Under en ganska lång period nu har det varit som ett lotteri att sätta sig på toaletten på våran nedre våning. Den har varit trasig så när man satt sig ner har man glidit åt höger och fått hålla i sig i handfatet för att inte fara i golvet. Och många gånger efter att tuva suttit där har man kunnat dra en lättnadens suck över att avfallet kommit i toan, andra inte.

Ganska nyligen gick den, inte helt oväntat, sönder med ett brak. Fredrik fick i uppgift att köpa en ny.

Självklart snålades det in och köptes den billigaste varianten. Vilket resulterar i ett riktigt vobblande fram och tillbaka innan man kan slappna av och släppa ut det som ska ut och känna sig säker att det träffar. Nu på morgonen nr jag borstade tänderna tänkte jag slå mig ner uppe på sitsen för att vila mina trötta ben en aning. Det var dumt... Att dömma av hur sitsen reagerade på det kommer nån att snart trilla igenom locket ner i toan.