Förr gick det ut på att hitta motivationen till att ta sig till gymmet för att bli smal. Nu när jag är smal och längtar till gymmet får jag ta tag i andra saker i mitt ohälsosamma liv. Att reducera godiset till lördagar enbart vart det tänkt. Lättare sagt än gjort. Men då blev kg rekomenderad av en kund att börja äta betaglucare. Det ska ta bort sötsuget, stabilisera blodsockret, sänka kolesterolet och även ge en längre mättnadskänsla.
Nu kör vi!

Juldagen spenderades hemma hos oss med mamma och Boje, Niklas och Erik,  Freddes föräldrar och brorsor, och bästa Maddis och Sötaste Isac. Jättetrevligt! Och barnen fick ännu mer paket. nu är deras lekrum överfyllt så nu är det dags att bli färdig med Nellies rum så vi kan lassa in lite där.

Jag vet att jag har skrivit om detta tidigare, förra eller kanske förra vintern. Minns inte när. Bara att det var många som tyckte att jag var konstig efteråt. Nu visar det sig att jag inte är ett dugg mindre konstig.

När jag gick och lade mig igår kom jag direkt ifrån en lång, skön dusch. Pömsigt stapplade jag mig i säng när jag helt plötsligt kom på att jag inte hade smörjt mina fötter. En omöjlighet som ni kanske vet. Fotfobin som jag lider av gör att jag alltid sover med strumpor, bekant? Jag hittade inte min älskade fenuril och somnade intet anandes om vad som komma skulle.

Vid 3 snåret vaknade jag och kände lite smått panik. Låg en stund och försökte komma ihåg om jag hade drömt en mardröm när jag plötsligt upptäckte den där otäcka känslan på fötterna. När de känns blanka och hårda. Som att huden är tjock som pansar och lixom rispar mot strumpan, och  som att nån strött lite mjöl i strumpan innan jag satte på den.

Paniiiik. Upp och leta efter min feta, härliga hudkräm. Den var borta med vinden. Kröp runt och lyste med mobilen i en kvart när jag sen hittade den under Tuvas säng.

Jag smörjde in fötterna och sov sen som en prinsessa resten natten. Många, många gånger har jag önskat att jag inte hade några fossingar!

Min lediga dag igår blev avbruten och jag fick åka tillbaka för att rycka in. Men jag hann iaf tvätta.

Idag har vi bokat om våran Egypten resa. Vi drar till Thailand istället. Kändes inte roligt att åka till Egypten när det är så oroligt där. Om jag ska vara borta i 2 veckor vill jag gärna kunna göra lite utflykter. Typ till pyramiderna och lite annat spännande. Kan bli ganska långtråkigt annars. Hörde en kund som berättade att hans bror hade varit i Egypten nu i november. De hade varit bara 7 personer på ett jättestort all inclusive område eftersom alla andra hade avbokat. Då hade de inte ställt fram nån mat och de hade fått betala för det mesta fast de hade betalat för all inclusive. Då skulle jag inte ha varit så glad :p

Så nu blir det thailand istället. Nu ska vi bara bestämma VART i Thailand vi vill bo. Jag längtar inte lite efter thaiklimatet
Och thaimaten!

Tjohooo!! Eftersom dagen såg ut att bli lika lugn idag på jobbet och vi var full personalstyrka, lyckades jag snika till mig en ledig dag. Vilken grej! Nu ska här slås in alla paket, handlas, städas och tvättas med full egergi!

Jag vet inte om jag törs skriva det för då blir det väl förmodligen en drastisk ändring på allt. Men båda barnen har faktiskt sovit i 2 nätter nu så jag känner mig riktigt utvilad. Skönt!

Dessutom har den där riktiga julstressen på jobbet inte riktigt satt in än. Vi har haft tid att ta lunch, äta, gå på toa och dricka kaffe. Riktig lyx med andra ord. Antar att kaoset infinner sig samtidigt med att alla får pengar på kontona. Men då är det ju så några dagar kvar så det gör inget.

Lyckades känna lite julstämning igår när jag slog in paket, därför satte jag på mig min julröda tröja idag.

Hoho god jul

Nu har Julstressen startat på riktigt! Jag har jobbat min första av 10 dagar i sträck som jag ska jobba. Typ 8 på morgonen till mellan 20-22.00 på kvällen. Varje dag i 10 dagar.

Sen ska man infinna sig på julafton med ett glatt leende och sitt allra bästa julhumör. Lika jobbigt varje år.
Att det sen är så mycket att göra på jobbet att man inte får nån lunch, inte hinner dricka kaffe, inte hinner kissa och får vara glad om man hinner ta ett litet andetag då och då. DET gör inte saken bättre.

Nu så här på morgonkvisten när jag inser att det är 9 sånna här dagar kvar, känns det hopplöst och omöjligt. Mammas gamla jobbarkompis som jag brukar klippa har ringt ca 10ggr nu på morgonen för att få en klipptid. Jag orkar inte svara. Tar det ikväll...

Är det nån som bryr sig att min ljusa utväxt gör att jag ser flintskallig ut? JAG hinner då minsann inte bli fin i håret innan jul. Huvudsaken ät ju att alla andra hinner!

Hohoho merry christmas från julgrinchen!

Min fina Julängel som jag hittade av en slump på Brynäs blommor :) älskar den! De har så mycket fint där inne. Verkligen en affär man kan mysa runt i. Den ligger så himla kallebakom att man blir superförvånad av allt fint de har :)

Hela familjen är helt slutkörda efter den här sjukperioden som känns som den varat i ett år! Då kan man somna hur som helst sen

Natten var helt förfärligt jobbig här hemma. Jag vaknade vid 2 snåret av att jag hade sååå ont i magen! Efter ett par timmar, då jag konstaterat att detta kändes ganska likt barnafödande, började jag tro att jag inte skulle överleva. Jag tänkte på mina stackars barn som sovit så dåligt när de var magsjuka och fick dåligt samvete för att jag tyckt att de var jobbiga då. Har man så ont i magen får man lov att vara lite jobbig.

På morgonen när Fredrik kom hem från jobbet och jag låg på vardagsrumsgolvet i fosterställning hade jag insett att det inte var magsjukan som drabbat mig. Stackars Fredrik fick vara vaken för att ta hand om knotten eftersom jag inte ens kunde ta hand om mig själv.

Fick en tid kl 13.00 hos doktorn. Suck. Det var långa timmar fram tills dess. Där konstaterades det blod och vita blodkroppar i urinen och därmed tror vi att jag fått en njurbäcksbotten inflammation. Igen. Hur 17 ska man kunna klara sig ifrån detta när man inte ens känner av urinvägsinfektionen som är starten på det hela.

Antibiotika utskrivet. Jag fick en skarp tillsägelse att om jag inte kände mig piggare till kvällen måste jag höra av mig för att bli inlagd på sjukhuset. Åh nej, inte nu igen! Men det känns lite bättre nu. Ska ta medecinen en gång till nu på kvällen. Hoppas jag känner mig pigg efter den. Jag vill så gärna gå och jobba imorgon!!

Ny favorit serie! I love it! Jag har längtat efter en ny serie fylld med löööv. Äntligen!

Oh My God va äckligt det är med kräksjuka!! Det känns som att allt i hela huset är täckt av kräkor. Och som att jag själv håller på att spy hela tiden. Kaoset är värre än vanligt. Nellie somnade först. Medan hon låg uppe och sov låg Tuva nere på soffan och kräktes och grät.

En stund senare när Tuva somnat in på soffan börjar Nellie gallskrika uppe. Jag tar ner henne. Bär upp Tuva i hennes säng. Och så börjar Nellie kräkas. Och gråta som om det vore jordens undergång. Samtidigt som jag sitter med henne i famnen med spyor på byxorna hör jag hur Tuva börjar kräkas uppe och skriker efter mig.

Hur gör man? Jag skulle ju behöva dela på mig. Hela kvällen/natten var jag otillräcklig och en av tjejerna fick klara sig utan mamma när de behövde tröst som allra mest. Dåligt samvete är bara förnamnet!

När jag slutade på Popp i Topp trodde jag att jag aldrig mer skulle få jobba med ett så härligt gäng igen. Poppisarna är ju så härliga!
Men så kom jag till mina fina kompisar på mitt jobb nu! Gud så fel jag hade! Är så glad att jag har dem!
Vi var på personalfest i lördags och hade ungefär hur roligt som helst! En av de mest lyckade utekvällarna på många år för mig.
Och imorse var jag, Linda och Sara och tränade. Trippelt så roligt med andra ord! Bästa starten på dagen, och ännu bättre när man får spendera den med fina vänner!

Renoveringen av Nellies rum fortsätter här hemma. Sakta men säkert. Mer sakta än säkert iofs. Idag är jag hemma med sjuka tjejer så idag hann jag ta tag i lite pyssel igen.

Efter att ha spacklat färdigt på väggarna tog jag tag i att piffa upp en gammal bokhylla så den blev lite tjusigare. Den känns bra mycket roligare än innan!

På lördag ska Tuvisen ha dansuppvisning på Estraden. Hela gruppen har tillsammans bestämt att de ska ha svarta och blåa kläder. Jag var och köpte en svart klänning och blå, glittriga strumpbyxor till Tuva. När jag kom hem och visade dem rynkade hon på näsan.

"Nä mamma. Jag vill ha en lila klänning" säger hon.
"Men ni har ju bestämt att ska ha blått och svart "säger jag lite förvirrat.
"Det har inte jag bestämt iaf" säger hon.

Jag lyckas få henne att prova kläderna och känner mig lättad när jag ser lyckan i hennes ögon när hon tittar sig i spegeln.

Hon säger:

"Mamma. Det här kan jag ju ha när tomten kommer. Så kan jag ha min lila klänning när jag dansar" (den lila klänningen som vi inte ens har)

Gullunge!