Idag när jag klev på löpbandet och började springa kändes det så otroligt tungt. När jag sprungit 1km tänkte jag att idag fick det minsan räcka med 2km för sen skulle jag dööö. Men efter 2 km började det kännas bättre och jag bestämde mig för att ta 3km. När jag sprungit 4 km var jag superpigg och ökade på farten på bandet ganska mycket för att spurtspringa 1km och sluta på totala 5km. Rekord. Tyvärr fick jag ett *hmrf* bakom ryggen vid 4,7km. "Kan du flytta på dig nu, det är faktiskt kö" Fan, fan, fan tänkte men hoppade snällt av för den där förstöraren. 1minut till hade ju räckt för 5km:ers gränsen. Hon ställde sig på bandet och gick i 40 sek....sen hoppade hon av....ALLVARLIGT! Tjockis... hade jag lust att skrika åt henne. Ok, kanske lite väl drastiskt, men lagom till hon hoppade av hoppade 3 andra också av. Hon hade kanske kunnat vänta på sina 40 sekunders promenad till de hade hoppat av. Det är verkligen en nackdel med att inte springa utomhus. Efter att jag stretchat och precis kommit ut ur duschen kom hon in i omklädningsrummet och var tydligen färdig. Härligt med en 20 minuters träning. Latmask! *pff* 

Nu sitter Fredrik och jag och tittar på ett träningsprogram som börjat på 3:an. Peppande. Jag önskar att jag hade en PT som skrek åt mig om träningen och skällde på mig om maten. Åtminstonde i 7 veckor som de här dönickarna på tv.