Nu är det 18 dagar till vår Turkiet resa. Vi är så trötta här hemma, alla utom Nellie. Vi skulle inte orka vänta en extra dag på sommarlovet. Stackars Tuva är helt slut. Hon har haft en jobbig vecka när hon knappt sovit någonting och det lilla hon sovit har varit oroligt med mycket sömngång och snack i nattmössan. Vi skickade henne till skolan i tisdags men fick hämta hem henne igen. Hon verkar inte sjuk, men så otroligt trött. Hon är helt omöjlig att väcka på morgonen. Idag fick hon sova ut och vara hemma och vila. Hon har varit låg och legat på soffan och vilat större delen av dagen. Jag är ingen doktor men eftersom jag känner mig ungfär lika mörbultad själv så ställer jag diagnosen "detärpåtidenattvifårsommarlovnu"!

 

När jag var på blodgivningen och lämnade blod igår hörde jag hur sköterskan till tjejen som låg bredvid paratade om att man kan göra det mesta efter en blodgivning men så skojade hon till det och sa med ett skratt "utom att springa ett marathon". Tjejen blev lite ställd och berättade att hon skulle springa Stockholm marathon nästa helg. Ooops. Själv skulle jag försöka mig på intervaller idag trots att jag också låg på soffan igår hela dagen. Det var första gången någonsin som jag blivit påverkad av blodgivningen. Trött, slut, matt, svimfärdig. Det var en dum idé att dra ut i spåret och det gick skitdåligt på ren svenska. Den glada nyheten för dagen är att jag fick antagningsbesked från högskolan i Dalarna där det stod att jag får börja där till hösten. Jag ska läsa svenska som andraspråk där som inte finns här i Gävle. Spännande. Sista uppgifterna går segt i skolan nu. Jag skiter fullständigt i vad det kallas när laxarna dör direkt efter att de lagt ägg eller hur kvävets kretslopp ser ut! Hållbar utveckling i all ära men, "DETÄRPÅTIDENATTVIFÅRSOMMARLOVNU"!!!!