Ena dagen är näsan helt snorfri och det är alldeles ljuvligt lätt att andas. Nästa dag är det stop uppe nånstans bakom ögonen och så rinner det ur näsan hela tiden. Man snyter och snyter tills man får sår under näsan och ändå finns det mer kvar. Var kommer det ifrån? Är det måntro lite av hjärnan som smälter? Och sen en vacker dag är gångarna helt välsignat fria igen och snörvlandet är ett minne blott...