Äntligen har motivationen återvänt och studierna rullar på med den smidighet som de alltid gjort förut. Jag inser i efterhand vilken otrolig mental kockout jag var med om förra terminen. Tack och lov är jag tillbaka på banan igen. Nya jobbet känns bra, kollogerorna är mycket trevliga och jag blir väl omhändertagen. Jag har dessutom förmånen att vara den som får extra tid med elever enskilt, så som en klasslärare ofta önskar sig ha tid till. Det kommer bli toppen det här.

 

Vi ändrade rutinerna vid läggning förra veckan för att se om det skulle hjälpa på tjejernas dåliga eftermiddagshumör. Nu försöker jag ha dem klara med tandborstning och läsning till 19.00 så att de somar strax därefter. Jag tycker mig märka en liten förbättring men däremot gäller det att Fredrik och jag planerar eftermiddagen noga. Vips så är klockan 18.30 och det är dags att börja läggningsbestyren. Det är inte helt enkelt. Idag blir det dessutom avbrott i rutinen för ikväll har vi cafetjänst på ponnuklubben. Förra gången stod vi hela familjen och det har tjejerna sett fram emot att göra igen så jag känner att jag inte kan tvinga dem att åka hem och sova. Värst är att jag fått information om att en av hästarna har gått bort i veckan. Tuva kommer förmodligen inte att ta det så bra.

 

Jag ska bli faster igen, så härligt. Vi har ju två underbara småtjejer redan i familjen och nu är två nya gullisar på väg. Den ena kommer i April och den andra i Augusti. Underbart. Småtjejerna har blivit så stora och bubblar och babblar mest hela tiden och är så där härliga som 1,5 åringar är. Det blir spännande att se vad vi får för bebisar nu. Jag gissar på en tjej i April och en pojke i Augusti. I helgen är det kalas för kusin Isac som fyller 6 år vilket innebär att det är 4 veckor kvar till Nellies sexårsdag. Helt sjukt. Vart tar tiden vägen?