Min kära sambo är för det mesta duktig på att hjälpa till hemma. Plocka, städa, diska osv. Men en sak är han helt hopplös med. Han lämnar alla kastruller. Han fyller dem med vatten och ställer dem antingen i hon eller på spisen. Och sen kan det stå 3-4 st där och äckla. Men nu har jag sagt till honom på skarpen att idag var det sista dagen jag tar rätt på dem åt honom. Nästa gång häller jag gröt/ris/vitaböner (eller vad nu det kan vara) sörjan i hans sko. Och det kan jag lova att jag tänker göra också. Han skrattade åt det nu men vi ska se hur mycket han skrattar när det händer.

Igår spikade jag ihop lite skåp till salongen. Fredrik kom in och sa att det var dags att sluta innan grannarna kom in och skällde på oss....då var visst kl 24.00....typiskt va fort tiden går när man har roligt. =)

Trotsig, trotsigare, Tuva. Det fick jag uppleva med råge idag. Det tog nämligen 2 timmar att ta hennes temp. Men efter 2 timmars grin, skrik och bråk visade det sig att febern var borta. Så då tog vi vårt pick och pack och åkte ner och mötte Anna och Albin i Boulongern. Mysigt. Anna och jag har bestämt oss för att börja gå på Friskis utepass där så ofta vi har möjlighet. Med start i morgon. Varning: Jag kommer förmodligen att dööö....