Fotfobi

Mitt förra besök hos sjukgymnasten visade sig vara det mirakel som han själv inte trodde på första gången vi träffades. Jag insåg när smärtan kom tillbaka med full kraft, hur bra jag blivit av nålarna den gången. Det är konstigt det där, men när man blir av med smärrta så märks det inte så tydligt eftersom man är mer van vid att inte ha ont. Tyvärr kom det ju tillbaka. Men idag var det dags sista besöket för 2009, så ni kan tänka er vad jag såg fram emot det.
När jag väl låg därinne på britsen så börjar han att dra av mig skon, och strumpan. Baramparaaa.....hjäääälp. Hela mitt inre skrek i panik. Inte min fooot. Han hörde hur jag gnydde till så han sa "oj ja nu blir det kallt". Om det ändå var det som var problemet. Man vill inte direkt börja förklara sin fotfobi så där. Det är iaf ingen som förstår.
För er som inte vet det så är fötter det värsta jag vet. Jag stänger in mina fötter så fort jag får chansen. Strumpor är räddningen i mitt liv. Jag sover alltid med strumporna på. Min stackars sambo var tvungen att sova med strumporna på våra första år tillsammans men nu får han om han snällt har dom under sitt täcke sova barfota. Men det är inget jag helst tänker på. Jag byter strumpor si så där 6-7ggr per dag och jag hatar att känna att mina egna fötter ens existerar. Dom ger sig till känna när dom känns lite torra vilket innebär att jag vaknar på nätterna för att ritualiskt smörja dom så dom är lena innan jag stoppar in dom i skalen igen. Förr så intalade jag mig själv att jag hellre haft stumpar än fötter men mina maniska ritualer gör att jag kan tolerera dom. Det värsta är att jag tycker att det är lika äckligt med andras fötter och har därför avsmak för sommarens barfota tår och sandaler utan strumpor. att nån annan ska röra mina fötter känns helt otänkbart. Och nåt av det värsta jag vet är en reklam där en massa tår sjunger, kan dom inte bara sluta med den?!!?
Ja nu vet ni iaf. Jag är sjuk. Jag vet.
Men idag är jag stolt eftersom jag låg där på britsen och varken grinade eller kräktes när han rörde vid min fot när han satte i nålen *uäääk*


Vilket fall som helst vet jag inte om det blev lika bra idag. Jag varit som i koma efter akupunkturen och har dessutom ondare än innan. Får hålla tummarna för att det stillar sig och att den sköna smärtlindringen kommer imorgon åtminstonde.

P.S. Jag mår psykiskt dåligt av att ha letat reda på den här bilden, men nu vet ni iaf vilken reklam jag menar. D.S

Kommentarer
Idooooo

HAHAHAHA.. Bra gjort Therese!!! Men jag tycker att dom sjungande tårna är ganska söta ;)

2009-12-23 10:07:22
therese

ååååhhhh neeej Ida. Inte söötaa!! skriker och river mitt hår

2009-12-23 13:05:53



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0