Snipp snapp slut

Idag hände det! Har känns det närma sig. Sakta men säkert.

När jag var liten och vi gick hela familjen till Henrys herrfrisering för familjehaircutting fick jag aldrig välja hur jag ville ha det. Jag sa att jag ville ta två cm. Då tittade mamma och herrfrisören Lena på varandra och himlade med ögonen. Lena sa att det går bara att ta 2 dcm, annars växer inte håret nåt. Jag sa att jag ville ha kort flikig lugg. Mamma och Lena tyckte jag skulle ha en tjock ponnylugg ända från virveln. Helst med ett fult diadem sen också.Jag hatade det!

Jag lovade mig själv att alltid höra som kunden vill. Inte föräldern. Det är allt annat än lätt. Speciellt en vecka som denna. Sportlovsvecka. 20 barnklippningar på rad.
Vet ni hur vanligt det är att barnet säger att de vill klippa bara topparna och mamman eller pappan säger åt mig att ta en dec? I 8 av 10 fall, minst!

När jag då idag hade en kille i 15-16 års åldern med hår nedanför axlarna som sa att han ville spara håret men ha en "busig" frisyr åkte jag dit. Styggt! Jag sade åt honom att om han ville spara håret så kan man inte klippa en rolig frisyr. Antingen toppa det, ELLER göra en kortare busfrisyr. Mamman tyckte att det kortare alternativet var bättre och killen sa inte ifrån. Han hade lite längre en 1 dcm längder när vi var klara. En tuff frisyr. Snygg om jag får säga det själv. Killen börjar nästan gråta och säger " jag är inte alls nöjd! Det är alldeles för kort"

Jag dog lite inombords. Inte mycket att göra. En nöjd mamma betslade med de tröstande orden att det växer snart ut och jag blev boven i dramat. Nu får jag leva med det dåliga samvetet och känslan av att ha gjort precis som herrfrisören gjorde med mig!


Kommentarer
Johanna- mamma till 3

:(

2012-02-28 19:33:39
URL: http://jobeah.blogg.se/



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0