydligen aldrig för länge säger dom...
Skridskoåkning
Idag "åkte" Tuva skridskor för första gången. Det kan verkligen inte kallas för att åka eftersom hon vägrade att stå på sina egna ben. Hon hängde mellan Freddes ben som en gammal hösäck. En stund var det ganska roligt och jag skrattade åt henne men efter ett tag så blev man ju ganska irriterad. "Men stå på benen unge!" Men inget hjälpte. Okej om hon hade ramlat, men det kunde hon ju inte eftersom hon inte ens stödde upp sig själv. Vi får nog prova igen ganska snart och traggla lite. Vi var hemma hos Matte. Sara, Tyra och Elsa nästan hela dagen. Det var jättemysigt. Vi fick god mat och fika och barnen lekte och hade jätteskoj. Vi ska anmäla Tuva och Elsa till danskurs på Uddans. Så nu blir det dans varje sön. Mysigt!
Fattiglus
Graviditetsvecka 31. Om man räknar bort foglossningarna (vilkte inte alla gånger är så lätt) så mår jag just nu toppen bra. Jag känner mig otroligt glad och pigg. Det är drygt att vara en last på Fredde men jag tycker ändå att jag vissa dagar är bättre så att jag åtminstonde kan dra ett litet strå till stacken.
Bebisen i magen ligger helt annolunda än vad Tuva gjorde. Den här känns mer "inklämd" mellan alla organen. Så nu vet jag hur det är att få ett riktigt slag på kissblåsan eller tarmen. För att inte tala om dom där stackars revbenen. Vi börjar alla tre längta mer och mer efter bebisen nu =) Men jag har börjat tröttna på namnet Elise...typiskt mig. Jag ska inte bestämma mig så där långt i förväg. Det känns som att Elise var den där lilla sprattlande saken som var i magen för några månader sen. Inte den här bjässen som brottas med mina tarmar vareviga dag.
Min älskade lilla Tuva är ute och skottar med Fredde nu, för 3:e gången. Idag. Och då är det inte för att det snöar, utan för att hon tycker att det är så roligt.
Välsignade Madde tog med sig frukt och glass hit igår och bjöd på fruktsallad. Men ÅH va gott det var då! Det var hur länge sen som helst som vi åt det. Vem behöver gråta för uteblivet sex (pga foglossningar) när det finns fruktsallad? Sug på den ni
Nu är det jul igen och nu är det jul igen
Tuva får ännu mera paket
Helena får en tomtekram
spännande
fikastund
Tuvas nya skridskor
dockan får mat
korvmacka
Tuva och lilla Melvin
whiskeysoffan
Min nya mössa. Fiiin!Graviditetsvecka 31
Kärlek =)
Gravida ligan
Förväntansfulla 
Bröderna Söderholm 
soffmys
tomten
spännande
"bebis Sixtens" paket
Jaaaa en spade!!
Kom och köööpNu är vi på väg ut till Bönan för nästa julafton. Tomten hann inte dit igår så han kommer dit idag förstår ni. Tuva säger att hon ska krama honom den här gången =) Vi får väl se....
GOD JUL!
Fotfobi
När jag väl låg därinne på britsen så börjar han att dra av mig skon, och strumpan. Baramparaaa.....hjäääälp. Hela mitt inre skrek i panik. Inte min fooot. Han hörde hur jag gnydde till så han sa "oj ja nu blir det kallt". Om det ändå var det som var problemet. Man vill inte direkt börja förklara sin fotfobi så där. Det är iaf ingen som förstår.
För er som inte vet det så är fötter det värsta jag vet. Jag stänger in mina fötter så fort jag får chansen. Strumpor är räddningen i mitt liv. Jag sover alltid med strumporna på. Min stackars sambo var tvungen att sova med strumporna på våra första år tillsammans men nu får han om han snällt har dom under sitt täcke sova barfota. Men det är inget jag helst tänker på. Jag byter strumpor si så där 6-7ggr per dag och jag hatar att känna att mina egna fötter ens existerar. Dom ger sig till känna när dom känns lite torra vilket innebär att jag vaknar på nätterna för att ritualiskt smörja dom så dom är lena innan jag stoppar in dom i skalen igen. Förr så intalade jag mig själv att jag hellre haft stumpar än fötter men mina maniska ritualer gör att jag kan tolerera dom. Det värsta är att jag tycker att det är lika äckligt med andras fötter och har därför avsmak för sommarens barfota tår och sandaler utan strumpor. att nån annan ska röra mina fötter känns helt otänkbart. Och nåt av det värsta jag vet är en reklam där en massa tår sjunger, kan dom inte bara sluta med den?!!?
Ja nu vet ni iaf. Jag är sjuk. Jag vet.
Men idag är jag stolt eftersom jag låg där på britsen och varken grinade eller kräktes när han rörde vid min fot när han satte i nålen *uäääk*
Vilket fall som helst vet jag inte om det blev lika bra idag. Jag varit som i koma efter akupunkturen och har dessutom ondare än innan. Får hålla tummarna för att det stillar sig och att den sköna smärtlindringen kommer imorgon åtminstonde.
P.S. Jag mår psykiskt dåligt av att ha letat reda på den här bilden, men nu vet ni iaf vilken reklam jag menar. D.S
En vacker vinterdag i Gräsbäcken
Bertils julgodis
Här får ni ett smakprov på Tuvas fotobegåvning =)
Förutom Tv:n och barnprogrammen så är det rumpor som är roligast att fota.
Change
Många av våra kompisar har fått sina barn att slå in sina nappar och lämnat paketet till tomten på julafton. och på sätt har dom slutat med nappen. Fredrik och jag har pratat med Tuva om just detta sen i somras (utan att själva tro att det kommer att fungera) Hon har hela tiden varit lite tjurig oftast när man pratat om det. Men idag är 3e kvällen hon somnar utan napp och utan att ha frågat efter nappen heller. Hon har frågat efter den på morgonen när hon vaknat, men inte fått nån såklart. Det finns hopp om framtiden. Tyvärr är hennes bett redan förstört.Nappglugg
Jag skulle vilja påstå att jag är en naturbegåvning på stickning. Och hur roligt är det inte på en skala? En riktigt trevlig tidsfördrivare.
Min dotter är en hejjare på att fotografera. Det är en av favvosysselsättningarna just nu. Det och skottning. Och jag tycker mig se en tidig talang i fotona. Hon träffar till och med sina objekt. En blivande fotograf kanske?
Kan min bebis sparka sönder mina revben? "Den" gör iaf sitt bästa.
Plötsligt händer det
När man har ett barn som inte är särskillt haj på att prata och som inte alls har tyckt om att härma så blir man lite slarvig med svordomar. Men idag hände det...
Jag: Jävlar va det snöar
Tuva: Jävlar....?(med frågande tonläge)
Fredrik och jag tittade förvånat på varandra och sa OJ i kör.
Tuva: Oj oj oj (ruskandes på huvet)
Welcome to Pandrora
Pandora. Vilken planet. Där skulle man bo. Avatar var en fantastisk film! Jag ÄLSKADE den! The Na´vi:s är hur exotiska och häftiga som helst. Stora, vackra blå varelser som har en djup connection med moder jord. Och alla de andra fantastiska varelser som kommit ur James Camerons huvud sen då....aaahhh. Njutning i 2 h och 40 min. Det spelar ingen roll hur kissnödig jag blev så skulle jag aldrig ha lämnat biosalongen som så många andra gjorde. Se den! Klart bästa filmen jag sett på många år!
Jag är officiellt en pensionär nu iaf. Igår fick mamma lära mig att lägga upp maskor på stickor och idag har jag varit och köpt garn. Nu ska jag sticka mig en halsduk. Handarbete is the shit. Garnet är ju mysigt nu iaf, får se om det känns lika mysigt när jag är klar =) Man måste ju börja nånstans. Innan ni vet ordet av det så stickar jag bebiskläder efter värsta mönstret. Vänta ni bara så ska ni få se
Önskelista
I år önskar jag mig bara ett brev ifrån Försäkringskassan där det står att jag får min sjukskrivning beviljad så att jag får lite pengar. Tänk va trevligt det vore med några slantar så här i juletider.
Winter
29 fullgångna veckor idag. 11 to go. Min bebbe borde få heta Hickan för det hickar inne i magen minst 10 ggr om dagen. Mysigt.
Imorse hos sjukgymnasten så bestämde han sig för att prova nånting nytt med akupunkturen. Det blev bl.a nålar i huvudet som gjorde mig alldeles pömsig. Skönt. Som att bli drogad.(lite amfetamin tack) Han har bestämt sig för att nu ägna sig åt endast smärtlindring eftersom han anser att det är ett hopplöst fall att förbättra mina arma fogar. Smärtlindring, JA TACK!
Idag hemma hos Mickan insåg jag en riktigt läskig sak. (hon har nämligen världens största speglar i hallen) Jag har blivit tjock! Och då inte bara på magen. Den här gången blir det nog elefantvarning. Mina "lövehandels" står ut som 2 öron. Och jag såg formen av barbapappa i spegeln. Men det går inte riktigt in i mitt lilla huvud att det är jag som är så groteskt. Inte kan väl det där vara jag..."hon" är ju hur bred som helst. Hjääälp. Får man banta nu redan eller?
Min fina sambo har tagit åt sig ett extra jobb pass ikväll, IGEN. Han kämpar och kämpar han. Min fina kille. Sista natten han jobbade nu så kom han till och med hem en sväng under arbetstid för att städa lite efter Tuva bara för att jag gnällt att det inte kunde se ut så dagen efter när jag skulle få besök. Hur kunde jag få en så bra kille? Inkomstkälla, städerska, fantastisk pappa i ett. Nu känner jag mig genast ännu värdelösare...tjock, handikappad, osmidig och fläckvist rakad...
uttråkad
Det pirrar i hela min kropp och jag vet inte vart jag ska gör av den. Känslan registrerar jag som en blandning av uttråkning, rastlöshet, ensamhet ch otålighet. Jag vill JOBBA!!
SItter iaf och surfar på lite olika bloggar. Finns så mycket skoj. Den här tjejen är kul, hittade henne nyligen http://naisy.blogg.se/ och sen har Elin rekomenderat www.spiderchick.blogg.se/ Hon är skoj.
Försäkringskassan = doktorer?
Om nu Försäkringskassan kan ifrågasätta läkarnas omdömen och neka en sjukrivning som läkaren anser nödvändig. Borde inte FK själva anställa läkare då? Då kan man ju gå dit istället för till HC för att få hjälp. Det verkar ju som ganska mycket onödigt jobb om först en läkare ska ta sig tiden att titta på sin patient. Sen ska en handläggare på FK se över och bedömma det (utifrån vadå för medecinsk utbildning?) Sen som i mitt fall går det tillbaka till läkaren som måste ta sig tid igen att styrka att han faktiskt menade vad han sa första gången, och så bollas det tillbaka till FK:s handläggare som ska bedömma läkarens trovärdighet. Känns inte det som lite väl mycket onödigt arbete? FK måste anse att läkarkåren är en samling lögnhalsar, att dom anser det om sina "patienter" (eller vad man nu är hos FK, ärenden kanske?) är väl inte direkt nåt nytt. Tur att alla som jobbar på FK är en bättre samling A människor.Vart skulle sverige vara utan dom? Det måste ju vara dit man ska söka sig om man vill tillhöra den bättre samhällsgruppen...
Mysdag med Ingela
Vinterland
Pulsade ut till bilen imorse för att ta mig till sjukgymnasten. Insåg genast att under snön var det stora partier med livsfarlig is. För två dagar sen var det någonting som "knäppte" till inne i min högra fog sida och jag har sedan dess blivit värre i mina foglossningar. Kände direkt att om jag nu skulle halka på en sån där fläck så skulle ansträngningen att bara hålla mig på fötter göra mig rullstolsbunden för resten av livet.
Eftersom Tuva är ledig från dagis idag så skulle jag droppa henne hos mamma innan. Och när hon på parkeringen halkade på en fläck med is var jag tvungen att släppa och låta henne falla så inte skulle dra med mig i fallet. Just en snygg mamma det.
Sjukgymnasten hade dåliga nyheter idag. Han säger att det verkar mycket sämre och att han tror att akupunkturen inte alls har nån effekt nu. Han påpekade även farligheterna med just det som jag tänkt på. "Akta dig för att halka" och "Håll dig inomhus". Han kanske inte använde "för resten av livet" och "rullstolsbunden" men "sängliggandes" och "förödande". Och det låter ju inte heller så bra. ´Jag har 2 ggr till bokade hos honom innan jul och sen tyckte han att det var upp till mig hur jag ville göra efter helgerna.
Eftersom att jag inte vet om det skulle ha varit värre utan akupunkturen och eftersom att det är det enda som jag kan göra för att åtminstonde försöka bli bättre så tycker jag att det är värt att fortsätta försöka. Det känns ju bättre att göra nån sorts behandling.
Frukosten är slut men jag klarar inte av att åka och handla, gården skulle behöva skottas, Tuva tjatar om att gå ut och åka pulka. Varför kom det snö....nu känner jag definitivt av mitt handikapp. Ingela den barmhärtige är på väg hit pulsandes i snön och ska baka pepparkakor med Tuva och ta med henne ut och leka i snön lite. Vad gjorde jag utan alla mina fina vänner och min familj?!?
LusseLelle
Idag har vi lucia. Fast att det är den 14e. Men Luciastämningen kan ju inte infinna sig utan ett luciatåg. Tuva skulle lussa ute i år. Först var hon skeptisk till att ha lucialinner över jackan, så kan man ju inte ha. Men när jag väl satte på det så tyckte hon att hon var fin. Däremot så var hon sådär road över självaste tågandet och sjungandet =) Hon var mest sur. Hehe. Jag kan tycka att det vore finare om vi hade varit inne. Hon ser ju ut som en jätte med alla kläder under linnet. Men det var mysigt. Ingela, mamma och Boje kom också och visade sitt stöd till tärnan som inte ens öppnade munnen under sångern. Själv sitter jag här och smaskar pepparkakor för att öka på julstämningen lite nu. Mumma!
Återblick
Tuva vägrar att tro mig när jag säger att hon har legat i min mage som bebisen gör nu. Så nu ikväll så har vi suttit och kikat på gamla bilder tillsammans. 
Kan knappt tro det själv...Här har värkarbetet redan börjat.
En nykläckt Tuva och en 20 kg tyngre Fredrik(det här är som ni kanske förstår inte direkt en tid han gillar att se kort ifrån...inte lätt att vara sympatigravid)
Knuttes keps var lite för stor =)
gott med tår. Lika vig som mamma...eller inte
Jag fattar faktiskt inte själv att hon varit så här liten. Och absolut inte att det ska komma en ny sån snart. Man vet ju att det ska komma en bebis, men man kan inte ta in det. Varje gång nån frågar Tuva om hon ska få en bebis svarar hon lite arg "kicka". Vi har nu förstått att hon menar en stor flicka. En storasyster. Snacka om att hon kommer bli besviken =)
Sssnark
Min fina kompis Linnea kom förbi igår kväll. Vi käkade pasta med kyckling och vitlökssås från Tennstopet. Mums! Och tittade på Idolfinalen. Jag tyckte att det egentligen inte spelade nån roll vem som vann eftersom båda är så duktiga. Men jag gillar nog Calle bäst själv. Erik tjej våldgästade scenen när han sjöng sin vinnarlåt och det var hur pinsamt som helst. Hon stog och klängde på honom så han till slut fick backa undan. Roligt för honom att kolla på det där om några år och försöka minnas tillbaka på sin seger och så står hon mitt i vägen. Dom som filmade försökte till och med zooma in Erik så att inte hon skulle synas, vilket var svårt som hon klängde. Skäms på sig bruden. Det var fel tillfälle att makera revir på sin kille!
Jag ska nu göra en av mina berömda "rymmningar" och åka ut till pappa och Helena i Bönan för övernattning med Tuva. Det är så skönt att kunna få åka iväg så när Fredde jobbar. Så man slipper vara själv. Och så är det ju ett ypperligt tillfälle att hinna med att träffa familj och vänner när han väl är borta. Han själv tycker såklart att det är tråkigt eftersom när han väl är ledig så träffas vi mest vi tre här hemma. Så han är lite avskärmad från resten av umgängeskretsen.
Graviditetsvecka 29
Redan v 29. Oj va det rullar på. Jag har gått upp 10 kg. Yiakes. Men enligt barnmorskan bara 6kg. Men från v 0 till inskrivningen gick jag upp 4kg. Så i min agenda är det 10 nu...fatso...
Det känns att bebisen har mindre och mindre svängrum därinne. Det blir större och segare rörelser där inne. Och så har den mera kraf i sparkar och slag. Ibland får man sig en kick så att det nästan är omöjligt att hålla igen både nr1 och nr2. Blöja nästa? Blä. Sova är inte heller det lättaste nu. På rygg så får jag andnöd och dessutom så blir bebisen galen och typ sparkar sönder mina revben. Och på sidan gör det ont i mina fogar. Får nog kanske ta efter Nina och börja sova sittandes snart. Det gjorde hon med båda sina barn.
Har haft ett riktigt elände med värken på slutet och idag kan jag nästan svära på att det håller på att växa ut en svans vid svanskotan. Det gör oooont där för varje liten minirörelse som jag gör. Har varit på akupunktur idag. Hoppas det tänker ge lite smärtlindring snart. Eller är det kanske grisjukan som är på insprång? Knorr knorr
Fredde kom hem och såg ut som liemannen inatt. Han ringde innan och varnade mig. Han hade tydligen brottats på lek med nån och fått ett jack i pannan. Jag tänkte att det var nog ljug, hade han bråkat? Då höll jag på att skratta ihjäl mig. Ni som känner Fredde kanske kan se det roliga i honom som slagskämpe =) Haha, det kommer nog inte hända i den här världen. Han har iaf ruggig ångest idag när han ska visa sig så där på jobbet. Och vad ska mamma säga....ack ack ack
Utschasad
Fredrik är inte direkt den som går ut och festar ofta så jag blir så glad när han väl tar sig för. Jag hoppas att han blir full och så rolig som bara han kan. Min kille är världens skönaste när han är full. Dom flesta blir äckliga, men det blir inte han.
Jag trodde nog för en månad sen när vi pratade om det här att jag skulle bli avundsjuk och också vilja gå på fest och få dricka och ha roligt. Men inte ett dugg. Jag känner snarare att guuud va skönt att jag slipper. Det var en av killarna som kom hem till oss medans jag var hemma som hade bestämt sig för att vara nykter. Och direkt han sa det började dom andra att tjata och gnälla. Det är inte lätt att vara nykter i denna värld.
Och sen baksmällan då. STÖN! Jag som blir så fruktansvärt dålig. Jag kräks hela dagen efter.
Igår såg vi The hangover. Snacka om fest och baksmälla. Jag kunde identifiera mig i scenen när en kille står och pinkar på toa och vänder sig om och ser en livs levande tiger. Han vänder sig trött tillbaka och reagerar inte förän en stund senare. I mina värsta bakfyllor tror jag inte ens att jag skulle ha brytt mig över huvutaget. Ni vet när ångesen klämmer åt sitt sinne så att man bara önskar att det ska komma en mördare och skjuta en. Eller ibland kan jag få tvångstankar och vilja dunka huvudet i trappen så att jag svimmar av. Hellre vakna upp och ha "bara" ont och ingen dödångest med ett stort stänk illamående, än det OCH ont....Fyyy va jobbigt. Det är absolut inte värt det. När jg var ung blev jag aldrig bakis, varför ändrades det?!? Det är nog ett tecken på att det är dags att lägga av helt enkelt.
Filmen var iaf riktigt rolig. Både Fredde och jag skrattade så vi grät på ett ställe av fimen. Iofs så trissade vi varandra och spann vidare på vad som "egentligen" hade hänt. Men det var lixom det som var tjusningen men filmen. Eftersom dom inte hade en aning om vad som hänt så kunde man ju bara föreställa sig =)
Julgranen
Förra året tog jag steget och köpte en julgran. För Tuvas skull. Själv är jag ju som sagt en julgrinch. Men idag har vi klätt den och det blev faktiskt en riktigt mysig liten familjestund. Tuva tyckte att det var jättespännande. Men det blev lite toligt när hon skulle hjälpa till med ljusen...
(jag är medeveten om att mitt val av kläder inte är särskillt moderiktigt. Men ta i akt att jag är en soffasittande slusk just nu. Jag behöver inte dina dömande kommentarer...)
TaDaaaaa!
Jag presenterar för er....*trummvirvel* Mitt nya kööööök!! I julpynt och allt.
FÖRE:
EFTER:
I-lands problem
Efterdyningarna av klådan börjar se sitt slut och mina stympade naglar har fått börja växa igen. Lite färg och och små klistermärken på och jag känner mig som en ny människa. Korvfingrarna är snart ett minne blott. Men det riktigt I-landsproblemet är ju hur svårt det kan vara att hålla sig stilla den lilla tiden det tar för naglarna att torka. Jag håller på att blir galen just nu av att se posten ligga där och bara skrika efter att öppnas...."öppna mig, det gör inget att nagellacket inte är riktigt torrt"
3 fattiglappar på bio igår. 2 arbetslösa och en ivalid utan sjukpenning. Ida, Karin och jag tog och och såg 2012. Sena var vi också och missade första 5 min, men vem bryr sig. Det var ju inte direkt så att det inte gick att förutse vad som skulle hända. Filmen var sevärd, häftigt gjord. Men den lämnar ju så mycket knepiga tankar rullandes i huvudet på en. Jag ska inte gå närmare in på dom eftersom ni kanske vill se filmen först. Men jag undrar bla vart giraffbajset tog vägen?
Jag är en patetisk människa som är livrädd för att dö. Det är för mig det mest plågsamma jag kan tänka på. Döden. Vad händer? Vart tar "jag" vägen? Ni vet, "jaget" som sitter innanför mina ögon(som det känns), försvinner det bara? Eller blir det nergrävt i mörka kalla jorden och fryser i ALL EVINNERLIGHET?Kan nån i så fall uppfinna batterier som vara i all evighet och slänga i en ipod i min grav. Himlen låter ju så himla mycket bättre kan man tycka. Och sen sättet man ska dö på. Helst helt ovetande i sömnen av ålderdom tycker jag. Men att stå och se en stor våg eller jorden som rämnar, komma emot en....hugah. Vilket hemskt avslut. Att vara sååååå rädd som man bara kan bli i sitt sista ögonblick. NÄÄÄ! Tsunamij-veln förstörde min sinnesro som ni nog kan förstå. "Dom" säger att drukna ska vara ett behagligt sätt att dö på. Men jag har gjort det i sömnen många gånger och jag säger bara: PANIIIK! Eller brinna upp.....aaaaaaaaaaajjj!!. Jag vill inte *snyft*
Jul...?
Hjälp. Idag insåg jag att det är ju för 17 gubbar jul nu.Jag försöker få in lite träffar med kompisar och sånna saker och inser att nästa vecka nu är luciaveckan och sen smäller det. Den här veckan har ju börjat nu vilket betyder att när jag blinkat färdigt så är den slut. Tur att jag inte har några MÅSTEN som ska hinnas innan kul för det fattar jag inte hur jag skulle hinna. Nästa vecka ska Tuva lussa på dagis på måndagen. Urmysigt.På tis ska Ingela komma och baka pepparkakor med Tuva. Och sen är det ju typ helg och då är det helt plötsligt julveckan. Ojojoj. Vet inte om jag törs somna inatt, då kanske jag ligger på förlossningen det nästa jag vet....
Idag var det Tuvas första dag på dagis sen sjukperioden. Oj va trött hon var när hon kom hem. Totaldäckade i soffan =)
Idag har jag gjort nåt som kändes HELT fel. Jag har köpt en overall till bebisen...NU...?!?! REDAN?!?! Ja men det var bara för att alla säger att dom tar slut och att det sen inte finns några att välja på. Och mycket riktigt. Det fanns 2 olika att välja på....hhhmmm...Och mössorna var det kört med. Då var man tvungen att välja en rosa eller blå. Och eftersom jag inte vill komma till BB förväntandes en tjej om det nu skulle komma en kille så vill jag gärna ha en neutral mössa. Ska rota lite i Tuvas gamla grejer. Kanske finns lite smått och gorr där. 
Ska jag verkligen ha en sån där liten snart....What!?!?
Gräsbäckstystnad
Till alla er som ringer runt och är oroliga för att jag inte har telefonen på. Jag har den på, det är bara ingen täckning här ute i buschen. Jag är inte kidnappad och jag är inte på sjukhuset. Det är lugnt!
Vi är ett gäng invalidos här ute. Min mamma har blivit misshandlad av en unge på hennes jobb. En 6 åring har brutit hennes revben och slagit henne så hon fått inre blödningar i ryggen. Så hon är minst sagt lite hindrad i sina rörelser. Och med mig vet ni ju hur det står till. Och Boje har ju en whiplashskada sen många år tillbaka. Tyvärr så blir det han som får ta mest ansvar för Tuva eftersom mamma och jag inte ens kan plocka upp grejer från golvet. Det skulle lätt kunna bli en komedi av våran vistelse här.
Tuva har fått bla ett Hello Kitty pussel i kalendern nu. Hon har på senaste tiden börjar bygga med pussel ganska ofta hemma, men inte haft så många. Men jag har behövat vara med och hjälpa till hela tiden. Men efter en helg med ivalidos så har min unge blivit ett geni som kastar ihop ett pussel på nolltid. Alldeles själv! Hon måste ha fått mina gener där iaf.
Tuva pratar ju mer och mer nu. Härmar och försöker med nya ord hela tiden. Hon har för några helger sen börjat nämna farmor som Annie. Hon heter ju Annelie så vi tar´t. Vi är nöjda. Pappas Helena kan hon säga "Nena" om. Och nu i helgen kom det senaste. Mormor = Mumin. Haha. Vi kan inte hålla oss för skratt. Boje och Morfar är "den" och farfar är bara "nä" =) 
Tuva tyckte att Ozzy såg dåligt
Idag har vi iaf äntligen tagit oss för att knäppa julkortet för i år. Tuva är inte så förtjust i att posera för kameran längre och hon har även vägrat att sätta på sig lucia linnet eller tomtekläder. Hmm....hur göra för ett julkort. Idag har jag lyckats lura henne. Här ute är granen klädd så då blev det ju julig stämning. I år har jag bestämt mig för att utöka mitt julkortsskickande till mina närmsta vänner också. Nu har ju som flesta sina boenden, kilalr och bebisar på väg. Och jag ÄLSKAR att få julkort på andras barn, sätter alltid in dom i våra fotoalbum varje år. Men för dig som blir orolig och tänker : NEJ, jag som inte vill skicka nåt. Jag Förväntar mig inget tillbaka. Inget att ha dåligt samvete för! Jag tycker faktiskt att det är det roligaste med julen, att se min unge på era kylskåp =)
BSB
Idag kliver jag in i graviditetsvecka 28. I mars 2010, när jag ska få min bebis, är det 30 år sen min bror föddes och dog. Han föddes den 25e mars 1980, 990gram lätt. Mamma hade över 40 graders feber pga en kraftig infektion som hon fått utav ett hål på fosterhinnan. Hon hade flertalet ggr påpekat att det sipprade vatten men ingen lyssande. Skräll...NEJ! Mammas och pappas första barn. Det måste ha varit obeskrivligt svårt! Som tur är så föddes Niklas 13 månader senare. Bra rehab för deras unga föräldrahjärtan.
Min kusin Daniel föddes även han i v 28. 1590 g tung i stället. Och han klarade sig fint. Undrar hur stor min bebis är nu...I dagens läge ska det inte vara några problem att klara ett barn som föds i den här veckan. Men man vill ju inte direkt prova! Men som hon sparkar så är hon nog en kämpe =) Min lilla vilde
Idol nu. 3 kvar. Jag tycker att Erik är given en plats i finalen men sen kan jag inte välja: Jag bara kan inte. Jag tycker egentligen om alla tre lika mycket. Jag gillar nästan Tove och Kalle mer, på charmen. Kalle har utvecklats mest och förtjänar därför en plats tycker jag. Dessutom är han stencool och har en fantastiskt röst och jag gillar honom. Han är så otippad på nåt vis. Tove har varit charmerande från starten. Hon har varit duktig hela tiden och hon är en riktig entertainer(eller hur det nu stavas, shit the same) Hon är riktigt härlig. Erik har jag egentligen inte gillat särskillt mycket nån gång men han är ju helt enkelt grym. Jag har växt in i att gilla honom. Hur ska det bli....Jag blir ledsen vilken som än får åka.
Alldeles ensam`en
Idag har jag tagit min tillflykt hem till mamsen. Boje ska på hockey med Niklas så hon skulle iaf vara själv ikväll. Så nu sover vi här inatt så jag får stöd om det skulle bli nåt inatt. Hon är piggare men febern ligger runt 38,5 fortfarande. Imorn åker vi ut till skogen till gräsbäcken. Flyr från verkligeheten lite.
Fortfarande inget besked från Försäkringskassan. Ska jag bli helt utan pengar......?
Kssssss
Idag är jag arg på mig själv. Dålig mamma awards nominerad. Tuvas kiss har ända sen i somras luktat illa. Och blivit värre och värre. Så där så man bara vill kräkas om man är den som ska torka henne första kissningen på morgonen. Fredde har identifierat lukten som lite bacon-aktig. När man är gravid börjar ens kiss också lukta illa, iaf mitt. Och gör så även den här gången. Så jag har tyckt att dom har luktat lika. Men jag inser ju att Tuva inte kan ha blivit smittad av min graviditet. Men vad gör man då? Ringer till hälsocentralen och säger "Hej min unges kiss luktar bacon" Då tror jag dom skulle lägga på luren. Alltså har vi hoppats att det skulle gå över. Först igår bär hon började grina och gnälla att hon hade ont i magen och inte ville gå på toa så lade jag ihop "symptomen". Baconkiss, ont i magen och hög feber utan att ha en förkylning eller nåt sånt. Kunde det vara urinvägsinfektion?
Imorse tog jag så en tom Bigpack glass låda och lade i toan för att samla upp hennes kiss som sedan överfördes i en ärtburk. Gissa om jag hade ångest när jag skulle ringa HC. Tänkte att nu spärrar dom in mig på psyk. Jag bad att bara få komma in och lämna hennes kiss på labb så kunde jag gå sen. Men hör och häpna, dom propsade på att hon skulle ha en läkartid också. Och mycket riktigt. Baconkiss = urinvägsinfektion. Hon hade så hög sänka(86, säger inte mig ett skvatt) så vi måste komma in imorgon bitti och se om medecinen hjälper. Det va visst viktigt.Men hur lätt är det att få i en envis unge illasmakande dryck 2 ggr om dagen. 1 gång avklarad med nöd och näppe idag. Jag är iaf arg på mig själv att jag låtit mig påverkas så att jag inte hört av mig tidigare. Gud va löjlig jag är. Bara för att dom inte brukar lyssna betyder inte det att man bara ska ge upp. Sjukvården gjorde iaf sitt den här gången. BRAVO!
Min finaste Ingela och hennes söta syster Linnea kom över idag med en julaktig cheesecake. Hur söta som helst. Tack tjejer, det värmde min gamla 90åriga kropp. Ingela beklagade sig lite över att jag inte följer med på BSB konserten i helgen. Men sen är hon förstående som bara Ingela kan vara. Både Linda och hon vill nog egentligen vara arga på mig, men man kan ju inte vara arg på en gravid 90åring. Det förstår ju vem som helst. Sitter och väntar på att Fredrik tränat klart så vi kan hugga in på kakan =) Mums
Idag blev det en Hello Kitty kaffeservis i julkalendern. Efter en stunds fikande med alla dockor så gick dom och vilade allihopa =)
December
Efter gårdagens nederlag så insåg vi, både Fredrik och jag, att den här dagen inte kunde bli särskillt mycket sämre. Och Än så länge verkade vi ha rätt. Det har varit en riktigt mysig dag, speciellt om man jämför...Sista november skulle kunna tas ur almanackan om ni frågar oss. Men idag är vi piggare. Tuva har fortfarande feber. 39,4 grader mätte det som högts men hon är pigg och leker så det känns ju inte så farligt. Jag mår också MYCKET bättre. Lite feber men inget ont i kroppen eller illamående. Snacka om kortvarig sjuka.
1 Dec. Och som det kändes i luften ute. Kallt va det idag. Det hatar jag iofs, men till och med jag blev glad över att det regngråa var borta och solen visade sina härliga strålar. Tuva fick sitt första paket i julkalendern. Vi har bestämt oss för att bara hänga ett åt gången. Dels för att det blir för tungt med alla samtidigt och dels för att vi då slipper en massa tjafs. Kan slå vad om att hon i så fall skulle vilja ha ett annat paket än det som var för dagen. Vi har inte givit Tuva varken födelsedagspresenter eller julklappar tidigare för att hon blir så bortskämd ändå. Och dessutom så är hon inte som alla andra barn. Hon gillar nämligen inte paket. Det slutar alltid med att jag får öppna hennes paket. Och jag är inte heller särskillt förtjust i det (inte fredde heller, roliga familjen) Därför har vi gjort så med julkalendern i år att hon fick lite dyrare grejer varje dag, saker som hon kommer att gilla. Så får hon ingenting av oss på julafton (då får hon så det räcker och blir över) På det viset tänkte vi att hon kanske skulle börja uppskatta paketen lite mer. Men ingen av paketen har kostat över 100 kr så det är ju inga stora och jättedyra grejer. Men det räcker. Jag vill inte att hon ska bli bortskämd heller.
Vi sa att detvar tomten som kommer varje natt och hänger upp nya paket. Hon verkade tycka att det var läskigt =) 
Hon öppnade iaf ena sidan av paketet idag, sen fick jag öppna resten. Men hon blev glad. En Mora Träsk Dvd. Den har nog varit på i 3 timmar idag. Det var ju passande när hon är hemma och spenderar mycket tid liggandes i soffan. Hon har sjungit och gjort rörelserna till och älskat det. Vi hade tänkt att vi skulle gå på Mora träsk när dom kommer till Gävle den 30 jan och nu slog vi slag i saken och bokade biljetter idag. Vi ska ta med oss Knutte också. Det kommer dom nog tycka är superkul!
Välkommen till min värld. 
