Vi hade en underbar helg med massor ev tjejsnack och jättegod mat. Precis vad jg behövde efter fem veckors VFU. Jag är så lyckligt lottad som har så underbara vänner! 

Imorgon åker tjejerna och jag tåg till Örebro för att hälsa på Ingela och Andreas. Det ska bli så himla mysigt. Imorgon ska vi gå på dockteater. 

På fredag ska vi till Amalias djurlekis och på lördag ska vi vara med Ida i stallet. Söndagen blir vilodag innan skolstarten. Ett härligt lov med massor av roliga aktiviteter 😊👍

Med den bakgrundsinformationen ska jag nu tala om för er vad som dök upp i min tvättstuga idag. Jo, en spindel stor som Nellies knytnäve. Paniken jag upplevde då går inte att beskriva med ord. Jag trodde inte att vi hade så stora spindlar i Sverige. Jag trodde de bodde i Australien, vilket är en av anledningarna till att jag inte är intresserad av att åka dit. Fredrik och tjejerna var inte hemma och jag vågade inte röra mig ur fläcken. Så jag skrek, tills spindeln sprang under bänken brevid tvättmaskinen. Jag ångrar mig fortfarande att jag inte blundade. Den var ännu äckligare när den rörde sig. Jag kommer att drömma mardrömmar om att känna de där tjocka benen krypa i nacken på mig(nu började jag gråta lite också)

När Fredrik kom hem fick han gå på spindeljakt. Utan jaktlycka. Boje fick också ge sig på ett försök. Men spindeln gömde sig väl. Fredrik lovade mig att kolla i tvättstugan igen efter idol eftersom jag inte vågade hämta mitt smink därinne till morgondagen. Men mitt i idol händer det som inte får hända. Spindeln kommer ut i vardagsrummet. Tyvärr var jag på benen och den äckliga varelsen jagade mig. Jag skrek, Fredrik skrek, tjejerna kom ner och skrek. Han försökte fånga den på ett papper för att kasta ut den....ett papper...pyttsan! Monstret hoppade såklart av och satte av efter mig igen i full fart. Till slut fick Fredrik ut attackspindeln och nu funderar jag på att aldrig mer öppna ytterdörren. Jag är relativt säker på att ett spindelnät från den där skulle funka som en studsmatta 😭😱

Nu har Tuva och jag precis bokat tåbiljetter till Örebro. På höstlovet åker vi dit och hälsar på Ingela och Andreas och spanar in deras nya hem. Det blir en snabbvisit då vi bara ska stanna ett dygn, men jag vill ju inte skrämma det underbara paret till att förbli barnlösa för evigt. Tjejerna är taggade till tusen! Tuva har försökt att övertala mig att ta den tågresa med flest byten. Hon tror nu att resan kommer att bli halva nöjet. Jag tvivlar inte på att den kommer att gå bra, men jag skulle tro att den inte blir spännande mer än de första fem minutrarna. Att byta tåg kan på så vis vara välkommet då det blir något nytt som händer. Tyvärr har Tuvisen lite svårt med tidsuppfattning så hon tror att vi ska åka imorgon och har redan börjat tjata (10 minuter efter att vi bokat biljetten) Vilket kan innebära 10 tjatiga dagar framöver. Som tur är har hon hästskötarkurs imorgon så den dagen kommer att gå smärtfritt. 

 

Nu ska jag försöka planera min extremt långa lektion som jag ska hålla i på tisdag om Voltaire. Jag blev så sugen på att läsa hans Candide nu när jag läser om honom. Så nu kan jag inte slita mig från boken och får inte riktigt lektionen planerad. Jag tror jag plöjer igenom boken först så får jag planera sedan. Candide verkar vara en läsvärd klassiker för alla som inte läst den.

när Tuva var liten var hon världens snällaste lilla unge. Hon stoppade aldrig saker i munnen. Hon rev aldrig ner saker från hyllorna på affärer. jag hade med mig henne överallt och det var aldrig några problem. Hon var alltid glad och lättsam. Det här har i stort sett häng med fram till nu. Visst har vi haft jobbigt med hennes problematik stundvis men nu har det skett en förändring. Ungen är full med hyss helt plötsligt. Jag kan inte släppa henne med blicken förrän hon hittar på något tok. Hon tömmer ur diverse flaskor, allt från dyra schampon till handsprit, i handfat, toaletter, papperskorgar, you name it! Hon river ut saker i skåp, hon klättrar upp i garderober. 

 

Nu nu blev jag tvungen att springa iväg en sväng för jag hörde hur det började spruta vatten på golvet inne badrummet. Jag skulle behöva kedja fast henne vid min sida. Ögon i nacken fungerar inte, det har jag redan utvecklat. 

 

Jag måste se på detta som något positivt även om det stundvis blir jobbigt för mig. Hon har blivit stor. Smart! Hon har lärt sig att tänka strategiskt. Hon är beräknande och någon gång ibland glänser hon till och är riktigt klipsk. Hon har nått nästa utvecklingsfas. Jag hoppas dock att det bara är en period där hon känner att hon vill testa både hennes och våra gränser, och att denna period ska gå över. Gärna snart. Det är förmodligen inte slumen att hon kommit igång med de här hyssen nu heller när jag är på praktik och har häcken full hela dagarna. Jag kommer att sakna skolan, eleverna och all personal på skolan men det ska bli skönt när vi återgår till vanliga rutiner igen. 

För en vecka sedan kom mamma hem hit med glass och kolasås åt tjejerna. De fikade medan Fredrik och jag åkte på lite ärenden.

 

När vi kom tillbaka och tänkte hugga in på fikat var kolasåsen som bortblåst. Vi letade och letade men kunde inte hitta den någonstans. Tuva ringde till mamma och frågade henne om hon hade tagit hem den. Men nej, där var den inte heller. Mamma och jag  gnabbade om den där kolasåsen i flera dagar och skyllde på varandra. Jag var helt säker på att hon måste ha tagit med den hem men glömt bort den. Hon var helt säker på att hon hade lämnat den och att det måste varit jag eller Fredrik som ställt undan den någonstans. 

 

En vecka senare frågar Tuvas fröknar lite förvånat "Vad är det med den där kolasåsen?" Jag tolkade det som att Tuva hade ältat det där med kolasåsen i skolan. Men pedagogerna såg bara ännu mer förvirrade ut när jag skrattade och sa att det är ett mysterium och att den fortfarande var borta. Men de visste minsann vart den var. 

 

Tuva hade stått där i duschen efter gympan med en klick koladoftandetvål i handen och frågat om hon verkligen skulle använda det....?! De vuxna försökte i sin tur lista ut om det var en dyr tvål med koladoft eller om det var helt vanlig kolasås. Men vem skulle skicka med kolasås med sitt barn till gympan? Till slut smakade de och det var nog skönt för Tuva som slapp gnida in sig i kolasås. 

 

Mysteriet är löst, kolåsåsen är återfunnen. Men hur den hamnade i neccesären är ännu ett mysterium. Jag misstänker Tuva men om det är hon som gjort det så minns hon det iaf inte. Fredrik är huvudmisstänkte nummer två. Jag själv skulle ju såklart aldrig vara så tankspridd... :P

 

Slutet gott, allting gott. Eller vad är det man brukar säga ;)