Nu är vi framme. Resan gick jättebra! Jag har väldigt snälla barn kan jag konstatera när de jämförs med andra små monster. Det är klart att en flygresa på nätan elva timmar inte är världens roligaste sak med 2 små tjejer, eftersom det inte ens är det som ensam vuxen.

Jobbigast på flyget var att barn släpper ju allt de har i händerna. Så fort de tagit av en kork från en tuschpenna så slinker den ner på golvet och sen är det värsta projektet att krypa fram den igen. Och Nellie skulle såklart varje gång hon ville dricka eller äta något, släppa sin napp. Rakt upp och ner, inte en tanke på jobbet som ligger bakom att få fram den igen.
När man sedan flyger under nattetid och gubben bakom snarkar som en hel motorsågsmassaker så vill man ju inte gärna buffla runt bland sätena och väcka alla.

Barnen sov ca 3,5 timme på flyget och Fredrik och jag nånstans runt 1,5 timme. Så nu ligger vi däckade och barnen snarkar högt och ljudligt. Klockan är här 19.30 nu. Och nu orkar vi inte vara vakna längre. Men för att ni inte ska bli oroliga tänkte jag kasta iväg några ord.

Värmen slog emot oss på flygplatsen och jag insåg att jag måste vara född för att leva i ett tropiskt klimat. När andra gnäller på den tryckande värmen, ÄLSKAR jag att bli hel omlindad i mjuk och gosig, blöt, supervarm luft. Det värmer ända in i hjärta och själ. För att inte tala om naturen. Regnskog....aahhh...vårt att hitta vackrare.

Tyvärr är det en dålig period vad vädret gäller här nere så vio har redan fått träffa på en del regn och molnighet. Men än så länge har jag inte brytt mig. Så länge det är varmt.
Vi har badat lite och spanat in omgivningarna. Vi bor i en fin bungalow väldigt nära stranden.
Niklas: vi bor tydligen väldigt nära den där strandade båten. Får gå dit och kika.

Gjorde ett försök att kasta med nån bild men jag orkar tyvärr inte vänta på att de laddar upp så ni får klara er utan idag.
Kram till alla som vill ta åt sig :)