Åka buss

Jag har alltid hatat att åka buss. Och när jag inte åkt buss på länge blir jag ruggigt folkskygg och kastar mig in på handikapp platsen längst fram bakom busschaffören, med en vägg rakt i ansiktet för att slippa möta en massa främmande ansikten som stirrar på väg nedför bussgången. Nu har jag haft busskort ett tag och det är ju sjukt smidigt att åka buss. Jag mår inte riktigt lika dåligt av att kliva på bussen nu när jag vant mig. Nu för tiden sitter jag hellre längst bak så jag kan vara den som stirrar när de andra går på. Det värsta är ju när bussen är nästan full. När jag måste sätta mig brevid någon. Det hatar jag. När man sitter som på nålar rädd att "tränga in" den som sitter brevid. Och så törs jag nästan inte plinga om jag måste sträcka mig över den som sitter brevid. Det är ju så konstigt, jag som är så social i andra samanhang.
Ännu värre är det om jag måste sätta mig brevid en pensionär. Jag får för mig att de luktar illa. Vilket de oftast gör. Har ni tänkt på att många pensionärer (kanske även yngre människor) andas högt. Alltså så att man kan höra andetagen när de tas. Det äcklar mig. Och jag får för mig att det kommer ut en massa baciller vid varje utandning och då måste jag själv hålla andan hela resan. Jobbigt! 
Här om dagen fick jag sitta brevid en liten farbror. Jag blev direkt på helspänn. Innan jag insåg att jag faktiskt inte hörde hans andetag. Några hållplatser senare tog jag mod till mig och sniffade ut i luften. Nä, det luktade inget kontigt. Tji fick jag! Fjantskalle!

Kommentarer
Anonym

Hahaha! älskar't!

2012-02-27 21:03:24



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0