Inge roligt längre

Nä nu är det verkligen inge roligt längre. Den där depressionen som jag så noga försökt hålla borta har slagit till med full kraft så här på morgonkvisten. Mornarna verkar vara den jobbigaste tiden, kanske för att jag ser framför mig att eventuella värkar startar på natten.
Igår kväll satte värkarbetet in igen. Fredde var på hög beredskap för att ila hem från jobbet och mamma var redo att ta Tuva. Värkarna kändes annorlunda och "mer riktiga". Men nä. Hela natten höll det på och har inte riktigt lagt sig än även om de avtagit i både styrka och täthet.

Är precis hemkommen från BM. Inte ens hon kunde liva upp mig även om hon är för go. Jag förklarade för henne att jag inte längtar efter bebisen längre utan bara efter att bli av med det tunga och dryga. Då såg hon rikrigt orolig ut. Men efter alla dessa falska alarm så har jag faktiskt tröttnat. Jag är faktiskt en tjurig jävel när det kommer till kritan och nu har jag tröttnat. Ska den inte komma kan väl livmodern låta bli att skicka ut fel signaler!! Hon blev ruggigt nöjd när hon kände att barnet låg riktigt fixerat. "längre ner kan inte bebisen komma innan den kommer ut" sa hon med ett leende. Som nästan genast förvandlades till en förbryllad min. "Va är det nu då?" Undrade jag måttligt less. Den ligger lite väl högt upp tycker jag. Såklart. Det är väl en rekord stor unge. Ingen blir mindre förvånad än jag, det lovar jag. "Ja inte väger den mindre än 4200g iaf" säger hon lite tröstande (?) Jag orkar faktiskt inte bry mig. 4kg, 5kg eller 7 kg så länge den kommer nån gång.
Till råga på allt hade jag högt blodtryck. Inte skyhögt men lite alarmerade som hon kallade det eftersom jag har haft exatk samma alla andra gånger. Så nu har jag en ny tid planerad hos henne mellan "övertiden ultraljudet" och idag. Det ser jag åtminstonde fram emot. Hon får mig ändå att må bra. Hade jag haft skatan som jag hade förra gången idag hade jag nog dragit ner alla persienner i hela huset och gått i ide.

Jag upptäckte nyss hur extremt goda mina knäckflarn som jag bakade igår är. Det finns risk för att de är slut innan nån hinner bjudas.

Nä nu ska jag gå och sova så jag slipper tänka på nåt.

Ser ni nåt stor vaggande som kommer emot er. Bli inte rädda. Det är bara jag...

Kommentarer



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0