Liv med autism

På onsdagar 22.35 sänder de en serie där de vill pålysa funktionshindren som gömmer sig bakom en diagnos. Det är så synd att den har fått så dålig sändningstid, det här är något som alla borde se. Idag sa specialisten att det är vanligt att folk är utbildade att i tanken förstå funktionshindren men att sedan föra över det till sitt agerande funkade inte alls för de flesta. Det där tänkte jag senast på igår när vi hade ännu en kläddispyt. Eftersom att det här är ett dagligt problem som jag haft fördelen att få be om råd om så vet jag att jag inte ska tvinga henne att klä på sig själv, jag ska inte försöka vänta ut henne för hon kan mycket väl stå på sig ett dygn och framförallt så är hot och bestraffning inte aktuellt eftersom att hon inte kommer att lära sig av det. Hon låg iaf i sängen igår och märkte inte ens av min existens. Jag tror ärligt att hon inte för det då heller, det är inte bara som hon låtsas. Det var som att klä på en förlamad. Jag vet hur jag ska tänka och agera men det är såååå svårt ibland. Jag hade lust att sucka. Att hota med indraget lördagsgodis. Att prova gå därifrån tills hon gjorde det själv. Men jag har ju redan provat allt det tidigare utan effekt. Jag hade lust att säga att alla andra 7 åringar kan faktiskt klä på sig själv. 
Jag gjorde det inte, men det var inte lätt. Jag teg och klädde på det tunga köttstycket kläderna. Och vips förvandlades den till en söt, glad unge. Min fina dotter, helt oförstående över att det hade utspelat sig någonting som mamma kunde ha upplevt som jobbigt. 

På seminariet som jag var på nyligen så sa kvinnan, som har en dotter med liknande problem som Tuva, bara i förbifarten. " och att jag måste städa hennes rum varje kväll" eftersom hennes funktionsnedsättning gör att hon inte vet vart sakerna har sin plats. Där gick det upp ett ljus för mig. Aaahhh...det förklarar saken. Tuva gör det alltså inte för att spela dum eller göra mig irriterad, hon kommer helt enkelt inte ihåg vart det ska ligga. Hennes hjärna har förmodligen tyckt att det inte var värt att lägga på minnet, det lilla begränsade närminnet som autismen tillåter. 
Får jag sucka nu? När hon inte hör. Jag hatar ju att städa, jag hade hoppats på en förbättring på den fronten. Men kvinnan som föreläste pratade om en tonåring som hon städade rummet åt varje kväll så jag får väl bita ihop helt enkelt.

Nu ska inte jag vara en sån surpuppa och gnälla på allt hela inlägget. Tuva är
Världens finaste tjej med vissa drag som för henne unik. Idag möttes jag t.ex. Av det här när jag skulle vattna blommorna 


Jag blev alldeles tårögd både över att hon skrivit ett ord helt själv utan att fråga någon, och så fint dessutom, och över att hon är så fyndig. Härliga Tuvisen ❤️




Kommentarer



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0