Morgonens mentala styrkepass bjöd på samma malande negativa tankegångar som en uppförsbacke under en joggingtur. För varje jag vill inte, jag kan inte, jag hatar kändes lutningen brantare. I min hjärna varvades de vanliga opeppande fraserna jag orkar inte, det går inte, det är omänskligt att utså så mycket påfrestelse, jag kommer att dö. Tre toalettbesök senare har hon åtminstone gått med på att sätta på sig trosorna och strumpor. Jag inser att jag kommer att överleva även den här backen. Vi går nu in i slutspurten och jag hade önskat nedförsbacke hela vägen i mål. Men man vet aldrig imorgon kanske jag når krönet på backen. Fyra väckningar och fyra nattningar kvar är lika med 8 ronder. Kämpa kämpa!