Förra läsåret var det mornarna som var katastrofala här hemma med bråk varje dag. Nu har det istället övergått till kvällarna. För varje kväll som gått nu sedan vi kom hem från resan har de bara blivit värre och värre. ALLT är fel så fort det blir dags att gå och lägga sig. Hon skapar problem som inte finns och av någon anledning så hotar hon med att inte göra de saker som hon själv älskar. Det är som att hon tar det hon tycker allra mest om för att det ska göra mig ledsen och så förstår hon inte att det är henne det skulle drabba. T.ex. "Jag tänker aldrig mer gå på hästskötarkurs!", "Jag tänker inte äta frukost imorgon!", "Jag tänker inte gå ut på hela dagen imorgon!", osv osv osv. Jag har provat att svara på alla möjliga sätt, avvaktande, frågande, förklarande, och på alla sätt jag kan komma på men så fort jag försöker säga någonting eskalerar utbrottet och blir värre. Och att inte svara alls blir ännu mer tokigt. Jag känner mig maktlös och vet inte riktigt hur jag ska hantera situationen. Som tur är verkar hon sova av sig det och så går det ganska bra på mornarna iaf. 

 

Jag skulle tro att det handlar om att hon är trött efter en hel dag med intryck och att kravet på sänggång trissar igång ett utbrott. Men hur ska jag lösa det då?! Hon går och lägger sig mellan 19-20 (beroende på när utbrottet trubbats av) Jag kan ju inte lägga henne tidigare. 

 

Nu har vi iaf bestämt att vi ska åka till Långå i helgen. Där brukar hon få ro och kunna lugna ner sig. Det är tredje hösten i rad som vi drar upp dit för att lugna ner hennes nerver och de tidigare två gångerna har det fungerat bra. Vi får hoppas på att det hjälper även den här gången. 

 

Hon har iaf varit på hästskötarkurs idag och hon stålar ikapp med solen när hon är i stallet. Det är verkligen hennes kall. Hon sa redan innan vi svängt ut från parkeringen att hon längtar till nästa gång =) Gohjärtat!