Idag när jag kom ut från jobbet var det supervarmt i luften. Blev så glad och fick riktiga sommarkänslor. När jag sen kom hem möttes jag av Tuva i tunn sommarklänning som kom springades mot mig med öppna armar, barfota. Tätta efter kom Nellie i bara blöja och en t-shirt, barfota, med armarna högt i skyn. Kan man få ett bättre välkomnande? Kärlek!

Kan man ha finare döttrar?

Att säga att jag aldrig mer ska dricka vore lite orealistiskt. Men ett halvår mellan gångerna känns ganska så lagom. Nu blir det ingen alkohol på ett tag för den här mamman inte.
Idag har jag legat i sängen (eller på toalett golvet) fram till 16 snåret. Att spy så man känner sig säker på att tarmarna snart ska komma upp är ingen trevlig söndagssyssla. Dessutom så drack jag knappt nånting igår men blev ändå klapprak och ruggigt pinsam. Den här helgen skulle lätt kunnat strykas ur min almanacka och fått försvinna för evigt!

Nä men ser man på...här sitter jag och dricker en öl. Jag som inte har varit sugen på varken alkohol eller utgång sen jag fick Nellie fick idag ett plötsligt sug när Charlotte frågade. Se upp på stan för idag kan det hända grejjer! Woop woop!

Jippieho jippiehej! Nu är våran altan på framsidan färdig. Där står den och ser hur inbjudande som helst ut. Helst skulle jag vilja sitta där precis heeeela tiden. Men tyvärr har vi ju inga möbler dit...och så måste jag hänga upp lite grejer och göra lite tjusigt. Imorgon börjar snickarna med altanen på baksidan. Då behöver vi ju sen nya möbler och "inredning" dit också. Sen sätter de upp "planket" utanför ingången till salongen. Lite insynsskydd för grannar och kunder. Där måste det ju också piffas till lite. Himla synd att man inte kan plantera pengaträd....

Här sitter jag i soffan nerstoppad under en filt medans Fredrik är ute och springer. Jag sprang inte igår heller. 2 dagar i rad utan spring, det är det längsta sedan jag började för 3 veckor sedan. Jag blir lite orolig att jag kommer tappa suget nu. Men idag var det Fredriks tur. Och imorn ska vi på kalas direkt efter jobbet och sen kommer inte Fredrik hem förän vid tio. Då kommer jag nog inte orka. Ojojoj 3 dagar utan. Hamnar jag på noll igen nu?

Igår fick jag mens...hmm. Jag har haft min spiral i ett år nu och har inte haft mens sen i början. Och förra månaden. Jag hoppas verkligen att det bara är nåt tillfälligt. För även om det är supermegalite så är det ju mycket najsigare att slippa...

Igår drog jag iaf till Hemlingby igen. Efter 3 km häll jag på att ge upp. Jag flåsade som en gammal kamel och fick mensvärk varje gång jag satte ner en fot i backen (läs hela tiden) Jag bestämde mig i mitt extremt veka psyke att jag iaf skulle tamig fram till dödensbacke innan jag gav upp. Väl framme vid backen var jag superpigg och skuttade upp hur lätt som helst. Fortsatte in på 2:ans spår direkt. Låter ju bra, men tyvärr gav jag upp innan den djävulsbacken. Den backen har ett stort psykiskt övertag om mig! Men nästa gång så! Man kan tycka att 5:an + 2:an (fram till 1,5km,s skylten) borde bli 6,5 km. Men enligt runkeeper var det bara 6,2km. Besvikelse. Kanske ska börja tänka att det är runkeeper som mäter fel ;)

En tjej som jag jobbade med inne på Nian igår hade gjordet det coolaste ever! Jag kom åt henne med en svettig hand och bad om ursäkt för det. Då kläcker hon ur sig att hon har tryckt i botox i händerna för att ta bort handsvetten. Hon va helst snustorr! Så himla ballt att det finns nåt som hjälper mot handsvett, tydligen gör hon även i armhålor och funderade på att ta fötterna nästa gång. Coolt! Det håller 3-12 månader...lite konstig intervall kan man tycka. Men det beror väl på hur illa det är. Hon får sina sprutor betalda av landstinget eftersom hon svettas så mycket. Det skulle vara ganska skönt att slippa handsvetten helt och hållet. Men jag känner mig inte tillräckligt utsatt för att få ca110 sprutor i handflatan ;)

Picknick, mys och lek i solen med fina vänner!

Idag tog jag med mig kärleken till Hemlingby för en tur. Tanken var att jag skulle ta rygg på honom för att få lika bra tider som alla mina polare fick på vårruset. Typ 28-29 min på 5 km. Det gick åt pipsvängen helt enkelt! Jag dog direkt, fuskade i alla backarna och gick på slutet. Ändå förbättrade jag min egen tid med 2 min från sist. 34 långa minuter tar det för mig på 5km, så det så! Men jag tänker minsann inte ge mig förän jag springer om er, lita på det!

Kände mig lite ledsen idag för det känns som jag bara blivit tjockare sen jag började springa. Enda skillnaden jag ser är att mina vader blivit större (se upp Madde nu kommer jag snart ikapp) Men lyckan vände när jag kom ihåg att jag skrivit ner mina mått när jag skulle starta med sopporna. Minus 3 cm på mage, lår och höft visar att det lönar sig att ta bort godiset och lubba runt som bamsefar i skogen. *lycka*

Idag känns det som en Fredag fast det är bara onsdag. Varför? Jo, för att vi har grillat... :) Sjukt vad man kan lura sig själv lätt. Har jobbat på lite här hemma idag och så kom Fredriks jobbar kompis Linda med sin kille och dotter Maja. Vi grillade och hade en supertrevlig kväll tillsammans. Linda har jag alltid gillat och hennes kille var lika lätt att gilla på en gång. Så nu tänker jag vara olydig och skippa joggingen och fortsätta kvällen med min älskade sambo. Vi ska ha lite fredagsmys :D Nu när vi är lediga tillsammans för en gångs skull.

Vet ni vad jag har upptäckt...? Här om dagen efter att jag hade sprungit så gick jag hemma och lurkade lite så jag skulle ha svettats fördig innan jag duschade. Och när jag skulle klia mig på kinden kändes det som den var full av sand. Typiskt mina sandiga ungar att sanda ner mig, tänkte jag. Men så nästa gång var det där igen och idag igen...Men hallå...det är ju intorkat svett-salt för böveln! Så himla ÄCKLIGT!! Jag som aldrig ens brukar svettas. Äckligt!

Finaste Ingela tipsade mig om en app på telefonen om mäter upp hur man joggar. Hur fort det går, hur långt man springer osv. Testade det i Hemlingby idag. Grymt! En kvinna utropar lite då och då hur länge man har hållt på och hur fort det går. Hur peppad blev maninte av att höra att det gick fortare hela tiden. Runkeeper heter appen. By the way så är 5kilometers spåret i Hemlingby bara 4,8km enligt Runkeeper. SKANDAL!

Idag var det rukigt tugnt i sista backen. Spöregn och tunga ben är ingen trevlig kombo i ca 190 graders uppförsbacke. Men jag höll i minsann *stolt* Snart skulle man ju kunna tro att det här är nån sorts träningsblogg...haha men ack så ni tar miste. Här handlar det mest om barn :)

Då var man hemma från en tur i berget igen. Lika stolt som igår fast kanske ännu lite stoltare! Idag tog jag mig runt hela 5km spåret utan problem. Jag stannade inte ens vid spårcentraken utan fortssatte till bilen. Till och med djävulsbacken på slutet kändes lätt som en plätt! Kan man tänka sig. Men jag insåg idag att det handlar om teknik, det hade jag ingen aning om. Jag har hela tiden trott att det bara är att kuta på. Det kan man väl göra också men då blir det ju så där jobbigt som jag alltid tyckt att det varit. Det märks ju framförallt i uppförsbackarna. Förut har stegen varit så tunga, nästan som att marken skakat för varje tramp. Det har försvunnit nu och samtidigt så blev backarna inte alls så himla mycket jobbigare än plan mark. Konstigt att man inte bara kan jogga. Jag kan i vilket fall som helst inte alls förklara vad jag gör annorlunda nu för det vet jag inte, men det känns. Nu känner jag riktig lycka inför att komma iväg på nästa tur :D

Idag skulle Ingela, jag och Tuva gå på Pippi på is, på LäkerolArena. Innan det skulle vi käka lite. Det blev Sibylla hamburgare. Hej då bantningen *vinkar* Det sjuka är att jag fortfarande sen jag åt bara sopporna är så himla hungrig hela tiden! Jag smällde i mig en hel 120grams burgare. Jag brukar inte ens äta upp en 90grams. Och just i denna stund skriker och värker magen efter föda. Helt sjukt!

När vi kom upp till Läkerolen och skulle betala parkeringen sträckte lillkillen in en näve "gullpengar" och sa "Pippi bjuder på parkeringen" Och bara så där lätt var jag redan såld. Showen var supermysig! Vi satt längst fram på bästa platserna. Vi insåg ganska snart att det hade varit värt att boka så tidigt för att få så bra biljetter. Det kändes nästan som att vi var med i hela shown, de ramlade hela tiden ut i pubilken och var så nära hela tiden.
Tjejen som spelade Pippi var superenergisk och hade ett stor genuint leende på läpparna hela tiden. Hennes ögon lyste. Härligt! Rekvisitan var maffig, sångerna var toppen och som avslut ropade de ut att AstridLindgrens värld bjöd alla på glass på utvägen. Man kände att de verkligen hade satsat på helheten.

När vi idag kom hem från Pippi på is tjatade Fredde sedan till sig att vi skulle käka pizza. Jag ville ta en sallad men han propsade på att eftersom han inte var så hungrig var det bäst att vi alla delade på 2 pizzor. När jag kom hemskulle jag prova min nya bikini och grät nästan bod av vad jag såg. Men det var BRA, för då skärpte jag till mig och satte på mig träningskläder och drog ut på en 40 min joggintur i regnet.

Snacka om att jag har förbättrat mig! För drygt ett år sedan när jag sprang samma sträcka längtade jag tills jag skulle kunna springa hela vägen dit utan att stanna en gång. Idag sprang jag dit, tillbaka, dit, tillbaka och hela vägen fram till dörren. Det bästa med det hela var att jag var hur pigg som helst. Jag kände mig oövervinnerlig. Som att jag kunde springa hur långt som helst. För absolut första gången har jag känns riktigt lycka av en joggingtur. HÄRLIGT! Avslutningen var dessutom backen upp bakom Bomhusbacken. För ett år sedan hade jag inte en tanke på att ens försöka mig på den. Idag stegade jag upp som en oberörd gasell. Grattis till mig! :D
Det hör inte direkt till vanligheterna att jag drar ut på en joggintur 20.30 på en lördagväll. Jag är helt enkelt grym!!

Nu har jag bestämt mig, igen. Jag behöver ju för tusan inte banta. Jag är ju inte direkt stooor och supertjock. Lite träning och minskning av godisintaget så kanske det bli en människa av mig också.

Jag har iaf haft en kass dag idag. Vissa dagar är bara sånna :(
Inte nog med att dieten tog kål på mig, så var Nellie dessutom grinig hela kvällen. Hon skrek från att hon kom hem, tills hon somnade, och lite efter i sömnen också. Hennes humör har blivit riktigt läskigt. Hon skriker så man kan tro att nån slitit ur inälvorna på henne men så visar det sig vara för att jag gått en meter för långt ifrån henne eller att Tuva har en leksak som hon vill ha, eller som att Tuva gått förbi henne lite för nära. Ganska jobbigt i längden. Dessutom har hon lärt sig, förmodligen från dagis, att man kan ställa sig upp i matstolen. Inte särskillt säkert tycker hennes mamma och pappa, men hon själv tycker tydligen att det är superroligt.

Lagom till Nellie hade somnat stod Fredrik och jag och pratatde i köket och hörde uppifrån hennes rum hur Tuva säger högt och ljudligt. "Hej Nellie vad gör du?" detta följdes såklart av 1 timmes till gallskrik. *suck*
Hon som brukar vara så glad. Min lilla Snellie. Hoppas det är en period bara.

Som toppen på moset så lyckades jag dessutom när jag skulle sära på några frysta hamburgare hugga en av våra vassaste knivar rakt in i mitt finger. Tack gode gud för att det var en av de smala och inte en som högg av hela fingret. Konstigt nog gjorde det inte ont. Det kändes som det borde gära ont där kniven stod rakt ut ur fingret, men inte alls faktsikt. Men OJ så det blödde/blöder. Kan bli spännande att se hur det går att jobba med det där fingret imorgon.

Aja, imorgon är det en ny dag och den kommer förhoppningsvis bli alldeles underbar =)

kärlek på piedistal till er

Nej ni. Nu ger jag upp för den här gången. Imorse började det med att jag kände mig "kostig" och lite skakig. Det har blivit värre och värre ju längre dagen har gått. NU mår jag illa, är yr, det hettar på kinderna, susar i huvudet och så känner jag mig fruktansvärt svimfärdig. Är alldeles skakig. En kund till mig berättade idag att man kan få vattenförgifting och att det är typiska symptom jag har. Eeeehhhh...det kan man tydligen dö utav. Hon berättade om en patient som druckit 5 liter vatten en dag som hamnat på sjukhuset iGävle(där hon jobbar) Jag drack 7 liter igår...men jag är ju så rackarns hungrig!!
Men så har jag ju sovit jättedåligt nu också.

Skitsamma. Jag skiter i det här nu. Det är inte värt att må så här för att gå ner några kilon. Däremot funderar jag på att starta med LCHF metoden i stället. Därför tänker jag steka upp äggomeletter med vatten, kryddor, spenat och tomater ikväll så jag kanske blir lite piggare. Sen blir det läsa information och starta med det istället. Så det så!

Fick precis ett mail om att de har ställt in våran resa till Tunisien i sommar. Vi får en vecka på att hitta en ny resa, då får vi 1000kr rabbat på den i så fall. Shit va drygt. Vi som äntligen hade bokat nånting med mamma och Boje. Nu blir Fredrik och jag sugen på att åka tillbaka till Egypten istället. Samma hotell som sist. Ångest. Vi får se hur det blir.

För andra natten i rad har Tuva gråtit hela natten. Jag vet inte varför. Hon brukar göra det när hon har urinvägsinfektion, men hon äter ju penecillin nu, säg inte att den här kuren inte heller fungerar. Det är ju bara den tredje hon äter på rad nu...
Iaf så har jag fått lagt mig med henne i hennes säng vilket innbar att jag inte fick sova nåt alls, på 2 nätter. Inatt när jag kände att jag var nära totalt sammanbrott somnade hon äntligen. Då började Nellie gråta inne i sitt rum, men slutade snabbt, lagom tills Tuva vaknade av att syrran grinade. ROLIGT! Skjut mig nu tänkte förståss jag!
Jag hade aldrig klarat av att ha barn som inte sover på nätterna. Tack gode gud har ju båda mina gjort det redan från de varit nyfödda. Och tur är väl det med tanke på vilket humör jag är på idag. Jag blir arg för allt, har absolut inget tålamod. Dessutom så kände jag ju när jag var vaken inatt att jag var upermegahungrig, så jag känne rmig inte direkt gladare av att endast få drick 2,5dl choklad/mint soppa....
Jag ska försöka hinna med en prommis med Mickan och Linnea i Hemlingby på lunchen. Då blir jag nog lite gladare.

Idag har jag bara käkat cambridgesoppor. Ååååhhh va hungrig jag har varit! Det var jag inte sist. Skitdrygt! Det måste ju innebära att jag äter mycket mycket mer nu än för ett år sedan. Det är drygt ett år sen jag camebridgade sist. Jag har gått upp nästan 7 kg. Inte OK!!
Tog mig runt en sväng i Hemlingbyspåret idag igen. Det var så himla tugnt i benen. Jag hade träningsvärk redan när jag började och nu kan jag knappt ställa mig upp efter att ha suttit en stund. Blir spännande att se hur det känns imorgon!

Hej alla trogna läsare, för om ni läser nu måste ni vara trogna. Jag veeet att det är superlänge sen jag skrev. Nu ska det bli skärpning.

Det är så fantastiska dagar nu och alla grannar är ute, barnen leker och vi föräldrar snackar skit och har trevligt hela dagarna lång. Solen är så härlig, tjejerna är sååå underbara och Fredrik är fantastisk! Vilket rikt liv jag lever <3

Det enda som föstör just nu är kroppsformen. Shit va godis jag har vräkt i mig på slutet. Och nu syns det big tajm kan jag säga. Jag bara väntar på att nån ska fråga om jag är gravid eftersom jag är så "rund och go" (läs äcklig och fet) om magen.

Därför tog jag min första runda i Hemlingby idag. Jag klarade av 2:an med mördarbacke och allt men sen klarade jag bara av en ynka km till. Jag skulle gärna skylla på värmen men jag är rädd för att det är formen.
Imorgon blir det en ny runda och dessutom ska jag kliva på camebridge igen. Jag behöver köra en detox nu, det kan inte vara lite socker i omlopp i min arma kropp nu.

Idag fick jag lämna Nellie i ca 2,5 H på dagis. Det gick bra. Hon är ju ett A-barn. Tyvärr blev hon så trött så resten av dagen, den lilla tid hon orkade vara vaken, var hon suuurpuppa. Lik mamma med andra ord :D

Nu har jag precis suttit och plockat ihop en massa papper. Först skadeanmälan till försäkringsbolaget med ca tusen beskrivningar på vad som hände med krocken och sen ca tusen beskrivningar på vart jag har ont. TRÖÖÖK!
Och därefter var det papper som skulle in till högskolan. Kompletteringar. Också himla trökigt skulle jag vilja påstå.

Jag har nu kollat ikapp alla serier som jag kollar på, vilket inte är så några, och så har jag sett de flesta filmer som jag hade och känner mig nu lite stympad och ledsen. Vad ska jag egentligen se ikväll? Blev sugen på att se sista twilight filmen eftersom jag bara sett den en gång på bio. Men så är jag ju sugen på att se alla 3 i följd. Och det har jag verkligen inte tid med nu, och inte har jag nåt godis heller...så det går bort

När man skolar in sitt barn på dagis får man första dagen komma dit och vara inne medans de andra barnen är ute. Så den lille får känna på lokalerna lite alldeles för sig själv. Det var ju inte alls vad Nellie hade tänkt sig. Första stunden stod hon och spanade längtansfullt ut på lekparken och de andra barnen. När hon väl började springa runt för att utforska stället insåg hon nästa hinder...men hallåååå...mamma sluta följ efter, det här är ju mitt place...
Sen droppade in barn lite eftersom. Nellie blev superlycklig ocg drog efter som ett skott. En smäll och ett gallskrik senare hade hon en stor blå bula i pannan...synd. Men som jag sa till henne, det gick bra.
Toaletterna inne på avdelningen innehåller handfat i barnens höjd så att de ska kunna tvätta händerna. Nellie älskade dem. När hon varit där inne mystiskt länge och varit lite extra tyst var jag tvungen att se efter vad som försegick och aldrig hade jag kunnat gissa....nåt av barnen som kommit in hade kissat i en potta och sen skyndat iväg till leken igen. Nellie stod glatt och plaskade i äcklet. Ännu en gång....synd!
När fröken sa att nu får ni gå hem, vi ses imorn igen. Precis just då rullade de in matvagnen full av lockande chickenbits med ljuvligt ris till. Nellie galloperade efter och höll förståss på att grina ihjäl sig när hon inte fick ta del av matfesten.

Slutsatser att dra av den här ynka timmen är att Nellie hade nog inte behövt nån inskolning alls. Hon hade inte alls märkt av ifall jag hade gått hem idag. Tanken är att inskolningen ska pågå i 2 veckor, det ska jag ändra på. MAX 1 vecka...kanske till och med 3 dagar. Min unge är ju ingen fegis direkt...

Imorgon är det dags för inskolning på dagis för Snellie. Med tanke på att hon är sjuk typ jämt redan nu så kommer hon förmodligen inte kunna gå särskillt mycket, hon kommer nog mest vara hemma och vara sjuk.
Jag är helt säker på att det kommer att gå bra med inskolningen. Jag skulle lätt kunna lämna henne där redan imorgon utan problem. Men vi får väl göra det som alla andra ändå :)
Hoppas vi kan korta av inskolningen till en vecka istället för två i alla fall. Det gjorde vi med Tuva också.
Tänk att hon redan är så stor :D

Det känns riktigt skönt för mig iaf. Jag har ju pusslat ihop mammaledigheten med jobb ända sedan hon var 3 månader. Inte undra på att jag inte tycker att jag hinner med nåt. Jag inbillar mig iaf att jag kommer att hinna med mer saker nu. Förhoppningsvis kommer jag hinna med att börja med joggingen igen. Men det är ju lite sorglig med tanke på att Linnea och Mickan fortfarande är hemma. Vi har ju haft det så mysigt tillsammans så länge nu. Ända sedan jag var sjukskriven med Nellie i magen har vi träffats väldigt mycket. Men jag ska hålla i det ändå, det är ett löfte till mig själv!