Ovan
Tuva är hos sin farmor och farfar och Fredrik och Snellie vilar. Jag är så ovan med att ha så lugnt och ingenting att göra så att jag inte vet vad jag ska göra med tiden. Annars har jag tusen saker på schemat samtidigt som jag ska passa en 4 åring som är i nån sorts trotsålder och ta hand om bebisen (som inte är särskillt jobbigt) Nu när jag har tiden så har jag ingenting som jag behöver göra....konstig känsla. Jag saknar faktiskt ståhejjet.
Igår bakade jag till Fredriks födelsedag nästa vecka. När jag hade fyllt sockerkaksformen med mjukpepparkakssmet och det var lite kvar på kanterna i skålen, dreglade jag nästan. Vet du ens hur gått det är med sån smet??? Det vet jag, och inte fick jag smaka. Istället fick jag titta på när Tuva slurkade i sig allt. Och som hon smackade.
Jag börjar längta efter att få tugga på nånting. Det är ju ingenting i den här dieten som är tuggbart och det börjar kännas lite nu. Men det går relativt smärtfritt än så länge. Vågen visade minus 3 hg imorse igen. Hejja. Jag har börjat känna av hungerkänsla senaste dagarna och det är ju lite jobbigt. Börjar jag att bli hungrig så blir det nog svårare att stå emot. Madde och jag har bokat in en luchdate på Flanörcaféet den dagen jag får börja äta. Då jäklar blir det en kyckling och baconsallad med mangorajja dressing *dregel* Jag ska försöka köra lite GI tänk när det här är klart. Kanske äta mycket sallad och kött och endast väldigt lite kolhydrater om det är grillning. Och så gott det går vid vanliga maträtter också. Så hoppas jag att jag kanske vågar mig ut i bikini i sommar. Det känns värst med Kreta resan *dödsångest* Tänk om alla runt omkring börjar kräkas för att jag är så äcklig?!?
Tjurigt värre
Bantingen går fortfarande bra. Jag tycker att milkshakesen fortfarande är goda och jag har inga större problem att hålla mig från annat än så länge. Igår morse hade det gått exakt en vecka och vågen visade 2,3 kg:s minskning, medans måttbandset visade minus 2cm i midjan och minus 1 cm runt höfter, byst och lår. Det är inte så mycket som för de flesta andra som håller på med det här. Men tjejen jag köper av sa att om man går ner sakta så brukar det vara mer hållbart. Men eftersom jag var lite besviken med resultatet vägde jag mig imorse igen och hade gått ner 3hg till.Så jag får kanske vara nöjd ändå. Det är ju ändå 2 veckor kvar. Igår och inatt var första gången som jag kände mig hungrig iaf. Man kan hoppas att det är pga att fettförbränningen har kommit igång ordentligt! =))
Effektivitet
Besvikelse
Dagens I-lands problem
Solhjulsloppet
Sen for vi hem för att Tuva skulle delta i Solhjulsloppet som de har varje år på hennes dagis. Hon fick en gul väst och en nummerlapp. De var så söta alla små parvlar när de sprang runt i sina springkläder =) Ohej va det gick när de sprang. Jag tror inte jag skulle ha orkat runt den där banan själv faktiskt. Jag nöjer mig med promenader jag =) Tuvas bästis Booniysa trillade av gungan förra veckan och bröt nyckelbenet och Tuva har tjatat om det sen dess. Hon har längtat sååå efter henne. Och idag dök hon upp och tittade på loppet. Vilken lycka det var för tjejerna att träffas =))
Klipp klipp
Helg
Vilken helg! Tuva, sNellie och jag åkte ut till Gräsbäcken på fredag efetrmiddagen. Jag var rädd att det skulle bli jobbigt att inte få gotta på mammas mat och äta en massa skräp som jag annars alltid gör där. Men det var inga problem. Lördagen var hur härlig som helst med strålande sol. Tuva och Boje invigde deras nya pool men mamma kom aldrigh i =) Jag fick inte bada för att jag nyss satt i spiralen.
Söndagen vaknade vi till regn. Vi åkte hem tidigt för att hämta upp Fredrik och åkte till Järnvägsmuseet. Det var en massa jippon där med Mora Träsk som uppträdde bland annat. Hästen Berta från Hemlingby skulle vara där men hade gått hem när vi kom. Då blev Tuva ledsen. Det spöregnade hela tiden så trots regnkläder gav vi upp ganska fort. Men det var mysigt ändå.
Nu är jag inne på 4:e dagen med sopporna. De första 3 sägs vara jobbigast men än lider jag inte. Jag hade inte trott i förväg att man kunde vara så mätt av så lite. Jag blir hungrig strax innan jag ska ta en ny soppa men emellan är jag inte hungrig alls. Jag står mig ca 5 timmar på en soppa. Och helt ärligt så känns det ganska najs att slurka 3 milkshakes om dagen =) Får se om jag tycker det om några dagar också eller om jag är superless då =)
Camebridge
Imorse badade jag Nellie. Hon har hatat att bada ända sedan hon föddes och jag har tyckt att det varit så tråkigt. Tuva älskade att bada ändå från första stund. Men nu när hon har lagt på sig lite mer hull(eller vad man nu ska kalla det, lite mer vikt kanske) så verkade hon för första gången njuta av att bada. =) Härligt. Men som ni ser på bilden så kan ingen anklaga henne för att ha grova armar =)) Inte ben heller för den delen.
Olika faser
Tuva däremot har aldrig varit så jobbig som hon är nu. Det är kanske jättehemskt av mig att säga, mammor får väl inte klaga på sina barn. Men det är mer ett konstaterande. Hon har varit så go och glad jämt att jag börjar undra om nån har bytt ut henne. Hon bråkar och skriker om ALLT! T.ex så skrek och bråkade hon om att få ha mössa på väg hem från dagis idag att det slutade med att hon gick hem i mössa, t-shirt och leggins. 23 grader i skuggan. Just nu skriker och grinar hon för att Fredde åkte iväg och handlade, fast när han försökte få henne att följa med och då bråkade hon lika mycket för att hon inte ville följa. Nu skriker hon om att hon ville följa. Så här håller det på hela dagarna. Jag blir helt slut! För att inte tala om döv. Är det för att hon fått syskon eller är det bara en fas? Säg att det går över.....gode gud låt det bli bättre!!
Camebridge har gått bra hitills idag. Imorse när jag vaknade var jag superhungrig. När jag skulle blanda till en vaniljmilkshake höll jag på att svimma när jag insåg att det blandades med endast 2,5dl vatten. Hur skulle jag kunna bli mätt på det......men det blev jag. Jag stog mig på det från 8.30 till 14 utan problem. Nu är klockan 17 och nu kurrar magen och känns tom. Jag har inte varit nå mer sugen på att äta än det vanliga godissuget. Jag gissar att det är nu på kvällen det kommer bli jobbigt.
Nu ska jag gå och låsa in mig på toan och duscha minst en timme så jag slipper höra Tuvas grin och skrik en stund innan Fredde åker och jobbar. Ge mig styrka
Bit ihop eller bryt ihop
Idag var Madde och Isac här. Vi gick en timmes promenad, shoppade kläder på internet och mös med bebisarna. Sånt som vi mamma lediga gör =) Och det var precis hur mysigt som helst!! Jag är så glad att jag har Madde!!
Bejbis
Sommaren är här!
Anne-Maj var lika fantastisk som vanligt. Jag ska sätta in en ros i tidningen åt henne nu har jag tänkt. Hon kramar om mig så hjärtligt när jag kommer och är bara sååå härlig!
På vägen hem gick jag förbi fängelset, och dra mig baklänges, liljekonvaljerna hade börjat slå ut. Myyyysss! Jag älskar sommaren!!
Lureneri
Dolt nummer
Knutte 5 år
Grattis Knutte 5 år!! När Knutte föddes var det en enorm lycka för mig. Han var första barnet i kompis gänget och äntligen fick jag snusa lite bebis. Vi bodde grannar också så vi umgicks så mycket så att han kändes som min egen. Vi fick träna lite på honom innan vi fick barn själva =) Och idag är han 5 år. Tänk va gamla vi måste ha blivit utan att förstå det själva. Solen sken upp precis tills vi kom dit och det blev supervarmt och skönt på altanen. Knutte hade fått en jättestudsmatta i present och alla barnen hoppade som dårar =)) Jag funderar starkt på att köpa en sådan i present till Tuva. Trots att jag gnällt på att det står en sån där på var och varannan gräsmatta. Men det är superbra att träna balans och att motionera på. Och eftersom Tuva är ganska lat så kan ju det vara perfekt. Det krävs dock lite övertalning hos Fredde. Han är inte särskillt sugen på att ha en sån där på gräsmattan. Men det kanske överväger kaninen som hon önskar sig =)
Grillning
Vilken fantastisk dag gårdagen var! Supersommarvärme så där i mitten av maj. Min mamma fyllde 50 år också. GRATTIS mamma!! Hon är i Tunisien och de hade dåligt väder igår när vi hade så fint. Trist för dem.
Det kom över en flicka från gården och lekte med Tuva på dagen. Det är första gången Tuva har en kompis hemma utan föräldrar. Mysigt! Det är enklare att ta hand om barn i deras ålder när de är 2 för då har de varandra att leka med. På kvällen drog vi ut till Mickans stuga i Furuvik för att grilla. Det var hur härligt som helst. Tyvärr var det ganska kallt. Tuva var vaken ändå till elva innan hon slockande som en död i Annas famn =)
Nu bär det av på Knuttes 5 års kalas. Tänk att han redan är 5 år. Känns inte som det är så länge sen han föddes. LillKutten =))
Baby Knutte =)
En sån där dag
Syskon
Äntligen har Tuva börjat intressera sig för Nellie! Imorse frågade hon till och med om hon fick hålla henne =)) Hon går förbi och pussar henne och klappar henne på kinderna lite då och då. Hon sitter och pratar med henne och sjunger för henne. Och idag har hon presenterat hela Bamse gänget i babygymmet för henne =) Äntligen känns det som det ligger lite syskonkärlek i luften!!
Yrväder
Jag insåg nu när jag har sånna problem att bara städa lite att jag kanske måste börja fundera på bakning inför 4 års kalas i slutet av Juni. Redan nu. Om jag ska hinna med det. Problemet är bara hur jag ska klara av att inte äta upp alla kakorna innan kalaset. Och sen har jag lite ångest för det här med 4 års presenten. Jag vet inte alls vad hon ska få. Och dessutom så har ju vi inte handlat presenter åt henne tidigare år eftersom jag tycker att hon får för mycket grejer ändå. Men nu känns det som att hon är så stor så hon kommer fundera om hon inte får nåt av mamma och pappa. I julas såg jag ett piano med mickstativ på nere på BR som hon tycket var jätterolig. Problemet är bara att det börjar bli så trångt inne på hennes rum av alla stora grejer. Men den kanske inte finns kvar heller. Hon själv vill bara ha en hund eller en kanin...det kommer hon då rakt inte att få!
2 månader
Idag var vi till Bvc och vägde henne. Hon hade gått upp nästan 600 gram på en vecka!! Jippie!! Lite skillnad mot förra vägningen då hon hade gått upp 30 gram på 3 veckor. Men hon kräks fortfarande. Och nu är det ju stängt imorn på HC och på fredag skulle våran Bvc tant vara ledig. Så hon har skrivit in i Nellies journal att vi ska få komma in till en doktor direkt om vi ringer till sjukvårdsrådgivningen. Hoppas att vi inte behöver det.
I övrigt är min bejbis världens gladaste och goaste bebis. Hon skrattar precis hela tiden. Det är inte många gånger om dagen som hon gråter. Jag blir så lycklig av att titta på henne!!!
Utflykt
Idag åkte vi på utflykt med svenska kyrkan. Alla öppna förskolor hade blivit inbjudna till Källviks gård som ligger ute vid Hillsjöstrand. Det finns ett traktormuseum där. Mickan, Wilma, jag och tjejerna åkte ut dit. Solens strålade och det blåste inte alls som inne i stan. Det var superhärligt. De hade dukat upp med massor av fika, vi hade sångstund, mös i solen och så fick barnen klättra hur mycket de ville på traktorerna.Det var hur lyckat som helst!!
Sedan blev jag en sån mamma som jag kanske har (inser jag efter idag) varit alldeles för snabb att döma ut tidigare. En sån som inte har nån koll på sina barn. Vi var inne på Flanör. Anna hade utökat våran lilla grupp. Jag skulle prova ett par byxor inne på Vila samtidigt som jag hade Sparven hängandes på magen i bärselen. Tuva sprang vind för våg utnför och ville hänga på Mickan som hade gått till Gina. Anna och jag skulle stå i kö på Vila, de andra var inne på Gina. Oj va förvirrad jag var.....Huvet ner och fötterna upp. När vi väl kom in på Gina skulle Mickan prova kläder. Anna höll i en kinkig Wilma. Jag svarade i telefonen medans jag matade Sparven med flaska i vagnen. Samtidigt som Tuva sprang in till provhytterna och öppnade alla skynken till de som provade kläder....hoppsan...jag var så förvirrad så jag knappt minns det. Nä jag ska nog fundera både en och två gånger innan jag går på stan med två(tre) trötta barn igen.....
Inatt när jag bytte blöja på Sparven insåg jag att hon hade blivit lite större. Hon har nästan lår nu =) Inte bara skelett. Åh så glad jag blev. Och idag så märker både Fredde och jag att vi inte kan spänna blöjan lika hårt som innan. Men tyvärr så varade inte glädjen så länge för nu på kvällen har hon kräks upp varenda ml som hon fått i sig. Fy vilken orolig och lång natt det kommer att vara. Tur att vi ska iväg till Bvc i morn. Så jag kan få lite expertård. Och helst lite lugnande ord.
Linnea har varit här och hållit oss sällis ikväll och vi har haft det underbart mysigt. Tuva bäddade ner henne och Sparven för nattning i köket =))
Avundsjuka
Tuva somnade på soffan ikväll. Och vaknade av en mardröm. Hon var hysterisk och började sparka och slå emot Nellie och skrek att hon inte tyckte om henne och att hon skulle "gå bort". Usch, det var så hemskt. Jag tyckte att det var lika jobbigt att hon sa att hon inte tyckte om Nellie som det var att se henne så ledsen och panikslagen. Hon sparkade och skrek mot oss i säkert 30 min innan hon kunde gå med på att vi skulle gå upp till sovrummet.
Då började nästa fight. Nellie fick inte följa med upp. Nellie var såklart hungrig också annars hade hon säkert kunnat ligga i babygymmet nere tills Tuva somnat men inte skulle ju Tuva kunna somna om Nellie låg där nere och skrek heller. Tuva blev ännu mer hysterisk av att jag skulle mata henne. Hon tjatade att hon inte tyckte om henne. =((( Ååååhhh Det slutade med att hon insåg att Nellie skulle vara kvar och då började hon gråta efter Fredrik och gjorde det i ca 2 timmar innan hon somnade.
Hon vaknade några timmar senare. Då hade jag fått Nellie att sova i sin säng. Då började Tuva fråga vart Nellie var och om inte hon kunde sova brevid henne. Hon pratade om Nellie ooch hyssjade mig så att inte Nellie skulle vakna. Det är nästan så jag tror att hon hade dåligt samvete över hur hon bettet sig, men samtidigt så tvivlar jag på att hon minns det eftersom hon var i stort sett sovande under hela utbrottet.
Det var i alla fall jobbigt för mig! Punkt slut!
Mami
Nu ska jag packa ihop barnen och åka hem till Madde som jag inte har träffat sen sista april. Henne är jag också beroende utav. Man måste bara få sin Madde tid. Annars går det inte =)
Städdag
Klockan tio infann jag mig ute med krattan i högsta hugg medans Nellie sov i vagnen och Tuva var utrustad med en spade och en liten borste. Planen var att vara med i en timme innan det var dags för Fredde att åka till loppet, och då tänkte vi följa med som morasliskt stöd. Fast det egentligen bara handlade om att smita från städdagen.
Tro det eller ej. Jag tyckte att det var riktigt skojigt. När tiden var inne för Fredde att sätta på sig nummerlappen och åka så hade jag inte alls hunnit med så mycket som jag hade tänkt så vi stannade hemma och fortsatte städa. De flesta grannar var ute och alla var glada och trevliga. Alla hjälptes åt med det mesta och skrattade och pratade. Tuva var superduktig (på riktigt, inte bara i en mors ögon) och skottade grus i skottkärror både hit och dit. Jag vet inte hur många gånger hon följde med och tömde skottkärror =) Hon vill nog bli städtant när hon blir stor. Sen blev det korvätning i lokalen och efter det lekte alla barnen på gården tillsammans i lekparken. Och alla levde lyckliga hela dagen lång!
Lagom åt mig att jag har missat sånna trevliga tillfällen tidigare. LATMASK!!
Rörd till tårar
Jag blir så lätt rörd till tårar när jag blir stolt. Eller ibland bara ändå. Och konstigt nog kämpar jag emot varje gång. Varför ska jag behöva göra det? Det är som att jag skäms för att jag blir rörd. Fast jag vet att jag inte behöver. Mamma hade låtit tårarna forsa när Tuva dansade så jag vet vart jag fått det ifrån =) Jag vet att Erik är likadan han också. Det är väl klart att man ska visa utlopp för sina känslor, och att gråta av lycka är ju väldigt positivt. Ändå försökte jag smygtorka tårarna i ögonvrån idag. Nä nu får jag väl skärpa mig! Det är lika varje gång jag ser Ingela uppträda =)) Då får jag kämpa mot tårarna och så känns det som gåshuden på mina armar skulle kunna jämföras med en spikmatta =)
Vänner
Anso, Linnea, Mickan och hennes Wilma och mina tjejer spenderade i stort sett hela dagen hemma hos Linnea. Som har världens härligaste hus med världens härligaste altan. Vi käkade lunch och sen satt vi ute på altanen och fikade och mööös hur länge som helst. Som vanligt så går tiden hur fort som helst när man sitter och pratar. Jag längtar så mycket tills Linneas bebis föds i sommar. Idag har vi fått skriva upp oss på hennes bettinglista där vi gissade datum när den föds och kön. Jag gissade på den 5:e Juli(de första två datumena jag ville ha var upptagna 30 juni och 6 Juli) och att det blir en kille. Lilla Wilma känns nästan som en ev mina tjejer nu också när vi träffas så mycket. Hon är hur go som helst och världens sötaste. Idag när alla tjejerna har hållit på med mina barn så blir jag så där löjligt lycklig som bara en mamma kan bli. Det är fantastiskt härligt att se dem mysa =))
Gotjejerna som är så bra kompisar trots ålderskillnaden =)
Anso och Tuva myser =)
Ursöta Wilma <3
Jag passar på att mysa med Wilmisen
Mor och dotter =))
Tidigare i veckan åkte Nellie och jag ut till Sofie i Åsbo. Det är första gången jag tagit mig ut dit på alla år jag har kännt henne. Skandal!! Vi hade hur mysigt som helst och hon bjöd på supergod mat och en läskigt god kladdkaka som jag dreglar när jag tänker på nu! :P Tiden gick lika fort där ute och promenaden som från början var planen hanns inte ens med =) Men jag åker gärna ut dit snart igen. Hon väntar ju också en liten gobit! Det är ju så himla roligt att alla får bebisar nu!
Tyvärr har jag ingen bild på varken Linneas eller Sofies gravida lekamen =( Hos Sofie glömdes kameran helt bort och Linnea lovade jag att inte visa upp. Nästa gång ska ni få se hur fina de är!
Mina älsklingar
Idag var det dags för Tuvas urinprovtagning(eller vad man ska kalla den). MUK test tror jag de kallar den. De gav henne lugnande medel innan de skulle föra in en (vad jag tyckte såg groteskt stor ut)slang i urinröret. Vi väntade och väntade på att medecinen skulle verka. Men ingenting hände. Hon skulle bli tung i kroppen, få spagetti armar och ben och bli fnittrig. Till slut kunde de inte vänta mer och fick göra det utan att det hade hjälpt än. Det gick bra ändå. Men efter att det var klart började det verka. Jag kunde inte låta bli att skratta åt henne. Hon pratade en massa tok och fnittrade hela tiden. Vi fick sätta henne i en rullstol och rulla henne till röntgen. Hon kunde inte gå på sina spagettiben =)
Väl uppe på britsen i röntgenrummet sprutade de in en kontrast vätska i urinblåsan. Sen skulle de ta kort under tiden som hon kissade ut vätskan. Hon började skruva på sig, hon tyckte att det kändes obehagligt när blåsan blev fylld och hon hade en slang i kisseriet. Det var 5 vuxna utöver mig inne i rummet och alla tjatade på henne att hon skulle kissa. Tuva är annars väldigt noga med att man ska gå ut när hon kissar på toan för hon vill vara själv. Hon ville såklart inte heller kissa när hon låg på en säng. Hon började gråta och tjatade på mig att hon var kissnödig och ville kissa på toa. Jag var ju tvungen att försöka förklara hur det låg till. Men ju längre tiden gick dessto värre blev det. Till slut var hon hysterisk så att 4 av de 5 andra där inne fick tvångshålla kvar henne på britsen. Paniken lös i ögonen på henne. Det var fruktansvärt. Mitt moderhjärta brast i 1000 bitar. Fredde fick komma in och ta över för mig. Till slut gav de med sig och lät henne gå ner så de skulle testa att knäppa bilderna medans hon satt. Innan de lycktas rigga upp det hade hon redan hunnit kissat ut allting på golvet (och på Freddes skor). Så allting blev fördjäves =( Stackars Tuvisen!!
I nån timme efteråt påminde hon om mina katter som jag hade förut, när de hade blivit steriliserade. Hon vinglade runt, men förstod inte själv sina begränsningar. Hon försökte springa flera gånger men ramlade hela tiden eftersom benen inte följde med =)
Jag beställde lite nya tunikor och klänningar på Ellos häromdagen för att jag är så trött på att vara för tjock för precis alla kläder som jag har i garderoben. De kom idag. Vilken lycka!! Äntligen har jag nånting annat att ha på mig än de där gamla mammatajtsen som det gått hål i hela grenen på!!!
Ingen grädde här inte
Amingen fungerade ju inte med Tuva heller. Hon skrek och skrek hela tiden hon. Så då rekomenderade BM mig att ge henne ersättning. Jag kombinerade ersättning med tuttning i 3 månader. Sen gav jag upp och gav bara ersättning. Då slutade hon gråta och blev världens gladaste bebis. Nu har jag verkligen kämpat för att inte behöva börja med ersättning till Nellie. Jag har ammat och ammat. Varje gång hon gråtit så har hon fått tutte. Och det är inte lite ofta det. Men ändå så hjälpte det inte. De brukar säga till de vars barn växer mycket att de har grädde i brösten. Vad har jag då.....vatten?!?!
Multitasking
Den enda anledningen att jag hinner göra nånting annat än att amma och ta hand om barn nu för tiden är att jag har blivit grym på att multitaska. Jag har bla riggat upp datan på min högra sida om amningsplatsen i soffan så att jag (som nu) kan blogga, vara inne på fejjan och allt annat so kan tänkas på datan. Jag har blivit en jäkel på att skriva med en hand. Just nu håller jag dessutom på att färga utväxten samtidigt, det fattas bara att jag skulle prata i telefon också :) Visst är jag grym!
kan man bli annat än lycklig när man ser på den här gofisan? =)))
Kalasigt värre
Imorgon ska vi till BVC för att kolla om min lilla har blivit nå större. Jag börjar bli orolig att hon inte växer nånting. Det är 3 veckor sen vi vägde henne och alla kläder sitter om möjligt ännu slappare och igår när hon låg och sprattlade sparkade hon av sig byxorna som hon hade på sig. För några veckor sedan var dom inte så stora. Hon har blivit längre det märker jag. Men hon är ju såååå smal. Sparven =)
Fredde är ledig en hel vecka nu. Så himla skönt. Men den veckan kommer att gå superfort. Vi har saker inplanerade för både förmiddagar och eftermiddagar varje dag. Hur är det möjligt? Och då är det ingen städning inplanerad...oh no...hur ska jag hinna med det då? Och alla promenader det är tänkt att jag ska hinna med så jag får tillbaka lite ut av min gamla kropp till sommaren. De lyser med sin frånvaro....
Bilkörning
Jag kör sällan bil. Och oftast när jag gör det blir jag förbannad. Varför envisas så många med att köra en halvmeter bakom min bil? Då spelar det ju ingen roll hur bra jag kör. Om jag måste tvärnita så kanske jag klarar mig för faran framför men har ingen chans att klara mig från den bakom. Häromdagen när jag körde hem från Gräsbäcken hade jag en långtradare upp i arslet. Vi skulle ju ha dött alla tre i min bil om det sprang ut en älg på vägen. men inte av älgen. Jag har sån lust att bara stanna bilen sånna där gånger, men så ofta som det händer så skulle man ju aldrig komma fram nån gång. Ofta är yrkeschafförerna värst. Taxi och lastbils chaffisar. Riskera era egna liv men tänk er för när ni kör i närheten av mig och mina extremt värdefulla flickor! Det finns faktiskt bara en av varje av oss!!
Lika som bär?
Nellie
Tuva
Nellie
Tuva
Nellie
Tuva
Nellie
Tuva
Nellie