Idag har jag haft en riktigt tung dag och har därför sagt ifrån mig alla uppgifter och allt ansvar här hemma nu för kvällen så Fredrik får sköta allt. Jag orkar knappt tänka mer idag.

Tuva skulle göra en undersökning av njurarna på sjukhuset. Att sätta i ett flyplan och spruta in lite mojs var inget problem. Men när hon skulle lägga sig på "sängen" för att åka in i röntgenmaskinen fick hon panik (helt väntat eftersom de sist höll fast henne) och sen blev det långa timmar med övertalningsförsök och massor av gråt. Det slutade med att de drogade ner henne totalt så hon bleb helt fnissig och som en spagetti. Men det gick inte ändå. Hon grinade och fick panik av maskinen. Vi kan ju hoppas att de åtminstinde fick någon bild som kan visa att det är ok eller om det är nåt problem.

Nellie var hos mamma under hela tiden vi var på sjukhuset och hade inte sagt ett knyst i gnäll-väg under hela tiden. Men så fort hon såg mig började hon gnäll och grina och gör det fortfarande. Vi skulle åka hem och fira pappa som fyller år idag och då skrek hon så hon kräktes i bilen. Jag häll på att köra av Böna-vägen för jag blev så stressad. Det lät som hon höll på att kvävas av sina egna skrik. Hon har ganska länge nu gnällt när vi satt ner henne i bilstolen och visat att hon inte tyckt om den. Men aldrig så här. Det var lika på hemvägen. Då också Tuva somnade. Så när vi klev innanför dörren här hemma grät båda tjejerna för full hals och det kändes som mitt huvud skulle sprängas. Jag tror ta mej tusan att nån har grinat från kl 10 i morse till kl 20 nu på kvällen.

Nu kastar jag iaf in handduken för idag och hoppas på en bättre dag imorgon. Men det är nog kanske bäst att ta fram nästa storlek på bilstol åt Nellie iaf. Annars tänker då inte jag sätta mig i nån bil med henne igen. :P