Jag har just kommit underfunn med en sak....
På senaste tiden så har jag gått ifrån att ena dagen vara så otroligt arg och deprimerad så jag inte vill gå ut utanför dörren utan en pappkasse på huvudet. Och om jag nu inte var så rädd för döden kanske jag skulle funderat på att hoppa framför ett tåg men nu har jag snarare funderat på att knuffa nån.... Jag vet, jag är en hemsk människa. Men det är inget jag försöker dölja. Sen nästa dag så är jag stålande glad och tycker att livet är toppen!! Häromdagen kom Fredrik och jag överens om att våra liv är som bäst nu. Vi har aldrig haft det så bra som vi har just nu. Och det är ju underbart. Sen säger nån nånting....och så blir jag flygande förbannad igen. SUCK! Jag såg på en av mina serier häromdagen att dom som är manodepressiva är så här, vem vet...
Nej men igår iaf så fick jag feber. Grymt skumt med tanke på att jag inte alls har nån annan åkomma. Men det gick just upp för mig...!!! Jag har ju för fan pms!! Enkelt löst. Men innan jag fick barn hade jag aldrig det så jag har inte riktigt fattat vad det är. Men nu när jag fick feber och jag antar att det är mensfeber (vet några andra som brukar få det) så insåg jag att om man kan utveckla den åkomman så kan man nog utveckls pms också. Ingen trevlig egenskap, men livet kan ju inte alltid vara perfekt.
Men sen ska jag inte sticka under stol med att jag har haft enorma humörsvängningar hela mitt liv. Men jag kom på att dom nog har kommit lite mer dramatiskt precis innan mensen senaste åren. När jag frågade Fredde så sa han "tror du...!?!?" Svårtolkat, NEJ!