Att övertala Tuva att ta sin medicin var inga problem. Hon tuggade stolt i sig sin lilla tablett och verkade köpa att hon skulle försätta att behöva göra så, alla dagar. Jag förklarade att det vara för att hon har en sjuka som gör att hon somnar korta stunder hela tiden. So far so good.

Under nattens svarta timmar hörde jag gnyendes inifrån hennes sovrum och där började problemen. Biverkningarna ville inte vänta en sekund mer än de behövde. Feber, ont i kroppen, illamående som gick över i kräkningar. Lilla Tuvisen ser dessutom väldigt konstig ut på ögonen. Blicken hänger inte riktigt med. Själv måste jag pallra mig till jobbet, känns kul. Nån måste ju jobba...ska nog se till att ändra det innan dagen är slut. Mammas skrutt blev alldeles vansinnigt ledsen när jag gick ifrån henne i hennes nöd. Hjärtat :*(