Pinsamt skulle man kunna uttrycka sig. När jag fick ringa till hälsocentralen idag och förklara hur det låg till med alla Tuvas urinvägsinfektioner och hur det blev extra krångligt sist när även jag hade en samtidigt. Nu är det iaf dags igen. Idag är det 3 veckor sedan Tuva avslutade sin kur och nu har hon det igen. Vi fick gå till barnkliniken dagen efter avslutad behandling för en uppföljning. Då visade urinprovet avikelser men det behövde odlas innan man kunde säga om det var snälla eller elaka bakterier. Provet tappades då bort. Skräll. Efter det har vi lämnat 4 prover till varav iaf 3 har försvunnit. Nu sitter jag här och väntar på ett samtal om odlingen är klar på det fjärde provet. Eftersom jag räknar med att de tappat bort även det så har jag ett rör med Tuvas kiss i kylskåpet redo att åka upp med. Ska man behöva följa med proven överallt och sitta och vakta dem medans de testas för att det ska med säkerhet inte försvinna?!?

Stackars Tuva gnäller på att det gör ont och svider. Ska hon aldrig få slippa det här? Kan man inte göra nånting åt det?! Så himla frustrerande. Jag vill ju inte att hon ska äta starka medeciner hela tiden. Vem vet vad det kommer att göra med hennes barnakropp till slut? Usch vad jag är less på detta nu!