Har precis tittat färdigt på Shutter Island. I början av filmen då jag vanligtvis skulle ha varit rädd. När han sprang runt i mörka gångar och jag bara väntade på att nån skulle hoppa fram så att jag skulle hoppa till och det skulle kännas som om hjärtat stannat en stund. Just då var känslan av att gå upp och skydda mina små underbara barn störst. Jag kunde inte riktigt förstå vad jag förut har varit rädd för under skräckfilmer, vet inte om den här går in i den kategorin, men filmer med läskiga perioder i. Är man rädd för att samma sak ska hända en själv eller är man rädd för ljudet och känslan av att vara rädd? Jag kom verkligen till insikt med vad som är viktigast i mitt liv. Mina fina, underbara tjejer =) Hur sen filmen avslutades var så jobbigt för mitt redan moderskänsliga hjärta så jag tror att jag måste slå på ett avsnitt av nån lättvindig komedi serie t.ex 2½ men eller vänner så att jag kan känna mig lite lättare om hjärtat. Sen ska jag bära över Tuvisen i min säng och så ska jag och tjejerna gosa ner oss i våran säng allihop! Filmen var i alla fall superbra och Leo var som vanligt helt suverän!