Tuva 9 år
Tänk att vi har varit föräldrar i nio år idag. Det känns som en paradox där jag knappt kan minnas att jag varit något annat och på samma gång känns det som att tiden har gått så otroligt snabbt. Stora Tuvisen fyller nio år. Helt galet. Hon verkar nöjd med dagen. Vi började med pannkaka i sängen som hon önskat och lite paketöppning. Sedan blev det en hel del bad i poolen och pannkakslunch tillsammans med grannflickan Felicia. Vi avslutade dagen med en riktigt brakfest där vi grillade hamburgare och korv och åt tårta och fika. Barnen badade och lekte. Precis som det ska vara på kalas. Vi föräldrar är lite möra nu när alla har gått hem :)
Sjukstuga
Vi har haft sommarsjukan från helvetet här hemma. Alla har blivit sjuka och varit sjuka i en vecka vardera. Feber, dunderförkylning och hostan från helvetet. Samtidigt som vi har mått så dåligt så man kanppt trodde att det var sant. Tuva insjuknade sist och har såklart inte varit lika dålig som oss andra. Det visar vilken elak bacill vi fått, om Tuva också fick den. Hon som aldrig blir sjuk. Men nu börjar vi hämta oss igen. Tur det eftersom Tuva fyller år imorgon. Stackars Elise fick ställa in sitt ettårskalas eftersom hon också blivit sjuk. Vi får hoppas att vi slipper det.
Igår var första varma dagen på länge och vi åkte iväg och köpte en pool. Pollen var billig men alla reningsverk och tillbehör gjorde att den inte blev så billig i slutändan. Fredrik var måttligt nöjd....idag är det ju varmt men ingen sol och kidsen tjatar om att bada i det iskalla vattnet. Kanonförkylda som de är. Inte så smart drag av oss. Tuva känner inte ens att vattnet är kallt så hon låg i hur länge som helst igår, dök och hade sig. 15 grader, skönt.
Nu när jag varit sjuk har jag inte ens orkat läsa min bok så jag tog tag i att sätta in de bilder som jag hade framkallat i ett album. De var från 2012. Shit, jag som alltid brukar vara så uppdaterad med mina bilder. Mitt fotoalbum tog slut då 2012 och sedan har jag inte orkat köpa något nytt. Nu när jag ändå är i farten tänkte jag att det är lika bra att framkalla resten och sätta in så att jag kommer ikapp. Det var lättare sagt än gjort. Jag vet inte hur många timmar det har tagit mig att först välja ut vilka bilder som ska framkallas och nu håller jag på att lägga in dem på den sidan jag ska beställa ifrån. Det tar sjukt lång tid när man har fotat bilder med systemkamera. Men snart så är alla dryga 1200 bilder inlagda så att jag kan framkalla dem. Jag törs inte ens tänka på hur lång tid det kommer att ta att sätta in dem alla i album :P
23 juni
Vi njuter av sommarlovet och har kommit in i den rätta lunken. Vi sover länge på morgonen och tar det lugnt och laddar batterierna. Tjejerna leker otroligt bra och verkar inte lida av att det inte är så många andra barn lediga än. Gårdagen spenderades i Furuviksparken med Charlotte och Alva. Det var inga köer alls så tjejerna kunde åka så mycket de ville. Charlotte och jag höll på att frysa ihjäl för det blåste så kallt. Fredrik gick runt och kammade hem chokladvinster och ökade på gosedjurssamlingen som Nellie avgudar.
Idag fyller älskade Elise ett år. Grattis gullunge <3 vi ska fira henne i helgen vilket var passande eftersom både Fredrik och jag är stormförkylda.
Fasters lilla gullis som har blivit ett år redan.
På tisdag fyller mitt stora hjärta nio år. Helt galet! Vart tar tiden vägen?! Hon har lite jobbigt när alla frågar vad hon önskar sig eftersom hon inte önskar sig något. Förutom pannkakor i sängen på morgonen och middag på restaurangen där man kastar nötter på golvet( läs church street saloon). Inte helt otippat att hon önskar sig mat. Tyvärr är church street stängt på tisdag så det får vi ta dagen efter. Däremot har jag beställt en hästtårta till henne. Jag hoppas att hon kommer gilla den. Vi ska även ge henne en klocka att ha på armen. Nu jädrar ska vi träna på klockan!
Här sitter hon och filosoferar <3 min stora tjej
Dagens Tuva
När Tuva gick ca två steg bakom Boje utbrast hon "det är som två bildäck som hänger". Vi antar att hon pratade om hans rumpa. Haha! Tack Tuva, nu har vi något att reta honom för en tid framöver 😂😂 haha
Vårvik
Grannarna brukar hyra stuga i vårvik varje sommar och vi har alltid tänkt hälsa på men aldrig tagit oss tiden. Nu gjorde vi det äntligen och hade en toppendag. 
Turkiet
Den efterlängtade resan började lite smått kaotiskt när vi skulle lämna in våra bagage och hon i disken påstod att Nellies pass inte var giltigt. Vi hade visst lämnat det nya hemma och tagit med oss det gamla. Jag tar på dig den missen. Det sista jag gjorde på parkeringen hemma var att titta spratt jag hade fyra pass med mig. Det föll mig aldrig in att kolla i passen. Paniken var total, det visade sig att vi skulle ta oss till en byggnad en bit från Arlanda för att göra ett nytt tillfälligt pass åt Nellie. Sett skulle ske på 40min om vi skulle hinna. Fyra resväskor, tre handbagage och fyra förvirrade människor drog en trappa ner där vi fått information om att det skulle finnas taxibilar. Inte en bil i sikte och ett avspärrat område mötte oss där. Till slut lyckades vi kasta oss på en buss som några minuter senare släppte ut oss mitt bland ängar och ödemark som det såg ut. Vi började iaf springa efter en cykelväg, med fyra resväskor, tre handbagage och två trötta kids som gått upp 3 på natten. Till slut såg vi polishuset och mördarbacken som skulle ta oss dit upp. När jag var uppe på krönet såg jag tjejerna där nere, Tuva gav upp ovh räckte sin ryggsäck till Nellie som sprang med en på ryggen och en i famnen. Jag hejade på dem som om de sprang ett lopp i VM. Väl framme vid dörren var den låst. Vi lyckades hitta en porttelefon och fick komma in och ställa oss i kö till att göra ett pass. Det blev en taxiresa tillbaka och vi hade en marginal på ca 2 min. Puh! Jag mådde illa hela dagen sedan. Nellie sa på kvällen. "Idag var vi verkligen familjen Tajkon" vi konstaterade att hon hade helt rätt.
Nellie somnade så här vid middagen första kvällen. Trött tjej 😊
Nellie lärde sig att simma
Väl på plats hade vi en underbar vecka. Tyvärr tog det oss tre dagar innan vi riktigt kunde slappna av och njuta som vi borde. Jag vet inte om det var starten på resan eller om det var för att vi haft några jobbiga veckor hemma före.
Men till slut fann vi lugnet. Tjejerna lekte jättebra med barnen i resesällskapet. Det är vår tredje resa tillsammans med den här familjen och det fungerar klockrent. Det blir nog en ny resa bästa vår tillsammans med dem.
Nellie lärde sig att simma
Sömngångare
Båda mina tjejer härjar mycket i sömnen. De både pratar och går i sömnen. Nellie brukar gråta när hon går i sömnen vilket jag varit tacksam för eftersom hon kan smyga så tyst att det är omöjligt att höra henne annars. Inatt vaknade vi av att hon grät, vilket inte är helt ovanligt. Däremot slutade hon inte trots att vi tagit in henne i vår säng. När jag tände lampan fick jag se att hon hade en blödning i huden bredvid ögat. Otäckt. Vi funderade på att ringa 1177 ifall hon fått hjärnskakning men vi avvaktade. Idag ser det mer ut som ett brännsår men jag misstänker att hon kommer att få en blåtira. Hon är även blå på axeln på samma sida. Vi misstänker att hon ramlat ur sängen när hon skulle upp och gå. Det känns läskigt att inte ha en aning om vad som hänt. Stackars lillisen. 
Morgondagen gick helt smärtfritt med Tuvisen och idag verkar hon också hur lugn som helst. Vilken lättnad. Idag är Fredrik på svensexan, tjejerna ska åka till stugan och jag ska på klassfest. Vi bryter upp klassen nu efter två år tillsammans. Till hösten ska jag gå i Falun, jag kommer inte gå med någon annan i klassen. Det känns spännande. Imorgon blir det en bakisdag med slutpackning som mål. Sedan drar vi iväg. Tjohooo!
Morgondagen gick helt smärtfritt med Tuvisen och idag verkar hon också hur lugn som helst. Vilken lättnad. Idag är Fredrik på svensexan, tjejerna ska åka till stugan och jag ska på klassfest. Vi bryter upp klassen nu efter två år tillsammans. Till hösten ska jag gå i Falun, jag kommer inte gå med någon annan i klassen. Det känns spännande. Imorgon blir det en bakisdag med slutpackning som mål. Sedan drar vi iväg. Tjohooo!
Survival of the fittest
På vår ekologikurs har vi talat om just survival of the fittest och just nu handlar det mest om överlevnad känns det som. Nedräkningen har blivit till en ny nedräkning. Nu räknar jag ner dagar som jag behöver få iväg Tuva till skolan. 1 dag kvar. Allt är fel nu. Hon är tvär och sur hela tiden. Till och med på ridningen dök surläppen upp när ridläraren ställde krav på henne. 
Att se henne glad ger mig lite mer energi och förhoppningsvis ork att klara av nattning och morgonrutiner.
Men nu sitter hon upp på hästryggen och ser glad ut. Vilken härlig syn.
Att se henne glad ger mig lite mer energi och förhoppningsvis ork att klara av nattning och morgonrutiner.
Storm
Efter en jobbig morgon tog jag med kidsen ut till Charlotte där vi skulle koppla av och ha trevligt. Vinden högg tag i bilen flera gånger på e4an, otäckt. Medan Charlotte och jag drack kaffe inne ramlade en stor tall ner över tomten. Panik! Ungarna var ute. De klarade sig tack och lov. Toppen på tallen träffade vårt biltak men tack och lov var det mest barr och koda där i toppen. Bilen klarade sig med några skråmor. Läskigt väder. 
Nära skjuter ingen hare :D
En vecka
Morgonens mentala styrkepass bjöd på samma malande negativa tankegångar som en uppförsbacke under en joggingtur. För varje jag vill inte, jag kan inte, jag hatar kändes lutningen brantare. I min hjärna varvades de vanliga opeppande fraserna jag orkar inte, det går inte, det är omänskligt att utså så mycket påfrestelse, jag kommer att dö. Tre toalettbesök senare har hon åtminstone gått med på att sätta på sig trosorna och strumpor. Jag inser att jag kommer att överleva även den här backen. Vi går nu in i slutspurten och jag hade önskat nedförsbacke hela vägen i mål. Men man vet aldrig imorgon kanske jag når krönet på backen. Fyra väckningar och fyra nattningar kvar är lika med 8 ronder. Kämpa kämpa!
Välkommen till min värld. 
