För en vecka sedan kom mamma hem hit med glass och kolasås åt tjejerna. De fikade medan Fredrik och jag åkte på lite ärenden.

 

När vi kom tillbaka och tänkte hugga in på fikat var kolasåsen som bortblåst. Vi letade och letade men kunde inte hitta den någonstans. Tuva ringde till mamma och frågade henne om hon hade tagit hem den. Men nej, där var den inte heller. Mamma och jag  gnabbade om den där kolasåsen i flera dagar och skyllde på varandra. Jag var helt säker på att hon måste ha tagit med den hem men glömt bort den. Hon var helt säker på att hon hade lämnat den och att det måste varit jag eller Fredrik som ställt undan den någonstans. 

 

En vecka senare frågar Tuvas fröknar lite förvånat "Vad är det med den där kolasåsen?" Jag tolkade det som att Tuva hade ältat det där med kolasåsen i skolan. Men pedagogerna såg bara ännu mer förvirrade ut när jag skrattade och sa att det är ett mysterium och att den fortfarande var borta. Men de visste minsann vart den var. 

 

Tuva hade stått där i duschen efter gympan med en klick koladoftandetvål i handen och frågat om hon verkligen skulle använda det....?! De vuxna försökte i sin tur lista ut om det var en dyr tvål med koladoft eller om det var helt vanlig kolasås. Men vem skulle skicka med kolasås med sitt barn till gympan? Till slut smakade de och det var nog skönt för Tuva som slapp gnida in sig i kolasås. 

 

Mysteriet är löst, kolåsåsen är återfunnen. Men hur den hamnade i neccesären är ännu ett mysterium. Jag misstänker Tuva men om det är hon som gjort det så minns hon det iaf inte. Fredrik är huvudmisstänkte nummer två. Jag själv skulle ju såklart aldrig vara så tankspridd... :P

 

Slutet gott, allting gott. Eller vad är det man brukar säga ;)