SKIT lördag :(

Igår hade jag en toppen första dag på nya jobbet! Hela dagen var fullbokad och så var det bara en massa trevligt kära återbesök =) Om jag kan få med mig alla mina så där gulliga kunder så spelar det egentligen ingen roll vart jag jobbar så är det trevligt att jobba i alla fall. Men det är ju förståss ett stort plus om jag kan få jobba sånna öppettider som fungerar för mig som är småbarnsförälder. Jag hade bara en färgning igår men blev glatt överaskad utav färgerna. Dom känders toppen bra.


Att jag kände mig som en yr höna hela dagen är sånt man får räkna med. Jag har ju lixom ingen aning om vart saker och ting finns i salongen. Handdukarna ligger i ett skåp och än så länge har jag inte kommit ihåg att ta en sån före shamponeringen en enda gång. Iofs så spelar det väl ingen roll att göra det efter heller. Men det är väl sånt som man lär sig. Idag har jag jobbat en liten stund också. Då var det ett kärt återbesök av en urgammal vän. Vi är faktiskt urgammla =) Hon ska bli trebarns mamma iår och jäg känner mig ju äldre och äldre ju mer jag blir påmind om hur lite jag orkar och tål! Det var iaf superroligt att träffas Emma! Vi måste ju ses oftare och vädra våra treårs tankar =)
                                                                          Tuva med Emmas storkille Edwin

Jag har fått problem med magen dom sista månaderna. (Också ett mystiskt sätt för ålderdomen att ta ut sin rätt) Och fick en sjujäklar kramp i magen och fick åka hem med ilfart. Sen satt jag på toa i ca 2 timmar (dom stunderna jag inte låg på golvet och grät fr det gjorde så ONT i magen!) Jag hade en attack även igår kväll så det fanns inte mycket annat än blod att rensa ur och på nåt vis så känns det som det gör ännu ondare då....som för småbarn!Ni vet när dom inte gråter för att do inte kände det tills dom såg blodet....lite denkänslan. Stackars mig.....uuuäääähhh! Men men efter ca tre timmars sömn så kändes det lite bättre.....tills d var dags igen. Under den här tiden så lyckades jag försumma ännu en kompis så nu lät det som jag kanske var en kompis kortare =( Otroligt tråkigt men jag får nog skylla mig själv. Det är ju inte så att det gått förbi mig omärkt att mina kompisar har tröttnad på mina sista minuten inställningar. Dumma Therese!


Jag har alltid sett mig själv som en av dessa personer som faktiskt inte är tidsoptimist. Och det är jag inte i den vanliga bemärkalsen heller. Det är VÄLDIGT sällan jag kommer sent och jag hatar att göra det. Jag brukar även ha mycket tid inplanerat för varje sak jag faktiskt ska göra. Så vad är problemet.....jo det ska jag berätta. Jag är förtidsoptimist! Jag kan planera in tusen grejer jag ska göra i 4-5 veckor fram över. Och när jag väl lovar bort mig så tycker jag verkligen att det låter så himla kul och jag är otroligt taggad att träffas och gå ut eller vad som nu är inplanerat. Sen när dagen i fråga väl är där så inser jag att....just d jag har jobbat hela veckan och bara hunnit träffa min dotter ca en timme varje kväll innan hon somnar. Och sambon som alltid går om mig i sitt jobb träffar jag bara ca tio min per dag. Och så har jag planerat in ett fullspäckat schema som inte alls innehåller dom den enda tid som jag faktiskt har möjlighet att träffa dom. Och då inser jag i sista sekund att det faktiskt känns mysigare att bara ha lite familjetid. Och så ställer jag in....=( Mitt nya april(?) löfte (det finns aprillöften från och med nu) är att jag ska försöka bättra mig med detta. Och faktiskt säga ifrån från början och om det sen känns bra att gå hemifrån så kan jag ringa då. Så kanske jag iaf slutar att förgrymma folk. Jag tror sen att det kommer att komma förståelse för detta fenomen för alla när dom får egna barn. Jag kommer ihåg att jag hade samma funderingar på min kompis Marie innan jag fick Tuva. Och jag trodde att eftersom jag älskar barn så förstod jag hur allting funkade också. Men det är lättare att sätta sig in i när man är i samma situation själv. Eller så är det bara som jag vill försvara mig...och då är det ju ännu mer fördjävligt...*blä*

näää jag va inge trött mamma i början....

Nu börjar Robinson så nu sticker jag!

Kommentarer
Anonym

Måste kommentera lite när jag är här och tjuvläser hela tiden. Det var som sagt himla skoj att ses idag. Jag återkommer så ofta jag gör mig råd... Gulligt kort på kidsen!



Kram o hej!

2009-04-18 21:52:56
Sofie

Usch då gumman, stackars lilla magen.. blir ju orolig för dig vännen!

Känner igen mig i det där med att boka upp en massa som man ser fram emot och sedan blir det alldeles för mycket! Även fast jag inte har någon liten tuvis ännu ;) Jag tror nog att vi alla känner så ibland! Vi hörs sen sötis! Puss!

2009-04-19 15:59:14
URL: http://www.sofiesida.blogspot.com



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0