Idag var jag till BM och vägde Nellie. Det var som jag hade misstänkt. Hon hade bara gått upp 30g i vikt på 3 veckor. Stackars liten har ju blivit svältfödd! Jag blev knäckt och började gråta när jag fick höra det =( *snyft* Stackars barn. Så liten men ändå så tapper. Hon har ju varit glad så jag hade inte trott att det skulle vara så illa. Hon väger 4300g nu. Tuva vägde 4600g när hon föddes =/

Amingen fungerade ju inte med Tuva heller. Hon skrek och skrek hela tiden hon. Så då rekomenderade BM mig att ge henne ersättning. Jag kombinerade ersättning med tuttning i 3 månader. Sen gav jag upp och gav bara ersättning. Då slutade hon gråta och blev världens gladaste bebis. Nu har jag verkligen kämpat för att inte behöva börja med ersättning till Nellie. Jag har ammat och ammat. Varje gång hon gråtit så har hon fått tutte. Och det är inte lite ofta det. Men ändå så hjälpte det inte. De brukar säga till de vars barn växer mycket att de har grädde i brösten. Vad har jag då.....vatten?!?!