Nu ska jag tjata om dom där barnmorskorna igen. Har precis varit på besök igen. Idag fick jag en ny barnmorska eftersom min gamla har slutat. Det är en månad sen jag sist var där och jag hade sett fram emot att få fråga lite om "värkarna" och dom vattniga flytningarna idag. Men då besöket tog drygt 3 min var det helt omöjligt. Jag fick väga mig själv. Hon kastade upp mig på "sängen" för att mäta magen och lyssna på hjärtljuden, innan jag ens hade fått satt mig ner och pratat lite. När jag försökte nämna mina funderingar hörde hon inte alls på. Jag fick fråga 2 ggr hur hjärtljuden låg och hur stor magen var innan hon till slut visade mig skärmen på datorn.

Det var så himla nonchalant. Är det verkligen så dom ska behandla någon som är i slutskedet av sin graviditet? Fine, jag är omföderska. Men jag kan ju ha funderingar och vara orolig för det. Och sen är jag ju framförallt människa och vill gärna känna att dom bryr sig.

Besviken efter besöket pratade jag med Madde för lite tröst. Madde hade 1 cm större mage än mig i den här veckan (YES) men på henne hade dom känt hur barnet låg i livmodern också. Det gjordes såklart inte på mig. Vi kom fram till att det nog är mig felet ligger hos. Eftersom jag nu har så svårt att gilla allihopa... Men sen ringde min telefon.

Det var en liten tant som hette Anne-Maj som lät som hon stod framför stor risgrynsgrötsgrytan med sleven i handen och förklädet på. Hon presenterade sig och sa att hon var barnmorska och frågade mig om det var ok att hon tog över efter min gamla barnmorska Monique. Och genast var jag mycket gladare. =)  Jag ser fram emot att få träffa den här tanten istället, om ca 2 veckor. Så ska jag försöka glömma den jag hade idag. Nya tag!