Jahapp. Här sitter jag. Nyss hemkommen från förlossningen. Utan bebis. Har spenderat hela eftermiddagen där. Mellan 16 och 22.30. Vi åkte in strax öre 16 då det var 2 min mellan värkarna. Där fick jag göra en ctg kurva och så kände hon på mig. Jag förstod inte riktigt men den yttre livmodermunnen (?) var öppen ca 2 cm medans den inre inte hade öppnat sig alls än. Men eftersom mina värkar kom så tätt så ville dom inte att vi skulle åka hem. Värkarna blev ännu tätare och jag hade inte ens 1 minut mellan. Dom kom med sånna där fula kläder åt mig....blä. Men jag propsade på att vi skulle få gå och äta på Sibylla först. Man vill ju inte svälta ihjäl heller. När vi kom tillbaka var jag öppen 1,5 cm.....!! Hallå snacka om plåga för så lite. Tacka vet jag förlossningen med Tuva...
Sakta men säkert så avtog värkarna och kom mer sällan och blev svagare. Vilket gör att jag sitter här hemma nu. Kul! NÄ!
Barnmorskan som jag fick nu till nattskiftet(hon som skickade hem oss) Hon sa att vi lika gärna kunde kalla det här för förvärkar eftersom det fortfarande kan ta 2 veckor till.En annan barnmorska påpekade att det lika gärna kunde ta 2 timmar men det hoppet ville inte den här ge mig iaf. Och lika bra är väl det. Så här sitter jag nu. Deprimerad. Med 5 min mellan "fejkvärkarna" och tycker synd om mig själv =( Vi hörde hur en tjej i rummet brevid gormade och skrek som en galning, följt av ett bebistjut som lät dubbelt så högt. Så himla fuskigt. Hon hade minsann inga fejkvärkar hon inte.
Så nu tänker jag sluta med den här töntiga nedräkningen för jag kommer bara att bli ännu mer upprörd när det bli +8,+9 dagar osv.
Jag längtar mer än nånsin efter Tuva också. Stackaren som fick sova borta fast hon inte är riktigt pigg ens en gång =(
Jag hade bra gärna krupit ner och gosat med henne inatt!