Jag har ändå sedan innan jag fick reda på att jag var gravid haft otroligt ont i magen. Jag skulle själv vilja påstå att det gör snarlikt lika ont som det gjorde med värkarna på förlossningen. I säkert 6 veckor låg jag hela nätterna och kved. Jag var helt säker på att det var något som var fel och att det skulle leda till ett missfall. Vilket det inte gjorde...än iaf. Det gav med sig lite grann och kommer nu bara ibland. Inatt var det grönjävligt och man kan ju inte låta bli att bli orolig. Jag har aldrig hört talas om någon tidigare som har haft så här ont. Barnmorskan säger att det är fullt normalt och till och med vanligt. Konstigt att jag aldrig hört om det förr bara. I natt kunde jag absolut inte vända mig i sängen för då kändes det som jag fick ett knivhugg i magen (inte för att jag nånsin blivit knivskuren, men så som jag skulle kunna tänka mig att det känns) Lite oroväckande tycker jag. Om det är lika inatt ska jag nog ringa och kräva ett ultraljud. Men dom rackarna är ju så himla svårövertalade bara. Sist jag försökte med det så sa dom bara att det nog kanske var 2 för då växer livmodern så kraftigt så man får riktigt ont. Jag är iaf skeptisk.

Jag har ju börjat jobba som timmanställd nu och då får man sin lön en mån efter. Som ni nog alla vet. Så nu lever Fredde och jag på pengar som vi inte har, alltså på fattighuset. Till saken hör att jag trodde att jag skúlle få mina 16000 tillbaka på skatten nu  när som helst. Men när jag ringde skatteverket och hörde idag så visade det sig att när man ansökt om avdrag för hushållsarbete så får man sina pengar sista veckan i nov eller första i dec. Typiskt. Aja, då får vi lite extra till julklapps säsongen och det är ju aldrig fel. Nu ska jag sätta mig i bilen för att hälsa på Stina och lilla Mira. Myyysigt!