Det var innan Tuva fick sina diagnoser som jag läste boken. Den var gripande och gjorde mig ledsen samtidigt som det gjorde mig glad och lättad över att jag inte var ensam. Glad att jag kände igen mig i mycket. Det gjorde att jag kände att vi var "normala" i det "onormala". 

Hon pratade om funktionsnedsättningarna. Vad de gör för de som lever med dem. Hur vi runt omkring dem bör tänka osv. Samma känsla infann sig för mig. Jag känner mig hemma. Jag är inte ensam. Det finns fler som upplever samma vardag som oss, med alla problem och svårigheter. 

Hon sa en bra sak om att bara normal. Vem är normal? Om det är normalt att vara som majoriteten så påpekade hon att de enda som var normala var kineserna. Inte de som är adopterade från Kina, utan de som är födda där ock bor där. De är majoritet av jordens befolkning. Vi andra är onormal i det syftet. Det tål att tänkas på. 

En annan sak som hon sa som jag känner att jag kan ta med mig var INSE-B

Innan

Nu

Sedan

Emotioner

-

Beteende 

En mall för hur vi(som har kontakt med barn funktionsnedsättningar) kan tänka.

I de första situationer då det uppstår problem(Emotioner som skapar ett Beteende ) försöker vi få klart för oss vad som hände( Nu) och hur vi ska göra för att lösa det ( Sedan ) Men vad vi borde fråga är, vad vad det som hände Innan som skapade emotionen som skapade problemet? Det är det vi måste veta för att kunna ändra på det till nästa gång. Användbart på alla barn! 

Superbra föreläsning!