Nu ikväll vaknade Tuvisen nån timme efter att hon hade somnat. Helt otröstlig. Hon grät och grät. Efter nån timme började hon gnälla att det inte gick att sluta och att hon inte visste vad som var fel.

Som föräldrar till ett barn som har svårt att uttrycka sig så är vi vana vid att leka detektiv en sådan här gång. Vad är fel? Tankarna snurrar. Hon bad om vatten flera gånger och jag trodde först att hon blev törstig av allt gråtande, men det var en pusselbit. Hon hostade även tillgjort lite då och då.

Pusselbitarna föl på plats och jag insåg att hon nog har ont i halsen. När jag tittade i halsen på henne så var hennes halsmandlar väldigt svullna. Mysteriet löst.

Stackars Tuva som inte ens kan sortera ut känslan av att ha ont i halsen, bland alla andra sinnesintryck, känslor och känningar som strömmar runt i kroppen hela tiden. Vi som har hjärnor som klarar av att göra det, borde vara mer tacksamma för att inte behöva anstränga oss för att känna!