Vad less jag blir när telefonen blir sämre och sämre för varje uppdatering jag gör. Nya IOS gjorde så jag har skit dålig täckning överallt. Kan knappt uppdatera instagram. Värdelöst!

Inatt började även Tuva att kräkas vilket gjorde circeln hel. Nu har vi kräkts allihopa. Värdelös sjukdom! Äckelpäckel!!

När jag idag läste att ännu en av mina gamla klasskompisar gett sig på att byta namn tänkte jag att det var dags att annonsera att även våran lilla kanin Nemo har genomgått ett namnbyte. Han heter numera Hitta-Nemo. Det verkar ju vara modernt med namnbyten så vi får se hur det ligger till med dubbelnamnen här framöver.

Hitta-Nemo kommer förmodligen snart att få anställning på nåt homestyling företag då han är väldigt intresserad av inredning och dylikt. Han har fått oss att förstå att det inte alls är snyggt att ha sladdar liggandes längst golvet, och det har han visat genom att helt enkelt äta upp dem så att de inte ligger där och skräpar mer. Han verkar dessutom vara inne på det här med vitmålade väggar och hjälper därför snällt till att riva bort de gamla tapeterna som vi har, som han tycker är fula.

Han är med andra ord en riktigt påhittig liten kanin som håller sig sysselsatt med hushållets inredning här hemma.

Förändring är en del utav livet. En del som vi inte kan komma ifrån. Det sker förändringar överallt, hela tiden.

Nu råkar det vara så att min dotter inte klarar av förändringar så bra. Och en utav de senaste förändringarna här hemma är att hon blir känsligare och känsligare för just förändringar. Små saker som kan ställa till stora scener och ett kaos utan dess like. Här om veckan var det när jag var tvungen att vara hemma med Nellie som var sjuk. Kaos! Sedan fick vi hjälp med barnvakt till tjejerna en lördag då både Fredrik och jag jobbade. Det går då hela tiden jättebra för henne att vara borta men hon måste anstränga sig så mycket för att hålla sig i schakt att hon förmodligen är spänd som en bågsträng hela tiden. När hon då sedan kommer hem och slappnar av kommer kaoset rusandes. Utbrott, skrik och grin och ALLT är bara fel.

Igår sov hon hos sin farmor och farfar så vi fick en välbehövligt kväll ensam med lillasyster. Allt hade gått sååå bra för henne men att sedan komma hem gick inte bra alls. Råd från experten är att ha ett "argträd" eller kanske i vårat fall en "argmur" som finns utanför dörren som hon ska få springa ut och sparka sig trött på, för att spara på inredningen. Jag måste bara få tänka på det ett tag. Det känns som ett jobbigt steg.

Jobbigare ändå att veta att lite avlastning för oss gör att hela Tuvisens värld hamnar i obalans. Hon var så himla ledsen en stund idag och förstod inte varför. Stackars hjärtat!!

Idag ska vi skriva hjärtan i överflöd och låta kärleken flöda. Liksom alla andra dagar om du frågar mig.

Själv har jag varit på möte med skolledningen och hab idag. Där habiliteringen skulle gå igenom Tuvas problematik och förklara hur hennes diagnoser försvårar för henne. Ett möte som jag inte hade tänkt skulle vara särskilt jobbigt. Det var ju bara upprepningar av vad jag redan vet. Men ack så fel jag hade. När jag som bäst trodde mig ha vant mig vid tanken på att min dotter är annorlunda så sätts jag ner på jorden igen när en massa vuxna främlingar sitter och säger det högt. Och diskuterar henne, min dotter, mitt allt. Si och så är Tuva, det här och det där har hon problem med.

Det var jättejobbigt att sitta där inne och lyssna på dem. Inte för att det var oväntat eller nytt. Utan bara för att det var min älskade lilla unge de pratade om. Varför har livet gett henne en sådan lott i livet?