Stallet
Idag fick tjejerna och jag följa med Ida till stallet. Jag har alltid varit lite rädd för hästar och aldrig riktigt förstått det underbara med dem, förän Ida skaffade Pantis. Jag är lite kär i den där kraken. Hon är så fin och klok. Och helt fantastisk med barnen! Tuva älskade som vanligt varenda sekund i stallet. Nellie gnällde över att hon klev i hästbajset. När Tuva nickade bajs satte sig Nellie i bilen och väntade för att inte bli smutsig. Hon sa även till mig att hon förtjänade en ny prinsesskrona efter att ha klivit i så mycket bajs. Snacka om att tjejerna är olika. Jag tror Tuva tyckte lika mycket om att mocka skit som att rida.
Barcelona
Salmonella
Det verkar som att jag fått salmonella. Jippiekajej! Det började med hög feber som gjorde mig nästintill medvetslös. Som sedan övergick i diarré och enorma magsmärtor. Lagom till magsmärtorna dök upp fick jag höra att Hilda var inne på akuten och fick morfin mot sina magsmärtor. Imorn vill de att jag ska göra ett avföringsprov på HC trots att det inte finns någon medicin mot bakterien. Jag vill inte! Och jag fattar inte varför jag måste göra det när jag inte ens kan få nån hjälp?!!! Den enda skillnaden det skulle innebära för mig att få en diagnos ställd skulle i så fall vara att det skulle kännas sämre. Om jag ändå ska lida kan jag väl få göra det ifred utan hemska hälsocentraler, läkare och framförallt utan att behöva kladda med min egen avföring! De får väl tusan locka med lite medicin i så fall! Allvarligt!
Barcelona
Igår när vi satt i taxin mot Arlanda snöade det så mycket att sikten var begränsad. Jag tänkte på mina döttrar och hur de skulle reagrera på första snön. Tråkigt att missa det. Men några timmar senare landade vi i ett 26 grader varmt Barcelona och shortsen åkte genast på. Vi har strosat runt och kikat, druckit vin och öl och ätit mycket god mat. Idag tänker vi oss ut på shopping.
Kallt
Nån mer än jag som märkt att det blivit kallt?! Kallt och torrt. Direkt blir jag torr som fnöske och det kliar överallt, dessutom skulle jag vilja snurra in mig i en matta för att behålla nån sorts värme. Därför bestämde jag mig för att ta en varm och skön dusch. Tji fick jag för det fanns bara pissljummet vatten. Snacka om kalldusch när man tänkt sig att duscha skållhett. Men men, frukta ej. På fredag morgon drar jag till Barcelona för att återfukta och värma upp min redan vintersarjade kropp.
Nej!
Jag borde städa, tvätta, handla, träna och plugga. Men det skiter jag i! Jag ska sova istället. För att jag kan! Jag måste ladda batterierna ifall det blir ännu en sömnlös natt. 💤💤💤
Sexy back
Jippie. Nu har jag bokat biljetter till Justin Timberlake i maj! Jag blev så less på mig själv att jag missade honom sist han var i Sverige. Men inte den här gången! Weeee!!
Snorig Telefontjuv
Melatonin
Igårkväll glömde jag att ge Tuva hennes sovmedicin (melatonin). Så här i efterhand önskar jag att bara jag själv hade blivit drabbad av detta. Men stackars Tuva har ålat runt i sängen gnyende och pipande hela natten. Hon har gråtit att hon inte vet varför hon mår så dåligt och så har hon gråtit för saker som inte borde vara ledsna saker. Som att "jag älskar alla blommor". Gullis. Nu har vi iaf lärt oss hyr viktigt detr med medicinen!
Långå
Idag skulle jag försöka knäppa nåt fint höstkort på tjejerna. Det var lättera sagt än gjort eftersom Tuva inte vill röra Nellie och Nellie inte får röra Tuva. Då ser det inte så mysigt ut. Tuva surade dessutom hela tiden och var inte ens med på en tredjedel av de få bilder som jag knäppte. Men när jag iaf sedan skulle lägga in bilderna i datan hittade jag på en massa underbara kort från Långå. Vårat paradis på jorden. Jag längtar dit!
Liv med autism
På onsdagar 22.35 sänder de en serie där de vill pålysa funktionshindren som gömmer sig bakom en diagnos. Det är så synd att den har fått så dålig sändningstid, det här är något som alla borde se. Idag sa specialisten att det är vanligt att folk är utbildade att i tanken förstå funktionshindren men att sedan föra över det till sitt agerande funkade inte alls för de flesta. Det där tänkte jag senast på igår när vi hade ännu en kläddispyt. Eftersom att det här är ett dagligt problem som jag haft fördelen att få be om råd om så vet jag att jag inte ska tvinga henne att klä på sig själv, jag ska inte försöka vänta ut henne för hon kan mycket väl stå på sig ett dygn och framförallt så är hot och bestraffning inte aktuellt eftersom att hon inte kommer att lära sig av det. Hon låg iaf i sängen igår och märkte inte ens av min existens. Jag tror ärligt att hon inte för det då heller, det är inte bara som hon låtsas. Det var som att klä på en förlamad. Jag vet hur jag ska tänka och agera men det är såååå svårt ibland. Jag hade lust att sucka. Att hota med indraget lördagsgodis. Att prova gå därifrån tills hon gjorde det själv. Men jag har ju redan provat allt det tidigare utan effekt. Jag hade lust att säga att alla andra 7 åringar kan faktiskt klä på sig själv.
Jag gjorde det inte, men det var inte lätt. Jag teg och klädde på det tunga köttstycket kläderna. Och vips förvandlades den till en söt, glad unge. Min fina dotter, helt oförstående över att det hade utspelat sig någonting som mamma kunde ha upplevt som jobbigt.
På seminariet som jag var på nyligen så sa kvinnan, som har en dotter med liknande problem som Tuva, bara i förbifarten. " och att jag måste städa hennes rum varje kväll" eftersom hennes funktionsnedsättning gör att hon inte vet vart sakerna har sin plats. Där gick det upp ett ljus för mig. Aaahhh...det förklarar saken. Tuva gör det alltså inte för att spela dum eller göra mig irriterad, hon kommer helt enkelt inte ihåg vart det ska ligga. Hennes hjärna har förmodligen tyckt att det inte var värt att lägga på minnet, det lilla begränsade närminnet som autismen tillåter.
Får jag sucka nu? När hon inte hör. Jag hatar ju att städa, jag hade hoppats på en förbättring på den fronten. Men kvinnan som föreläste pratade om en tonåring som hon städade rummet åt varje kväll så jag får väl bita ihop helt enkelt.
Nu ska inte jag vara en sån surpuppa och gnälla på allt hela inlägget. Tuva är
Världens finaste tjej med vissa drag som för henne unik. Idag möttes jag t.ex. Av det här när jag skulle vattna blommorna
Jag blev alldeles tårögd både över att hon skrivit ett ord helt själv utan att fråga någon, och så fint dessutom, och över att hon är så fyndig. Härliga Tuvisen ❤️
Veckodagar
Tuva har skrivit alla veckans dagar på lappar så att hon i skolan ska kunna sätta upp dagens lapp så hon inte behöver oroa sig över vilken dag det är. Hon har blivit så duktig med bokstäver och när jag såg de här lapparna svämmade mamma-hjärtat över av stolthet så att ögonen tårades. Hon har dessutom ritat en glad ballong på alla lapparna " för att jag ska bli glad mamma". Mycket klokt!
Sjuk
Vilken tur att jag fick sova ut ordentligt natten till lördag. Inatt blev Nellan sjuk. Första timmarna på natten fram till kl 03 snåret gnydde hon och svalde hela tiden. Jag anade ett illamående. Vid 3 kunde hon inte ligga kvar i sängen längre för hon hade ont överallt. Då gick vi ner och tittade på Barbie film i mörkret. Mysigt. Snoret började rinna på lillis och strax därefter började hon kräkas. Det var obeskrivligt skönt att vara ordentligt utsövd så att jag klarade av att ta hand om henne med fullt tålamod och mycket energi. Vi småbarnsföräldrar är ju sällan helt utvilade och då är det lätt att man blir trött och stingslig själv. Nellie har ätit frukost nu och verkar inte kräkas men hon är dunderförkyld. Hoppas hon har sin sjuka vecka den här veckan så att hon är frisk nästa vecka när jag åker till Barcelona.
Träning
Äntligen har jag kommit igång med träningen igen! Äntligen känner jag att jag har tid och ork till det. Jag har nu varit på 4 spinningpass, mina första 4 spinningpass ever, några muskelpass och idag joggade jag igen. Det var länge sedan sist och det kändes. Puh va tungt! Men så skönt! Man blir både piggare och gladare av att träna. Och när man känner att nej nu orkar jag inte träna, det är då det har gått så långt att det är dags att göra något åt det!
Fredrik och jag passar på att gå tillsammans till gymmet när vi är barnlediga. Mysigt :)
Bf
Barnen har åkt med pappa och Helena för att hälsa på Dalle, Maria och Leon. Fredrik och jag är alltså barnlediga och har planerat att få ut och äta. Det är bara så otroligt skönt att ligga i soffan och slappa så jag vet inte om vi kommer nån vart. Fredrik har det bra iaf, han snarkar så han nog väcker döda snart.
Nöjd
Den 8/5 i år tog jag steget och satte ner foten. Då kände jag att nej nu får det vara nog. Nu är det slut på det här. Jag känner mig stressad, orättvist behandlad, jag tyckte inte att det kändes roligt att varken jobba eller vara hemma längre. Förut har jag älskat både och. Allt detta kunde ju inte skyllas på Tuvas diagnoser och allt det runt omkring henne. Nej jag var less, jag behövde något nytt. En livsförändring. Jag slutade jobba och var hemma en hel sommar. Skönt. Stressen började släppa mer och mer för varje vecka som gick. Och nu pluggar jag och jag är bara såååå nöjd med mitt liv! Mitt liv, är ett bra liv. Det går jättebra för Tuva i nya skolan, hon trivs och har inte samma press där som hon hade på förra skolan, vilket innebär mindre bråk hemma. Jag behöver inte vara på personalen hela tiden om vad hon behöver och måste ha, de vet redan allt, förmodligen mer än mig. Så skönt att äntligen hamna hos kompetenta människor.
Och så mina studier. Jag älskar att plugga! Att bli inföst i ett annat liv. Ett nytt liv. Med nya vänner, nya rutiner, nytt levnadssätt. Äntligen slipper jag slå knut på mig själv för att hinna med allt. För att vara tillgänglig för min familj. Det är en lyx att varje kväll få vara med på middagen, det har jag knappt varit alls de senaste åren. Att kunna hämta och lämna tjejerna och få känna mig delaktig i deras liv. Att hinna med mig själv. Idag har jag t.ex vilat i 2 timmar. Sovit. Underbart! Jag var så sjukt trött.
Till alla er som går och känner er deppiga. Fundera över vad ni kan göra för att förändra det, för att förändra era liv. Ibland är det värt det att ha tagit chansen. Jag är så glad att jag "vågade"! För nu är jag N Ö J D ! !
Nemo
Imorgon ska hitta Nemo få åka till veterinären och knipsa kulorna. Han har börjat bajsa på golvet och ibland även kissa. Och han gör inget annat än att nicka på sin boll eller nån gammal ballong. Könsmogen med andra ord. Det ska vi nog snart råda bot på....
Bajspår från trappen till hans "käresta", se så förnärmad han blev när jag störde honom i hans parningsdans...Helg
I helgen ska tjejerna åka med pappa och Helena på äventyr och hälsa på Dalle, Maria och Leon. Fredrik var snäll och tog ledig fredag kväll så att han och jag kan gå ut och käka och ev gå på bio. Det var inte igår som vi bar barnfria utan att behöva vakna upp bakis dagen efter. Ska bli såååå skönt!
Är jag normal mamma?
Jag har precis varit på en föreläsning, för mitt privata intresse. Alltså inte genom skolan. En mamma/lärare/föreläsare som har en dotter med diagnoser lika som Tuvas. Hon jobbar dessutom som lärare på dn skola med barn med funktionsnedsättningar och föreläser om det. Jag har läst boken "Är jag normal mamma?" 
Innan
Det var innan Tuva fick sina diagnoser som jag läste boken. Den var gripande och gjorde mig ledsen samtidigt som det gjorde mig glad och lättad över att jag inte var ensam. Glad att jag kände igen mig i mycket. Det gjorde att jag kände att vi var "normala" i det "onormala".
Hon pratade om funktionsnedsättningarna. Vad de gör för de som lever med dem. Hur vi runt omkring dem bör tänka osv. Samma känsla infann sig för mig. Jag känner mig hemma. Jag är inte ensam. Det finns fler som upplever samma vardag som oss, med alla problem och svårigheter.
Hon sa en bra sak om att bara normal. Vem är normal? Om det är normalt att vara som majoriteten så påpekade hon att de enda som var normala var kineserna. Inte de som är adopterade från Kina, utan de som är födda där ock bor där. De är majoritet av jordens befolkning. Vi andra är onormal i det syftet. Det tål att tänkas på.
En annan sak som hon sa som jag känner att jag kan ta med mig var INSE-B
Innan
Nu
Sedan
Emotioner
-
Beteende
En mall för hur vi(som har kontakt med barn funktionsnedsättningar) kan tänka.
I de första situationer då det uppstår problem(Emotioner som skapar ett Beteende ) försöker vi få klart för oss vad som hände( Nu) och hur vi ska göra för att lösa det ( Sedan ) Men vad vi borde fråga är, vad vad det som hände Innan som skapade emotionen som skapade problemet? Det är det vi måste veta för att kunna ändra på det till nästa gång. Användbart på alla barn!
Superbra föreläsning!
Välkommen till min värld. 
