Klockan är 03.04 denna stjärnklara natt när jag nu inte är långt ifrån vansinnet rand. Jag kände att jag var tvungen att kliva upp ur sängen och försöka få nån sort distrahering eftersom tårarna är nära nu. Klådan äter upp mig inifrån och Hårborsten har åkt fram som verktyg. Medans jag kliar på ett ställe och känner lindringens behag just där så hinner alla andra ställen börja SKRIKA efter att få samma behandling, och när man då byter ställe tar det inte ens en sekund för det "gamla stället att åter börja klia med full kraft. Jag har provat att proppa i mig av doktorns sömpiller i hopp om att däcka av, bara för en stund om det är så. Snäll låt mig slippa bara en LITEN stund om det nu inte går att ta bort helt. Inatt har jag till och med oroat mig för barnets säkerthet med dom omömma tagen som jag måste ta med magen. Den stackaren måste bli alldeles tilltryckt därinne. Jag vill så gärna ha styrkan att stå emot och låta bli att klia, men just nu klarar jag inte det i mer än max 30 sek. När jag river på ett ställe som värst så ploppar det upp bilder i mitt huvud på hur jag river sönder huden helt så det bara blir ett köttsår, och tänker att gud va skönt det skulle vara, typiskt att jag inte har naglarna kvar för att ådstakomma nåt sånt. Låter friskt va?!? Tanken slår mig även hela tiden att kanske om jag dunkar huvudet riktigt hårt i någonting så svimmar jag av och slipper känna den här plågan. Kan nån snälla ta bort den!!! Just nu skulle jag skulle jag ge vad som helst för att bli av med den, om så bara för en timme. Det här är verkligen vidrigt...