Fredrik och jag skulle precis göra oss klara för sängen när Tuva började kräkas här hemma. Spyorna stog som spjut ur munnen på henne. Jag är så himla känslig för just spyor så jag går här och hulkar nu. Fredde har varit duktig och svabbat och donat. Nu känns det inte längre så akut att bebisen ska komma. Nu vill jag snarare att den ska stanna inne. Jag är livrädd för att själv bli smittad. Då sätter väl förlossningen igång av kräkningarna. Kunde det ha kommit vid ett sämre tillfälle? Dessutom är våran tvättmaskin ur funktion just nu....jippieeee!