Nellie vaknade som Gnellie och sa "jag har ont i min huve mamma" hon är alltid glad som en solstråle när hon vaknar så jag blev nojjig och gick och hämtade termometern. Men ingen feber. Skönt tänkte jag och fick en stråle med kräks i knät. Mindre skönt och extremt ofräscht!

Det är ju så hemskt när man tycker så synd om den lille som mår så dåligt samtidigt som man helst vill försvinna från jordens yta själv för att det är så äckligt. Jag fick in henne på toaletten så en tredjedel kom i toan. Tack och lov. Men att ta rätt på resten var varken trevligt eller lätt.

Att sen behöva ringa till mina stackars jobbarkompisar för att berätta att jag måste vara hemma idag igen var heller inte så roligt. Jag var ju hemma med henne förra veckan. Men vad ska jag göra då....? Fredrik hade precis gått och lagt sig efter att ha jobbat hela natten. Man kan ju inte direkt ställa in hans arbetspass när det redan har gjorts...

Ibland är det helt enkelt mindre trevligt att ha barn