Att köpa en doseringsask till Tuvas mediciner var ett måste om vi skulle kunna ha koll på om hon tagit tabletterna eller inte. Eftersom vi oftast träffas ca 5 min per dygn hinner vi inte prata så mycket alla gånger och då kan det ju vara bra om man bara kan se ifall medicinen är borta ur facket eller inte.

Asken i sig gav mig flashbacks från min barndomstid då jag åt epilepsi medicin och hade en sådan där ask.

Tack och lov fanns det lite finare askar ny och Tuva blev riktigt glad över sin.