Jag avundas alla blivande mammor som kan invänta sin förlossning med ett sådant lugn. Jag tycker inte att jag i andra bemärkelser har dåligt tålamod men nu kan jag inte ens låtsas att jag har nåt alls kvar. Bring me the pain säger jag bara! Jag går och längtar och drömmer om att känna värkar så kraftiga att jag stryker med. Låt mig spricka från haka till nacke och sy 432 stygn, mig bryr det inte. Bara det sker nu. Jag har suttit och läst om olika huskurer för hur man ska kunna sätta igång en förlossning själv. Sex är ju såklart den populäraste. Missionären, som om det vore lätt med en sån här kalaskula. Ett stycke mosad bebis beställd. Men jag har inte bett om lätt heller, bara fungerande. Jag hittade en annan som absolut lät som min grej. Man ska tydligen äta massor av färsk ananas. Mums. Såg jag möjligtvis i tidningen att man fick köpa en ananas för 5 kr på citygross? Jag råkar dessutom tycka lika mycket om färsk ananas som smågodis. Det måste finnas nån mening med det här....
Har man väntat i 9 månader kan man vänta lite till finns det dom som tycker. Kan och kan. Har jag nåt val? Den kommer ut när den är redo säger andra. Jag är redo och bebisen är klar, det är det enda som betyder nåt. Det är 2 timmar sen jag lämnade Tuva på dagis och jag inser att det inte alls är bra för mig att ha henne där nu. Jag behöver distrahering helt enkelt. Jag ville inte alls släppa Isac ifrån mig igår. Jag tror mina bröst började läcka efter att jag hade gjort det...Läcker gör dom nu iaf. Fredde höll i sin brorson för första gången igår och då släppte äntligen min agression mot honom, vilket är en enorm lättnad i mina psykiska utbrott.Han har flytt fältet nu, jag skulle tippa på att hans träninsgspass blir extra långt idag.


"Ska jag ringa psyk på henne?" undrar du. "Sätter dom igång mig då?" undrar jag...i så fall, varsågod!



Ett väldigt litet Arsenal fan =)