Jag förstod redan när Nellie sovit i 2 timmar att den här natten kunde bli jobbig. Men så här jobbig hade jag inte trott.

Nellie vaknade minst 4 ggr i timmen av att hela hennes huvud vr fyllt av tjockt slem som letade sig ut både genom näsan och munnen. Hon hostade tills hon kräktes upp slem och hon nös så det flög slem i hela sängen. Jag var helt säker runt 3 snåret att hon skulle kvävas i sitt eget slem.

Ungefär runt 2 snåret började jag dessutom att få ont i den gamla ovännen mr foglossning. Det blev värre och värre och efter en timme hade jag så ont att det var omöjligt för mig att somna in de korta sunderna mellan Nellies attacker. Man kan förmodligen inte kalla det foglossningn när man inte längre är gravid men det känns lika. Den måste ha uppstått pga den lilla 5 min stunden på hästryggen och sedan allt springande upp och ner för trappen för att titta till Nellie innan jag själv gick och lade mig. Jag hade iaf glömt hur ont det gjorde. Tur att man glömmer fort säger jag! FYYY i hela helvete så ont det gör. Och folk gnäller på ynka förlossningssmärtor. Pff, säg till när ni har haft foglossning. Då kan vi börja prata smärta!

När Nellie skulle få sin grötfrukost gick det absolut inte eftersom hon då blev ännu grötigare i halsen och kräktes då direkt. Varken välling eller ersättning gick heller. Får se hur länge hon klarar sig med vatten...